Nicci

Det är så det känns, en jävla kurragömma lek där jag inte hittar min mamma. Samma känsla varje dag, jag lever i min bubbla och vill inte att den ska spricka. Den här känslan förstår nog ingen som inte har varit med i någon tragisk trauma där någon dör helt oförberett, helt oväntat. I dag är det två veckor sedan läkarna drog ut respiratorn och jag fick se min mamma dö för gott i från mig. Inte fick chansen att säga hej då. Jag är rädd för att falla, faller jag kanske min familj faller? faller dom måste jag ta emot dom. Jag får inte falla!