Höstmys
Jag har bäddat ner mig i soffan och håller på att beta av lite jobb just nu, har en del att göra nu efter semestern så det är kul. Albert var snabb med att lägga sig på mina kuddar 😂 så han ligger här bredvid och myser för fullt.
Jag ska snart ha ett webbmöte med min psykolog där jag måste prata om den här ensamheten man känner efter en tragedi för jag kände en sån oerhörd ensamhet i går. Jag skrev för ett tag sedan i en grupp på fb där tjejer på något sätt har förlorat en viktig person och de känner samma ensamhet som jag gör, det krävs inte mycket från folk i ens närhet att ta bort en del av den ensamheten ändå händer det inte. Det känns som att folk inte vill träffa någon som varit med om döden på nära håll, vad vet jag, eller ens skriva en liten rad. Ibland känner man sig bara så osynlig och jag vill bara gömma mig då för att inte vara någon till besvär.
Med tiden lär man sig även den smärtan och det har väl gjort att jag har blivit min egen bästa vän. Och jag har verkligen lärt mig så mycket genom olika smärtor som kommer efter en tragedi.
Världen är verkligen ytlig och falsk. Men samtidigt finns det ett djup, ärlighet och något som är vackert. Det finns alltid två sidor.
