God morgon! Jag har sovit i ca 2 timmar i natt och vaknade 03.30, hade ställt klockan på halv fem men som vanligt vaknar jag tidigare, min inbyggda klocka. Står och väntar på pendeltåget och har fyra byten framför mig, i dag blir det jobb. 

Gårdagen spenderades hos en av mina närmaste vänner från Kalifornien, vi käkade lunch och jag fick se deras nya lägenhet, hur fin som helst 😍 jag är också supersugen på att flytta till större, men hur ska man ha råd att bo ensam i en stor lägenhet, och jag vill ju göra vinst på min lägenhet och med tanke på att det är lite svårt att sälja just nu vill jag vänta. 

Men jag förstår ändå inte hur man ska ha råd att flytta ensam, de lägenheterna jag är sugen på ligger ute för nästan 4 miljoner, sedan bud på det. Men men, jag får vara glad att jag faktiskt äger en lägenhet i Stockholm. 

Och att flytta från Stockholm är inte det optimala, har provat det en gång och bodde i en liten stad i två års tid, jag trivdes inte.. Varför ska det vara så jäkla dyrt här! Jag är ju södertjej, en stockholmare och jag vill ha möjlighet i den staden jag faktiskt föddes i. Jag vill ju ha min fyra 😂 med en öppen planlösning, högt i tak, stor walk in closet, 2 badrum, öppen spis, stora fönster, stort vardagsrum,  ett bra planerat kök, en magisk utsikt, en stor balkong 😂 kanske har lite höga krav för att ha råd med det själv 🙈 

Hur som helst. Nog pratat om det ! Var hos läkaren i torsdags och gjorde bl.a. en biopsi från magen och efter det har jag varit dålig, jag har känt mig sjuk, och känner mig fortfarande jätterisig, ont och illamående. Men humöret är alltid på topp ändå, ibland undrar jag hur jag orkar, det kommer stunder då jag får den där saknaden efter mamma, den har jag hela tiden som ett hål i hjärtat, känslan är obeskrivlig om man inte varit med om att ha förlorat någon i en olycka. Sedan saknar jag en till anhörig som inte orkade med olyckan, jag saknar mina hundar som jag inte orkade ta hand om just då, de har otroligt fina hem vilket glädjer mig. Sen tog det hårt att vara med om en bilolycka förra månaden. Men när jag är på väg att falla, då vill jag hjälpa andra, det hjälper så otroligt mycket och det kanske är därför jag är grym på mitt jobb inom sjukvård, att faktiskt omvandla sorg till en styrka och jag utvecklas så otroligt mycket ☺️ 

Le mycket ☺️👍💪och ha hjärtat på rätt ställe ! 



(null)




En tidig morgon

Allmänt Kommentera
God morgon! Jag har sovit i ca 2 timmar i natt och vaknade 03.30, hade ställt klockan på halv fem men som vanligt vaknar jag tidigare, min inbyggda klocka. Står och väntar på pendeltåget och har fyra byten framför mig, i dag blir det jobb. 

Gårdagen spenderades hos en av mina närmaste vänner från Kalifornien, vi käkade lunch och jag fick se deras nya lägenhet, hur fin som helst 😍 jag är också supersugen på att flytta till större, men hur ska man ha råd att bo ensam i en stor lägenhet, och jag vill ju göra vinst på min lägenhet och med tanke på att det är lite svårt att sälja just nu vill jag vänta. 

Men jag förstår ändå inte hur man ska ha råd att flytta ensam, de lägenheterna jag är sugen på ligger ute för nästan 4 miljoner, sedan bud på det. Men men, jag får vara glad att jag faktiskt äger en lägenhet i Stockholm. 

Och att flytta från Stockholm är inte det optimala, har provat det en gång och bodde i en liten stad i två års tid, jag trivdes inte.. Varför ska det vara så jäkla dyrt här! Jag är ju södertjej, en stockholmare och jag vill ha möjlighet i den staden jag faktiskt föddes i. Jag vill ju ha min fyra 😂 med en öppen planlösning, högt i tak, stor walk in closet, 2 badrum, öppen spis, stora fönster, stort vardagsrum,  ett bra planerat kök, en magisk utsikt, en stor balkong 😂 kanske har lite höga krav för att ha råd med det själv 🙈 

Hur som helst. Nog pratat om det ! Var hos läkaren i torsdags och gjorde bl.a. en biopsi från magen och efter det har jag varit dålig, jag har känt mig sjuk, och känner mig fortfarande jätterisig, ont och illamående. Men humöret är alltid på topp ändå, ibland undrar jag hur jag orkar, det kommer stunder då jag får den där saknaden efter mamma, den har jag hela tiden som ett hål i hjärtat, känslan är obeskrivlig om man inte varit med om att ha förlorat någon i en olycka. Sedan saknar jag en till anhörig som inte orkade med olyckan, jag saknar mina hundar som jag inte orkade ta hand om just då, de har otroligt fina hem vilket glädjer mig. Sen tog det hårt att vara med om en bilolycka förra månaden. Men när jag är på väg att falla, då vill jag hjälpa andra, det hjälper så otroligt mycket och det kanske är därför jag är grym på mitt jobb inom sjukvård, att faktiskt omvandla sorg till en styrka och jag utvecklas så otroligt mycket ☺️ 

Le mycket ☺️👍💪och ha hjärtat på rätt ställe ! 



(null)




Som jag la mig under kniven och gjorde något jag länge velat göra och som jag sparat till så allt skulle vara betalat och klart efter, jag gjorde en bröstförstoring på Proforma som ligger på söder nedanför Södersjukhuset och jag är supernöjd. 
 
Jag fick min tid två veckor efter det att jag hade min konsultation med min läkare där vi bestämde storlek, pratade om själva ingreppet. Nöjda med allt så fick jag min tid för operation den 14e november 2016. 
 
Operationsdagen. Jag blev uppropad tillsammans med en tjej som jag fick dela rum med, rummet var jättefint och liknade lite mer ett hotellrum. Vi var där inne och fick byta om, blev ritade på, vi satt och pratade, fick mediciner och sedan var det dags för mig att rulla in i själva operationsrummet, jag hade tidigare sagt att jag är livrädd för att sövas så fick lite panik men vi började prata om Santorini, min resa där som jag gjorde sommaren 2016 i tio dagar, och sedan sa jag som jag alltid säger, jag somnar ju aldrig. Det tog ca 1 minut innan jag somnade. Jag somnade med ett leende på läpparna och sedan hörde jag en röst, de knäppte min operationsbh och jag började babbla på som fan och vaknade upp med ett stort leende, jag har fått bröst. Jippie! 
 
Sedan tog det inte alls lång tid innan jag var på benen och gick in till min rumskompis, glad och mådde faktiskt jättebra. Vi käkade middag, hemlagade köttbullar, mos, brunsås och lingonsylt, husmanskost är det bästa. Vi spenderade dagen och natten där. Dagen efter var det dags att knäppa upp bhn och skåda brösten haha. Ärren var tejpade och brösten såg riktigt bra ut. Inga blåmärken, dom satt högt upp och nu efter ett år har de hittat sin plats. 
 
Blev hämtad av min fina S som skjutsade hem mig, det var lite jobbigt att gå men jag mådde bra. Jag vet att jag tjatar om att jag faktiskt mådde bra men så var min upplevelse, sen var det tjejer där som mådde skit, som skrek av smärta, spydde, var förvirrade av narkosen m.m. så det var inte bara en dans på rosor, men för mig och min rumskompis var det det. Vi mådde bra!
 
Eller jag kanske överdrev lite där, det var inte en dans på rosor jämt. Jag satt och sov i tre veckor då ärret stramade otroligt mycket, jag kunde inte tvätta håret själv på ca en vecka, några dagar efter operationen gick jag till frissan för att bara tvätta håret haha. Jag var svag i armarna, och jag hade svårt att gå långt. men allt det där gick bort fort, dom tre första dagarna var värst men sedan vände det och blev allt bättre. Efter en vecka som sjukskriven så var jag tillbaka på jobbet. Lyften var tunga men jag fick ett bra anpassat schema och efter två veckor tyckte jag att jag var återställd. 
 
Jag tog en halv värktablett under hela processen, allt har läkt jättebra och jag blev så väl omhändertagen på Proforma. 
 
Jag har inte gjort överdrivet stora bröst utan jag har naturligt stora nu. Jag var orolig ett tag att känseln inte skulle komma tillbaka men nu känns dom som vanligt, Jag gjorde enbart en bröstförstoring, inget lyft eller så. Jag skriver efter mina egna erfarenheter och hur jag tyckte att operationen var, alla är vi olika och alla läker olika. Jag har inga problem alls med att vara utan bh, jag kan springa och träna och känner inte av något obehag och jag kan t.o.m ligga på mage vilket jag har hört kan vara väldigt svårt. Men som sagt, alla är olika och jag är nöjd med att inte ha gjort enorma tuttar. 
 
Jag la mina under muskeln, inga kanter syns och de känns mjuka och naturliga. Det blir ju större komplikationer ju större man gör och det ska man nog ha i bakhuvudet. Jag körde på mentorimplantat och jag skulle lägga in 450cc men kom ut med 425cc då min plastikläkare sa att det kommer se mycket bättre ut. 
 
Min kostnad för allt var nästan 50.000 kronor. 
 
 

1 år sedan idag

Allmänt Kommentera
Som jag la mig under kniven och gjorde något jag länge velat göra och som jag sparat till så allt skulle vara betalat och klart efter, jag gjorde en bröstförstoring på Proforma som ligger på söder nedanför Södersjukhuset och jag är supernöjd. 
 
Jag fick min tid två veckor efter det att jag hade min konsultation med min läkare där vi bestämde storlek, pratade om själva ingreppet. Nöjda med allt så fick jag min tid för operation den 14e november 2016. 
 
Operationsdagen. Jag blev uppropad tillsammans med en tjej som jag fick dela rum med, rummet var jättefint och liknade lite mer ett hotellrum. Vi var där inne och fick byta om, blev ritade på, vi satt och pratade, fick mediciner och sedan var det dags för mig att rulla in i själva operationsrummet, jag hade tidigare sagt att jag är livrädd för att sövas så fick lite panik men vi började prata om Santorini, min resa där som jag gjorde sommaren 2016 i tio dagar, och sedan sa jag som jag alltid säger, jag somnar ju aldrig. Det tog ca 1 minut innan jag somnade. Jag somnade med ett leende på läpparna och sedan hörde jag en röst, de knäppte min operationsbh och jag började babbla på som fan och vaknade upp med ett stort leende, jag har fått bröst. Jippie! 
 
Sedan tog det inte alls lång tid innan jag var på benen och gick in till min rumskompis, glad och mådde faktiskt jättebra. Vi käkade middag, hemlagade köttbullar, mos, brunsås och lingonsylt, husmanskost är det bästa. Vi spenderade dagen och natten där. Dagen efter var det dags att knäppa upp bhn och skåda brösten haha. Ärren var tejpade och brösten såg riktigt bra ut. Inga blåmärken, dom satt högt upp och nu efter ett år har de hittat sin plats. 
 
Blev hämtad av min fina S som skjutsade hem mig, det var lite jobbigt att gå men jag mådde bra. Jag vet att jag tjatar om att jag faktiskt mådde bra men så var min upplevelse, sen var det tjejer där som mådde skit, som skrek av smärta, spydde, var förvirrade av narkosen m.m. så det var inte bara en dans på rosor, men för mig och min rumskompis var det det. Vi mådde bra!
 
Eller jag kanske överdrev lite där, det var inte en dans på rosor jämt. Jag satt och sov i tre veckor då ärret stramade otroligt mycket, jag kunde inte tvätta håret själv på ca en vecka, några dagar efter operationen gick jag till frissan för att bara tvätta håret haha. Jag var svag i armarna, och jag hade svårt att gå långt. men allt det där gick bort fort, dom tre första dagarna var värst men sedan vände det och blev allt bättre. Efter en vecka som sjukskriven så var jag tillbaka på jobbet. Lyften var tunga men jag fick ett bra anpassat schema och efter två veckor tyckte jag att jag var återställd. 
 
Jag tog en halv värktablett under hela processen, allt har läkt jättebra och jag blev så väl omhändertagen på Proforma. 
 
Jag har inte gjort överdrivet stora bröst utan jag har naturligt stora nu. Jag var orolig ett tag att känseln inte skulle komma tillbaka men nu känns dom som vanligt, Jag gjorde enbart en bröstförstoring, inget lyft eller så. Jag skriver efter mina egna erfarenheter och hur jag tyckte att operationen var, alla är vi olika och alla läker olika. Jag har inga problem alls med att vara utan bh, jag kan springa och träna och känner inte av något obehag och jag kan t.o.m ligga på mage vilket jag har hört kan vara väldigt svårt. Men som sagt, alla är olika och jag är nöjd med att inte ha gjort enorma tuttar. 
 
Jag la mina under muskeln, inga kanter syns och de känns mjuka och naturliga. Det blir ju större komplikationer ju större man gör och det ska man nog ha i bakhuvudet. Jag körde på mentorimplantat och jag skulle lägga in 450cc men kom ut med 425cc då min plastikläkare sa att det kommer se mycket bättre ut. 
 
Min kostnad för allt var nästan 50.000 kronor. 
 
 
(null)

Hallå mina läsare!
 
Nu var det alltför länge sedan jag bloggade igen, jag älskar ju att skriva och det är som en riktigt bra terapi för mig, jag gillar att sätta ord på känslor. I veckan har det varit fullt upp med både det ena och det andra, jag gjorde ett ingrepp i torsdags så både fredagen och lördagen har varit väldigt lugna, just nu sitter jag och lyssnar på musik, och skriver här. Jag har inga som helst planer för lördagen, bara ta det lugnt, kolla på film eller något. 
 
Jag är en tänkare, som har mycket i huvudet och jag är en person som vet hur det är att förlora någon man älskar för gott, traumatiskt och snabbt och hur människor tar andra människor för givet lite för lätt, att man har personer föralltid och man inte är rädd att förlora dom, var det. Var rädd om tiden, var rädd om personen. Ena sekunden satt jag och käkade middag hos min mamma och min familj, vi skrattade, jag minns att jag ville duka av middagen, men mamma sa att det inte behövdes, jag gick till mitt rum, jag minns att jag hörde min mamma skratta, det var det sista jag hörde från henne innan hon föll nerför trappan, jag såg inte själva fallet, jag kom någon minut senare. Hon var inte klar på denna jord, hon fick bara leva hälften av sitt liv. Hon var mitt allt och hon försvann ifrån mitt liv. 
 
Jag minns inte riktigt vem jag var innan olyckan, jag vet vem jag är nu. Jag är en människa som vill ta vara på tiden, jag är en människa som brinner för att hjälpa sjuka människor, jag är en väldigt varm och omtänksam person, jag är empatisk och har ett rött hjärta. En jordnära och stark tjej som lyser upp. Jag är rädd att släppa in personer, för jag vet att smärtan är stor att förlora någon men jag släpper in, trots att jag är livrädd, det är modigt. Jag är modig och jag är stark, jag har klarat alla livets prövningar, förra året fick jag mina livs svåraste prövningar och jag höll båda fötterna på jorden, alltid som min mamma alltid sa, Alltid! Jag kommer aldrig att tappa fotfästet, jag har varit med om det värsta som kan hända och jag tog mig upp ensam. Jag gjorde det, jag gör det! Jag omvandlar allt dåligt till styrka direkt, jag ler mycket för att ge mig energi och det fungerar. Jag tappar det inte, aldrig. Hur jobbigt det än är så klarar jag det och jag är otroligt stolt över vart jag är idag, vem jag är, jag är fan grym. Jag är så jävla grym !
 
Så människor, sluta att bete er illa på olika sätt, fuck otrohet, lämna partnern istället, ingen förtjänar att bli behandlad så illa, sluta vara fuckboys/fuckgirls, sluta kriga, sluta mörda, sluta slåss, sluta med droger och skit, sluta dricka för mycket, sluta vara bitchar, sluta lek med folks känslor.. Herregud!!!!
 
 
 

Jag minns inte vem jag var, bara vem jag är nu

Allmänt Kommentera
(null)

Hallå mina läsare!
 
Nu var det alltför länge sedan jag bloggade igen, jag älskar ju att skriva och det är som en riktigt bra terapi för mig, jag gillar att sätta ord på känslor. I veckan har det varit fullt upp med både det ena och det andra, jag gjorde ett ingrepp i torsdags så både fredagen och lördagen har varit väldigt lugna, just nu sitter jag och lyssnar på musik, och skriver här. Jag har inga som helst planer för lördagen, bara ta det lugnt, kolla på film eller något. 
 
Jag är en tänkare, som har mycket i huvudet och jag är en person som vet hur det är att förlora någon man älskar för gott, traumatiskt och snabbt och hur människor tar andra människor för givet lite för lätt, att man har personer föralltid och man inte är rädd att förlora dom, var det. Var rädd om tiden, var rädd om personen. Ena sekunden satt jag och käkade middag hos min mamma och min familj, vi skrattade, jag minns att jag ville duka av middagen, men mamma sa att det inte behövdes, jag gick till mitt rum, jag minns att jag hörde min mamma skratta, det var det sista jag hörde från henne innan hon föll nerför trappan, jag såg inte själva fallet, jag kom någon minut senare. Hon var inte klar på denna jord, hon fick bara leva hälften av sitt liv. Hon var mitt allt och hon försvann ifrån mitt liv. 
 
Jag minns inte riktigt vem jag var innan olyckan, jag vet vem jag är nu. Jag är en människa som vill ta vara på tiden, jag är en människa som brinner för att hjälpa sjuka människor, jag är en väldigt varm och omtänksam person, jag är empatisk och har ett rött hjärta. En jordnära och stark tjej som lyser upp. Jag är rädd att släppa in personer, för jag vet att smärtan är stor att förlora någon men jag släpper in, trots att jag är livrädd, det är modigt. Jag är modig och jag är stark, jag har klarat alla livets prövningar, förra året fick jag mina livs svåraste prövningar och jag höll båda fötterna på jorden, alltid som min mamma alltid sa, Alltid! Jag kommer aldrig att tappa fotfästet, jag har varit med om det värsta som kan hända och jag tog mig upp ensam. Jag gjorde det, jag gör det! Jag omvandlar allt dåligt till styrka direkt, jag ler mycket för att ge mig energi och det fungerar. Jag tappar det inte, aldrig. Hur jobbigt det än är så klarar jag det och jag är otroligt stolt över vart jag är idag, vem jag är, jag är fan grym. Jag är så jävla grym !
 
Så människor, sluta att bete er illa på olika sätt, fuck otrohet, lämna partnern istället, ingen förtjänar att bli behandlad så illa, sluta vara fuckboys/fuckgirls, sluta kriga, sluta mörda, sluta slåss, sluta med droger och skit, sluta dricka för mycket, sluta vara bitchar, sluta lek med folks känslor.. Herregud!!!!