Jag sitter här med tårarna i ögonen när jag skriver detta inlägg. Jag minns så väl dagen då jag köpte min lägenhet, jag tror att det var den som räddade mig 2016 när jag hade förlorat en stor del av min familj och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag var livrädd men envis på att aldrig förlora hoppet. Då vände det, mitt i sorgen. Jag såg en lägenhet på Hemnet med fastpris på nästan exakt två miljoner kronor. Jag ringde mäklaren direkt och frågade hur man gör nu, hon svarade: vill du ha lägenheten så är den din. Jag tvekade inte en sekund utan sa JA, jag vill ha den. Och får höra: då är den din. Några dagar senare skrev jag på alla papper och inflyttningen skulle ske någon månad senare då den inte var klar. Min allra första egna lägenhet, sprillans ny. Min, mitt hem. Den lättnaden var allt jag behövde.
Minns känslan när jag för första gången låste upp ytterdörren och fick se den på riktigt. Min vackra etta med en takhöjd på nästan fyra meter. Så vacker. Lyckan var total och inredningen började ta fart. Det såg rätt tråkigt ut i början men sedan gjorde jag den jättemysig, köpte en ny stor gosig matta, lampor, en jättefin grå soffa, ett stort bord hade jag först men sedan tog jag mammas ena sidobord och köpte även en större variant som var likadan, väldigt städat och stilrent. Sovrummet hade jag på loftet, fint kök, stort badrum med både tvätt och torkmaskin, så himla fin.
Här kommer några före och efterbilder på min lilla etta, min pärla. Mycket av möblerna är från Mio.
