Jag kväver smärtan och ler genom livet!

En kommentar

Det gör så ont inombords, åhh mamma, hur ska man klara av att gå vidare när den man älskade mest dog framför ens ögon? Hjälplös bara se på, scenerna är fruktansvärda, som taget ur en film, inget som ska kunna hända i verkligheten, men som gjorde det. Jag vet inte vart du är eller hur du mår i himlen, eller vart du är. Vart tar man vägen när man dör? Var är du? Jag och mina tre syskon behöver dig, din man behöver dig, din familj, dina vänner, vi lever i en tragedi. Fattar du inte att du ska finnas här, vara här med oss, då nu och föralltid. Se dina barn växa upp. Syster var 10 år, ena bror 13 och den andra 15 när du dog. Vi behöver våran mamma, vi har finaste pappan men vi är halva utan dig.... Jag kväver smärtan, jag blir bara en bättre och bättre människa, jag ska leva för oss båda, du lever inom mig. Jag saknar dig, jag kan inte tänka på dig. Jag vill gråta nu, efter jobbet....

 
1 Anonym:

skriven

Ingen som inte varit med om det ni går igenom kan föreställa sig! Mamma är med dig, och hon är så stolt över dig!