Nicci

Jag har varit i en by fullt med masajer där vi fick dansa med dom, den dansen var så annorluna och ni fattar inte hur varmt det var, jag fick något skynke på mig som jag trodde skulle göra mig svalare, fråga mig inte varför jag trodde det men så var det iaf. Jag dansade med dom och jag höll på att svimma av värme flera gånger om, jag var så slut. Där i keps är jag, så mycket skratt och tro det eller ej så älskar jag att bjuda på mig, inte lika mycket som Petra Mede men nästan. 

Vi fick se skola i by och vi fick gå in i deras hyddor (deras hem) vilket var extremt mörkt och trångt och lite läskigt för jag visste inte vad jag skulle känna på, tänk er att stoppa i handen i en burk och du har ingen aning om vad som väntar, den känslan hade jag. Men jag kände mig fram, lite smårädd. Här ser ni bilder och längre ner kan ni läsa mer om mina galnaste minnen. 

Jag har nog aldrig känt mig så himla tacksam för en toalett och en dusch som jag gjorde när vi var i Afrika. All det röda dammet fick en att känna sig rejält skitig och man var svart kring näsan och det var ingen idé att tvätta håret då det inte var något tryck alls i duschen och det skulle ta flera timmar att få håret utsköljt. Men vadå det var ju bara en vecka ute på safarin så, det överlever man. Bilresan också men den var tuff, jävligt tuff, vi åkte bil från morgon till kväll i stekhet sol, ingen AC och med damm som dammade rejält, inte nog med det, vi åkte på grus och sand och det guppade rejält, man hade ont men man var så tagen av alla intryck så det var värt allt det jobbiga. För det var läskigt ibland, speciellt när vi skulle ner i kratern, det var sjukt brant och slingrigt och smalt och jag trodde att vi skulle stupa flera gånger om, läskigare var det att åka upp sen, sjuka vägar och det kändes som att bilen skulle ställa sig på bakhjulen flera gånger. Bara bilresan är ett galet minne i sig, och när vi fick in tusentals tse tse flugor i bilen, det var rena mardrömmen för dom är farliga, blir du biten av fel fluga kan du få afrikansk sömnsjuka och då dör du, det finns inget bot och det kan du få av just tse tse flugan. Vi blev bitna men klarade oss men fyfan vad obehagligt det var och vi var riktigt rädda ett tsg. Läs lite längre ner om nästa galna minne. 

Vad är två nätter på savannen om inte alldeles alldeles underbart och häftigt. Vi bodde 2 nätter mitt på savannen, mitt bland de vilda djuren. Här fick man absolut inte vara ute ensam i mörkret så från restaurangen till tältet blev vi eskorterade av beväpnade vakter med ficklampor och man undrade om man skulle få se några lysande ögon i det bäcksvarta mörkret eller om man skulle gå rätt in i ett lejon. 

På natten vaknade jag av ett rejält klampade precis utanför tältet, det varade i någon timme och jag hörde även lejon som lät. Det var en helt sjuk upplevelse och allt klampande visade sig vara stora hjordar av zebror. Där låg jag i min säng, mitt på savannen och var omringad av tusentals zebror och lejon som var på jakt. Helt sjukt men så häftigt. Vi kände oss säkra i våra tält och om nått skulle hända hade vi visselpipor som vi blåste i och då kom vakterna på fem sekunder. Läs om nästa minne här nere. 

Det var extremt torrt på savannen, både i luften och i naturen, och i vattnen låg mängder med flodhästar och en och annan krokodil. Vi såg en flodhäst på land och dom är rejält bitiga dom varelserna. Vi åkte i februari så det var många djurungar överallt, lyckades till och med få se en noshörningsbebis och en lejonunga på långt avstånd. Men flodhäst bebisar fick jag se på väldigt nära avstånd. Ibland klev vi ur bilarna och gick till vattnet där det fanns flodhästar.. Vad är nästa galna minne då, det kan du läsa lite längre ner. 

Då har vi dom, det vackraste djuren jag någonsin sett, mitt absoluta favoritdjur, elefanten. Det kom rejält mycket tårar kan jag säga när jag fick se dessa vilda, fria elefanter i sin rätta natur, vi blev omringade flera gånger av dom och jag bara stod där och log, jag sa inte mycket utan bara sög in allt jag fick se. Hur de lät, hur de gick, hur de betedde sig, se på små elefantungar och jag önskade så att de skulle komma så nära så att jag bara fick klappa på dom lite grann. Vackra djur. Att bara få vara två meter ifrån dom, så fria och lyckliga. Så lugna. Det sista minnet kommer här nedan. 

Det jobbigaste minnet var nog ändå flygturen till Zanzibar, vi flög från Arusha och ja om man ens kan kalla det en flygplats. Helt galet och de var så många småplan där men ett lite större plan såg jag så jag andades ut, självklart skulle vi ta det, eller. När de ropade upp oss så gick vi i motsatt riktning, bort från det större planet med iaf 19 rader, jag vet det för att vi flög till Kenya med det sedan och bara det är en skräckupplevelse i sig men hur som helst. Vi går mot ett pyttelitet plan med enbart en propeller där fram, skämtar ni, ska vi flyga med detta lilla plan och ja det skulle vi, vi var 10 personer plus 2 piloter och det var så trångt att man hade taket precis ovanför huvudet, det var extremt skumpigt och paniken inom mig varade konstant i 1,5 timme som flygresan tog. Sådan dödsångest men samtidigt så jävla häftigt, det var en blandning av skräck och förtjusning. Jag trodde ju att detta skulle få bort min flygrädsla sen. 

Resan från Zanzibar till Kenya var så obehaglig, sån turbulens och riktigt oväder, det var blixtrar, stora svarta moln som såg ut som berg och skumpigt. Jag är extremt flygrädd och totalt flög vi upp och ner 10-12 gånger under resan till och från Afrika. Vilka galna, fantastiska, overkliga och underbara minnen som skapades där, så mycket man tog in, skratten, upplevelserna, alla djur, natur och klimat, all afrikansk mat man provade på, alla malariatsbletter man var tvungen att äta, alla långa bilresor och allt damm. All glädje som vi upplevde där. Detta satte sig rakt i hjärtat och har påverkat och skapat en ny del av mig. Fyfan vad häftigt det var. Hoppas att ni gillade inlägget om några galna minnen ifrån Tanzania 2019.  Om ni tycker att det är lite flummigt skrivet så är det för att jag är jättetrött men ville bara skriva klart detta ikväll.