Jag minns inte vem jag var, bara vem jag är nu

Kommentera
(null)

Hallå mina läsare!
 
Nu var det alltför länge sedan jag bloggade igen, jag älskar ju att skriva och det är som en riktigt bra terapi för mig, jag gillar att sätta ord på känslor. I veckan har det varit fullt upp med både det ena och det andra, jag gjorde ett ingrepp i torsdags så både fredagen och lördagen har varit väldigt lugna, just nu sitter jag och lyssnar på musik, och skriver här. Jag har inga som helst planer för lördagen, bara ta det lugnt, kolla på film eller något. 
 
Jag är en tänkare, som har mycket i huvudet och jag är en person som vet hur det är att förlora någon man älskar för gott, traumatiskt och snabbt och hur människor tar andra människor för givet lite för lätt, att man har personer föralltid och man inte är rädd att förlora dom, var det. Var rädd om tiden, var rädd om personen. Ena sekunden satt jag och käkade middag hos min mamma och min familj, vi skrattade, jag minns att jag ville duka av middagen, men mamma sa att det inte behövdes, jag gick till mitt rum, jag minns att jag hörde min mamma skratta, det var det sista jag hörde från henne innan hon föll nerför trappan, jag såg inte själva fallet, jag kom någon minut senare. Hon var inte klar på denna jord, hon fick bara leva hälften av sitt liv. Hon var mitt allt och hon försvann ifrån mitt liv. 
 
Jag minns inte riktigt vem jag var innan olyckan, jag vet vem jag är nu. Jag är en människa som vill ta vara på tiden, jag är en människa som brinner för att hjälpa sjuka människor, jag är en väldigt varm och omtänksam person, jag är empatisk och har ett rött hjärta. En jordnära och stark tjej som lyser upp. Jag är rädd att släppa in personer, för jag vet att smärtan är stor att förlora någon men jag släpper in, trots att jag är livrädd, det är modigt. Jag är modig och jag är stark, jag har klarat alla livets prövningar, förra året fick jag mina livs svåraste prövningar och jag höll båda fötterna på jorden, alltid som min mamma alltid sa, Alltid! Jag kommer aldrig att tappa fotfästet, jag har varit med om det värsta som kan hända och jag tog mig upp ensam. Jag gjorde det, jag gör det! Jag omvandlar allt dåligt till styrka direkt, jag ler mycket för att ge mig energi och det fungerar. Jag tappar det inte, aldrig. Hur jobbigt det än är så klarar jag det och jag är otroligt stolt över vart jag är idag, vem jag är, jag är fan grym. Jag är så jävla grym !
 
Så människor, sluta att bete er illa på olika sätt, fuck otrohet, lämna partnern istället, ingen förtjänar att bli behandlad så illa, sluta vara fuckboys/fuckgirls, sluta kriga, sluta mörda, sluta slåss, sluta med droger och skit, sluta dricka för mycket, sluta vara bitchar, sluta lek med folks känslor.. Herregud!!!!