Jag såg dig dö om och om igen ...

Det var länge sedan jag skrev ett inlägg direkt till dig mamma. Jag är ledsen för det, jag är ledsen att jag förtränger dig, jag är ledsen att jag inte kunde rädda ditt liv. Förlåt mig! Jag klarar inte av tanken på att du inte finns mer, jag klarar inte av alla minnesbilder från den dagen, och dagarna på sjukhuset. Jag blir förbannad över att du snubblade i en trappa och att det kostade ditt liv. Det sitter som ett ärr i hjärtat... Det sägs att den finaste musiken kommer från sår i hjärtat, ett djup, det kanske är därför jag är så bra på att hjälpa människor? Jag är grym på det jag jobbar med (vård i hemmet) jag brinner för dessa människor, jag kunde inte rädda dig mamma men kan jag rädda någon nu genom att bars finnas, göra deras liv bättre, jag ger allt. Allt för människor som är sjuka, och jag ger allt för min familj . Jag skyddar dom mamma. Ibland är det tungt att bära ryggsäcken men du lärde mig att vara en krigare här i livet, så ingen ryggsäck, absolut ingen ryggsäck är för tung för mig, jag klarar det. 

Det var länge sedan jag kände av din existens, det hände så sjuka grejer dom veckorna efter din död, hur fåglar flög runt mitt hus och tittade in , dagen innan din begravning, när jag satt på sängen och skrev ditt tal, jag höll tal för hundra personer, med dig vid min sida för sista gången... Fan!!! Fan mamma, varför fick du bara leva hälften av ditt liv för? Varför? Vad är meningen med det? Du lämnade 4 barn och din man i stor sorg... åhhhhhh !!! Förlåt!!! Förlåt för allt dumt jag någonsin har sagt. Du var och är den bästa människan i mitt liv, jag saknar dig oerhört mycket! Du var och är en ängel som lyser upp vart du än går... jag älskar dig! Kom ner till jorden igen... snälla !

Jag måste jobba vidare nu mamma, jag hoppas att du ser mig ❤️ (null)

Allmänt | |
Upp