Fredag âđŒ
Godmorgon kyliga Stockholm đ±
Var minusgrader i morse, mĂ„ste köpa mig en ny vinterjacka snart. I dag blir det vĂ„rjackan, mössa och en stor halsduk. Sitter pĂ„ donken just nu och dricker en riktigt god kall smoothie med jordgubbssmak, vĂ€ntar pĂ„ nĂ„gra vĂ€nner, blir att gĂ„ i lite affĂ€rer och kĂ€ka lunch ihop â€ïž
I gÄr fick jag veta vad jagska betala i sjÀlvrisk för bilen efter krocken förra veckan dÄ personerna framför mig krockade i hög hastighet och jag fick bromsa sÄ gott jag kunde sen körde en bil in i mig.. över 6000 kr i sjÀlvrisk... Min olycksfallsförsÀkring tÀcker bara mina skador plus sjukhusbesök. Hur mÄr jag nu efter krocken, fick en liten hjÀrnskakning, har fortfarande ont i huvudet och i nackpartiet. Jag fÄr sprÀngande huvudvÀrk om jag anstrÀnger mig för mycket, jag som aldrig haft huvudvÀrk förut, eller kanske 5 gÄnger totalt i mitt liv. Ska till KS nÀsta vecka pÄ samtal, de började ju ned detta för ett Är sedan att alla som Àr med om olyckor erbjuds samtal och att man ska börja inom 72 timmar efter olyckan, i utbildningssyfte och jag tycker att det Àr skitbra. Jag hade behövt det under traumat förra Äret dÄ min mamma trillade i en trappa och hamnade i koma i fyra dagar innan hon dog, tiden pÄ sjukhuset var en ren mardröm. Det var det vÀrsta jag sett i hela mitt liv. Hon lÄg pÄ KS civa intensivvÄrdavdelningen dÀr de vÀrsta olyckorna var, vi var i ett stort rum dÀr fyra patienter lÄg, ett team av sjuksköterskor och lÀkare som hade uppsikt stÀndigt, minns alla familjer som fick beskedet att deras nÀra inte kommer att klara sig. Jag minns att samma dag vi fick reda pÄ att min mamma skulle klara sig, att hon bara hade hjÀrnskakning och skulle vakna upp, vi var överlyckliga, en minut senare fick dom mittemot reda pÄ att deras son (mc olycka) inte skulle klara sig, jag visade inte min glÀdje förÀnn vi gick ut ur rummet. Dagen efter sa en ny lÀkare att min mamma inte kommer att klara sig. Vi hade en psykolog i rummet hela tiden i fyra dagar. Vi skrev dagbok dÀr, som hon skulle lÀsa nÀr hon vaknade.... Jag gick pÄ samtal hos sjukhusprÀsten, m.m. 2 dagar senare, totalt 4 hjÀrtstopp som hon kÀmpade sig igenom, epilepsianfall efter fallet, hur hon vÀnder huvudet emot mig, hur hon kÀmpar med att öppna ögonen sÄ stÀngs maskinen av och hon somnar in en timme senare. Efter fick man ingen hjÀlp... DÄ var det som om allt bara försvann, dÄ man behövde hjÀlpensom bÀst. Ingen att prata med, mÀnniskor försvann ur mitt liv och en vÄg av ensamhet och sorg sköljde över mig. FortsÀttning följer....