Mitt hjärta går sönder av smärta och desperation

Kommentera

I dag är det min födelsedag, två personer fattas, två personer som alltid har grattat mig på min födelsedag, min älskade mamma, jag är så arg, arg på att du kunde dö så fort, ett fall i en trappa, jag är så arg att du lämnade mig utan, jag är så arg för att du bara fick leva hälften av ditt liv, jag är så arg för att jag inte kan få tillbaka dig, jag väntar desperat på ditt telefonsamtal, ditt namn i displayern, ring för fan. Ring mig!!!!! En annan anhörig klarade inte av smärtan av din död och lämnade mig för någon månad sedan, ska jag orka? Den här jävla sorgen, smärtan, tragedin, olyckan, mardrömmen... Jag brhöver dig hos mig! När jag sluter mina ögon är det okyckan jag ser, hur du låg där.... Jag vill bara ställa mig vid en klippkant långt härifrån och skrika ur mig smärtan... Det är så jäkla tungt att bära, jag klarar av att bära den, jag har inget val. Jag är så arg, ledsen. Förlåt mamma, jag älskar dig! Snälla ring mig, en sista gång.