Terapi
Vilken storm det är ute, bilen gungar och jag drar mig för att kliva ut så jag passar på att blogga lite. Vet ni vad jag börjar att tycka om mer och mer, nybakat bröd så jag har precis varit inne i affären och köpt på mig en hel drös med nybakat, helst dom med vallmofrö på, det är nästan som att jag är beroende, är så sugen på det hela tiden. Och då ska vi poängtera att jag tidigare inte varit en typisk frukost människa alls, speciellt inte bröd. Vad har hänt?
Ska till min traumapsykolog snart, känns riktigt bra att få bearbeta min mammas olycka även om behandlingen är tuff så känns det bättre efteråt. Jag kommer inte att få tillbaka min mamma och jag kommer att tvingas leva med olyckan hela livet men jag vill verkligen leva livet fullt ut nu, för hennes skull men även för min skull. Och jag vill komma tillbaka till mitt spralliga glada och busiga jag som verkligen var/Är Jag, inte den livrädda Nicki som är livrädd att folk ska slösa min tid, eller att förlora någon. Jag vill kunna slappna av och bara vara den bästa versionen av mig. Det tar tid. Jag har en mur runt mig och jag är livrädd.
Vi hörs efter terapin.
