Alla har olika stories i livet

Jag sitter här och blinkar bort tårarna, sväljer klumpen i halsen och vill bara sprängas av sorg, snälla mamma kan du komma tillbaka, jag behöver dig. Hur kunde du bara försvinna utan att jag ens hann med. Hur kunde du lämna mig på det sättet, på ett sånt meningslöst sätt går du och ramlar i en trappa och jag tvingades in i en mardrömsfilm i fyra dagar när du låg där i koman som en jävla exorcist och skakade. Hur jag desperat trycker din hand mot min för att bara få någon som helst reaktion att du hörde och kände mig. 

Jag såg dig kämpa med att öppna ögonen, och hur du vred huvudet mot mig när läkarna tvingade oss att stänga av respiratorn och jag desperat skriker att min mamma vände på huvudet mot mig, låt henne leva, detta var en timme innan du somnade in. Sa du hej då? Sa du att det är ingen fara Nicki? Varför fick jag inte ens säga hej då? Varför lämnade du mig bara utan den chansen. 

Det hjälper att skriva om mardrömmen, filmen som än i dag känns så overklig. Jag brottas med sorgen och jag ska klara den smärtan. Tack för att du besöker mig i mina drömmar på sistone, varje natt. Jag är så tacksam för att jag får träffa dig då. Underbara människa. Vad du betyder mycket för mig. 

Sorgen har satt sig fysiskt på mig och jag blir rejält sjuk i omgångar så nu ska jag göra allt för att bli frisk 🙏  jag har världens bästa läkare och så fort jag blir sjuk nu ska dom ta hand om mig så det inte går så långt som förra året. Jag är och har alltid varit en stark kämpe så det är bara att kämpa vidare. Ännu hårdare.

Och nu kanske jag äntligen hamnar hos en psykolog som kan hantera trauman. Jag har själv tagit hand om traumamänniskor och det kanske är något för mig i framtiden?  

Alla bär vi på händelser i livet som påverkar oss till dom vi är i dag. 

(null)




Allmänt | |
Upp