Im back

Kommentera

Förlåt för dåligt uppdaterande här, min hjärna känns som gele i bland, känns som att jag ibland tappar hur man ens tänker, sånt är nog vanligt efter en tragedi, på senare tid har jag inte ens fått fram orden, utan säger ofta fel men tänker i min hjärna rätt, som en liten stroke. Det är verkligen jättejobbigt och jag har min fasad på för det mesta, det kanske inte syns utanpå, men inom mig är det en kamp. Det är tungt, jag förlorade den viktigaste personen i mitt liv framför mina ögon, den personen som ägde största delen av mitt hjärta, den person som alltid har funnits i mitt liv sedan den dagen jag föddes, och sedan bara dog, dog genom ett fall i en trappa, vad jag hatade trappor i början, har fortfarande svårt att gå ner för trappor, jag känner ett sådant hat för trappor, trappor som tog min mammas liv, hur är det möjligt? jag förstår inte, jag vill inte känna denna sorg och saknad, jag vill inte bryta ihop inuti hela tiden och ha denna fasad uppe. Ska jag riva den, visa min sårbarhet, gråta. Jag gråter sällan, det kommer stundvis och då brister det totalt. Sedan upp med fasaden igen. Jag har svårt att minnas hur mitt liv såg ut förra året. Jag minns inte ens vem jag var innan olyckan. Jag förtränger, för då kanske det aldrig hände? då kanske jag bara lever i en mardröm och som jag snart kommer att vakna från. visst?? väck mig. Snälla!

I dag har jag jobbat, brinner för att hjälpa människor, det gick bra. Kort om vad jag har gjort annars i helgen, I fredags hade vi bara fredagsmys hemma, min syster var med, hon har varit med mig hela helgen. Vi lagade hemlagad pizza på tacobröd, supergott och enkelt. På lördagen var vi i väg på picknick sedan var vi iväg hos några vänner på middag, tog med några av dom hem sedan blev det fotboll på kvällen, i söndags var vi bortbjudna på middag, blev massor av grillat kött och kyckling med en jättegod sallad till det. Blev en sen kväll och upp tidigt i morse för att åka till jobbet.