Det var tider det
Något jag saknar lite är att agera framför kameran och även att stå på scen. Jag älskar ju att stå bakom kameran men även framför. Minns när jag gick min första catwalk i Globen, hur nervös man var precis innan man gick ut på scenen. Gick modell för Stadium då. Eller när jag fick ha en stor svart klänning med lampor under, fick hålla koll på sladden medan man gick ut på scenen så att man inte skulle snubbla eller nått. Hade en gång på mig kläder som hade glasbitar på sig och precis innan jag skulle ut lyckas jag min dumma nöt att skära mig, och det blödde inte lite heller, men där gick man ut och höll minen uppe. Vilken kick det är att gå ut på scenen, se alla människor (eller iaf veta att dom är där) Jag som har värsta scenskräcken.. Jag sa upp mig som modell pga skola, det tog för mycket tid. Kan ångra mig det lite idag! Men men gjort är gjort...
Minns även att jag fick diplom två gånger :) nä men det var svinkul. Minns den castingen som om den var i går, då man blev uttagen. Minnen ♥
