För din egen skull
Att plastikoperera sig idag är väldigt vanligt och jag kan erkänna att jag hade lite emot det för flera år sedan, att ändra något med sig själv. Varför? Ytligt? Sen började jag att fundera, var går gränsen. Jag har legat under kniven massor av gånger, jag fick en stroke när jag var liten och efter det har jag opererat hela mitt ben och senför några år sedan en stor operation i halsen två gånger. Och nu senast gjorde jag en bröstförstoring, jag ville ha stora bröst, för min egen skull självklart, jag tycker att bröst är supersnyggt och jag var inte nöjda med mina så varför inte göra något åtdet så att jag mår bättre, samma sak med träning, man tränar för att må bra, gå ner i vikt m.m. tycker inte att det är något fel med plastikkirurgi idag. Sen har jag givetvis mina egna gränser på vad jag tycker är snyggt osv. Alla är vi olika där. Jag håller mig till en nivå som jag är nöjd med och skiter fullständigt i vad andra gör för ingrepp och hur de ser ut efteråt, jag är skitnöjd med mina bröst idag, det är det enda ingreppet jag har gjort när det kommer till utseende och jag mår helt ärligt bra, jag är nöjd som fan, och sedan finns det alltid områden man är mindre nöjd med som går att träna. Jag tycker att både fysiska ingrepp är okej och de"psykiska" , att både göra ingrepp som är livsviktiga off course och även det som har med utseende att göra. Alla gör det på ett eller annat sätt, utan kniv och med kniv. ☺
På estetikscentrum kan du göra olika behandlingar