Det var bland de tyngsta jag varit med om

Kommentera

I går begravde vi min mormor och det var tufft, när jag såg kistan där så ville jag bara springa därifrån. Jag gick ut och tog några djupa andetag och gick sedan in igen och satte mig med mina bröder och lossaspappa, och jag höll på att sprängas, jag letade efter mamma i kyrkan, jag kollade runt efter henne, jag ville trösta henne då hon förlorat sin mamma. Men mamma var ingenstans, hennes namn stod inte på vår krans, när jag såg kistan så insåg jag att mammas begravning inte var en mardröm, mammas olycka är verklighet, jag kunde inte hindra ångesten och saknaden, sorgen efter att ha förlorat mina närmaste generationer, mamma och mormor på bara några månader. Nu är det bara jag kvar. Då exploderade det, tårarna rann, och jag kunde inte svälja gråten längre, jag letade förbryllat efter dom båda i hopp om att dom inte lämnat mig, solen sken så starkt in genom fönstret på mig, brorsorna och min lossaspappa, så starkt. Just på oss, mamma var du med oss? 


Snälla lämna mig inte kvar här, snälla kom tillbaka. Helvete, jag börjar förstå nu att jag har förlorat dig föralltid mamma, mamma jag vill inte förstå, jag är inte redo att förstå, jag vill förtränga det lite till, om jag gör det så har det inte hänt, då såg jag dig aldrig ligga längst ner i trappan, döende, då kämpade inte ambulanspersonalen med ditt liv, då låg du aldrig fyra dagar på intensiven, fyra dagar av mardröm. Då skulle det fortfarande vara du och jag mot världen. Då kan jag fortfarande ringa dig, krama dig, få trösten av dig, känna din lukt, skratta med dig, gråta med dig, göra alla våra knäppa saker som vi alltid gjorde. Din nyfikenhet på mitt liv. Din skönhet... 

Du var så älskad, du är så älskad.. Vilket jobb du gjorde. Jag är så stolt över dig mamma, jag ska göra dig så stolt över mig. 

I går fick du återförenas med mormor, fina mormor! Du vet vilken relation jag har till den lila färgen, både din begravning mamma var lila i form av gammeldags lila rosor, mormor fick mycket lila i sin krans med. Den lugnande färgen. 

Det är lugnt mamma, du vet hur mycket jag klarar, du vet att jag klarar det här med, du vet vad jag är gjord av, din styrka!!! 

Otroliga människa, vilken jäkla skönhet du var och ÄR mamma!

Jag fick mormors julklapp i går, jag firade inte julen 2016 utan valde att jobba istället eftersom att det var första julen utan dig mamma, jag fick ett handskrivet kort av mormor och så öppnade jag julklappen, två underbart vackra ljushållare i turkosa nyanser, jag älskar dom. Mammas favoritfärg var turkost, alla som kände henne visste hur mycket hon tyckte om den färgen. Min bror tog upp ljushållaren i bilen i går och den glittrade så himla vackert, så magiskt. Jag svalde för att inte börja gråta. Tack så jättemycket mormor, de här två ljuslyktorna symboliserar dig och mamma och kommer att få en speciell plats i min nya lägenhet nästa månad. Du och mamma ❤