Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg, känner att jag måste skriva av mig lite, låta tankarna bara komma och inte tänka så mycket hur jag ska skriva det. Jag är så förbannad just nu att jag önskar att jag stod ensam i skogen vid en klippavsatts där jag bara fick skrika, skrika, skrika ut all skit. Jag tål mycket men ibland känns det som att man har en tickande bomb inom sig som bara vill explodera, jag vill skriiiiiiiika. Det är för mycket nu, jag känner mig sviken. djupa ärr i mitt hjärta som aldrig kommer att försvinna :( mitt hjärta gråter samtidigt som jag är förbannad.
