Nicci

Vissa dagar är tyngre än andra, i dag är det en sådan dag, mors dag närmar sig med stormsteg och jag får inte fira min mamma som jag alltid gjorde innan hon försvann från denna jord genom en tragisk olycka. 

Ibland känns det som att jag ska kvävas av saknad och smärta. 

Hon lever kvar i mig, i mitt sätt att vara, hon var min största förebild, min vägledare och det är hon än idag. 

Jag tar ett djupt andetag, noterar sorgen som är tyngre i dag och tänker på den mysiga gårdagen jag hade ändå. I går bestämde jag och mina syskon oss för hur vår syskontatuering ska se ut, den kommer att bli så jäkla snygg och inom en snar framtid pryder den min kropp, jag som bara har massor av texter på kroppen bryter den traditionen och gör något annat och jag är så ivrig på att visa er hur den tatueringen kommer att se ut. Jag har två tatueringar klara som jag ska göra och den tredje jobbar jag för fullt på. 

Jag är så glad över den relationen jag har till alla mina fem syskon, hur nära vi faktiskt står, mina tre syskon på mammas sida är sladdisar men nu har dom ändå blivit så stora att vi umgås på ett annat plan, vi snackar en hel del, dom delar det mesta med mig, kanske är jag deras förebild som min mamma var för mig? Vi käkar middagar ihop, smsar ofta, vi hörs i princip varje dag vilket gör mig så glad och jag är så stolt över dom. Det kan inte ha varit lätt att förlora sin mamma när dom var 11, 14 och 15 år gamla, och det var liksom inte länge sedan hon dog. Och sedan har vi mina andra två systrar som bor i varsin del av Sverige, långt ifrån men samtidigt känns det väldigt nära då vi också hörs varje dag. Jag som storasyster till dessa fem personer känner mig bara så stolt, stolt över dom allihopa och jag är så tacksam för att just jag får vara deras storasyster.

Ja det blir ett inlägg med massor av olika känslor i dag, jag behöver skriva av mig, och oftast blir det öppet och att ni får ta del av det. 

Nu har vi gått igenom både sorger och tacksamhetskänslor. Nu övergår vi till glädje också, som ni nog vet så har jag träffat någon, någon som jag vill berätta för er om, men det får vänta lite till. Jag är lycklig. Väldigt lycklig iaf. Vem är denna mystiske man? Hur träffades vi? Hur känner vi varandra? Vad är vår historia? Var han helt okänd när vi träffades? Längre fram får ni svar på dessa frågor. 

Livet är inte svart eller vitt utan varje dag upplever man miljoner känslor av alla dess slag, de finns alltid där på ett eller annat sätt och det är okej, det är okej att ha dagar då man inte känner sig på topp, även för mig som alltid ställer orimliga krav på mig själv att alltid vara på topp, idag är ingen sådan dag. Jag saknar min mamma, jag saknar hennes skratt, hennes röst, hennes kramar, hennes sjukt vackra utstrålning, hennes kloka ord, hennes famn, hennes tjat, ja allt. I dag är en bra dag att skriva på boken, men i dag blir det fokus på samarbeten. Det kanske blir några rader i boken med. Vi får se. I dag är sista hela dagen med Albert också innan det blir hussedagar lite längre än vi brukar så jag ska gosa lite extra med charmtrollet med. Ikväll har vi planer vilket ska bli mysigt. Det blir en bra dag. 

Vi hörs om en liten stund.