För ett år sedan
För ett år sedan levde jag i en mardröm, en mardröm som varade i två år. En bra bit från folk som älskade mig. Det var en svår kamp varje dag, en mobbing utan dess like.
För ett år sedan kom jag tillbaka till Stockholm och trodde att mardrömmen var över, då började kampen för livet, jag var vilsen, jag kände mig inte trygg, jag kände smärta hela tiden, som att jag blev fysisk misshandlad 24/7 och jag skrek av smärta, jag kunde inte sova på nätterna. I tre månader satt jag bara och stirrade ut i tomma intet, jag var rädd för närhet, ingen fick röra mig, jag kunde inte ens krama min familj, de fick inte röra mig. Ingen fick röra mig.
Vändningen kom i januari, jag började bl.a ett nytt jobb som jag älskar, arbetskollegorna där är helt underbara. Men varje dag lever jag med denna smärta...
Det fanns människor i denna stad som gjorde att jag orkade varje dag, hon är en av mina bästa vänner i dag och när jag var tvungen att åka tillbaka till denna stad i januari fick jag ett anatomiskt hjärta (smycke) av henne och hon hjälpte mig så fruktansvärt mycket. Jag hade även min andra bästa vän som jag pratade med i telefon varje dag, jag älskar er och är så tacksam för att ni fanns där, finns där !
Fortsättning följer...
