Årsdagen

Kommentera

Jag kan inte förstå att det har gått 1 år sedan vi stängde av respiratorn och min älskade mamma fick somna in, jag höll din hand till det sista andetaget och sa gur mycket jag älskar dig. Varför fick du bara leva hälften av ditt liv för och hur kunde ett fall i en trappa gå så illa? Varför lovade läkaren mig 3 gånger att du skulle klara dig och att du bara hade en hjärnskakning. Jag och sjukhusprästen bad för ditt liv. Varför gjordes ingen magnetröntgen direkt? Vad gick så jävla fel att det kostade dig ditt liv. Jag minns hur jag såg dig i slutet av trappan, hur du låg där så stilla medan ambulanspersonalen kämpade för att få igång ditt hjärta, som dom fick till slut. Du klarade av alla hjärtstopp du fick efter det, varför gjorde läkarna inget när du fick dom? Varför fick du klara dig själv? Mamma du var inte ensam, jag satt varje dag bredvid dig på sjukhuset, kände du det? Det var en mardröm att se dig ligga där med alla slangar, och respiratorn. Jag kände din puls, du låg där, du levde.. varför gav dom upp efter 4 dagar för? Varför vaknade du aldrig när jag bad dig göra det? Du vände ju huvudet emot mig, du försökte öppna ögonen flera gånger.. Jag var den sista att ge upp. Jag har väl än inte gett upp hoppet om att du någon dag kommer tillbaka. Det är för svårt att tänka på ett liv utan dig. Jag behöver ju dig! Här på jorden, är himlen så mycjet bättre att du lämnade mig här? 


Jag känner mig så ensam...

Alla lever på som om livet vore förevigt, visst vill man leva i tron om det. Men ta vara på tiden, den är så extremt dyrbar och på en sekund kan tragedin vara där. 

Jag ska snart äta lunch med en av mina bästa vänner ❤ sushi, mumsfillibabba, sen sha vi tillsammans besöka din grav ! Och ikväll blir det middag med familjen på Olearys där vi alltid hade våra familjemiddagar, och lite fotboll. Vad jag saknar allt, allt som var innan olyckan, våra resor, fullt hus jämt, ALLT !!!!! Jag förlorade fem familjemedlemmar efter olyckan. Inte bara dig mamma, det är tungt! Det gick så fort med allt. Jag saknar mina hundar varje dag, de var alltid vid min sida men jag kunde inte ta hand om dom då, jag saknar mormor så mycket, jag försökte att få henne att kämpa... mina hundar har det bra hos sina nya familjer, de lever men lever ett liv utan mig nu. Förlåt mig!

Tänk om du kunde se vilken magisk lägenhet jag har, du skulle ha älskat den, jag äger den, min, du skulle ga varit så stolt. Gjorde en tuff resa på vägen dit jag är i dag men mamma du vet att jag är gn krigare, jag kämpar in i det sista och lite till ❤ Alltid som du alltid sa! Jag ska älsha dig för alltid, jag ska kämpa för alltid, jag ska ha hjärtat på rätt ställe alltid, jag ska alltid göra det bästa. Alltid!

Vi ses snart mamma ❤❤❤