Karolinska
Jag vaknade med en oro i kroppen, och illamående. I dag ska jag till den platsen jag inte gillar, den som skapat fruktansvärda minnen, och i dag ska jag dit och bearbeta olyckan med mamma och även min egen bilolycka jag var med om i oktober. Men
jag gillar min psykolog och dom kan det här med trauman så det är skönt även om jag kan sånt själv så är det skönt att bearbeta det med någon utomstående. Det var inte förrän jag var med om bilolyckan som jag började inse vad som hände min mamma,
och det var då jag fick lite ångest och tårar kom. Jag minns ljusskenet efter bilolyckan, jag fick ett sånt stort leende på läpparna, hon skyddade mig. Jag minns att jag stod på bromsen , såg lamporna och tänkte, det får gå som det går , jag kanske
dör nu , jag hann tänka mycket men samtidigt gick det så himla fort. Dom framför mig krockade på en 70 väg. Även om jag hade avstånd så hann man inte med, jag krockade med dom och sedan blev jag påkörd bakifrån, det var det värsta, att höra
en smäll i huvudet och sedan tappa hörseln. Fyfan! Adrenalinet pumpade så hårt i kroppen och på kvällen först kände jag hur dåligt jag mådde, vad ont jag hade i nacke och huvud, och illamående... Sen blev det akuten!
Jag är lite skakig fortfarande över att köra bil, den första smällen var okej men det var smällen bakifrån som var värst.. Det gjorde jävligt ont.
Jag får ett sånt stort adrenalinpåslag efter trauman, ett sätt att klara av situationer? När mamma var med om sin olycka så hade jag ett adrenalinpåslag fram till bilolyckan, det var först då allt kom kastandes på mig.
Hur som helst. I dag har jag även jobb, saknar mina kunder och få ta hand om människor, det är bland det bästa jag vet 😇🙏
Vad händer annars i veckan, troligtvis yasuragi, sen träffa vänner , kolla på lamellgardiner och sedan i helgen ska jag träffa ett stort kompisgäng, 30 tjejer för lunch och 50nyanser av honom 😍wohooooo! Vad jag längtar ☺️☺️ jag har verkligen så otroligt
fina människor i mitt liv 🌹🙏 så tacksam !
