Nu är semestern slut och vardagen har börjat och jag kommer att börja blogga varje dag igen. 

Sista semesterveckan var det full fart med olika saker, Gröna Lund, minigolf , fotbollsgolf, hinderbana, minikräftskiva med två andra par, börjat på en ny serie som heter mad men och är riktigt bra, utspelar sig på 60 talet och annorlunda än dom serierna jag har följt tidigare, vi är fast 🙈 vi har köpt ett runt matbord i trä, as snyggt och kommer i veckan, vi har hunnit med en minikryssning till Åland. Även Ikea, ska dit senare i månaden och köpa nattduksbord och lite sånt 😍Ja det var lite om veckan som var. 

Vad jag längtar tills vårt matbord kommer, det kommer att bli så snyggt, mindre än det vi hade tidigare men detta är runt med och det är ju sällan man har fler än ett par över på middag samtidigt och i så fall får man väl sätta två till stolar. Jag älskar att ha parmiddagar 🥂☺️ så mysigt! 

Krogen eller festlivet har aldrig varit min grej, däremot att ha folk över på middag eller vara bortbjudna på middag, spela spel och umgås på det sättet, det är mer min grej. 

I går var vi på Södermalm och tog en rejäl promenad där, jag ville visa mina gamla hemtrakter, där jag faktiskt är uppvuxen, mina första tio år i livet, en tredjedel av mitt liv hittills. Vi började med Ringvägen (Sköldgatan) mittemot tantolunden bodde jag, i en jättefin tvåa i ett fint område, Jag brukade cykla genom tanto och lekte mycket i drakenbergsparken och i Bastuparken. Jag var en riktig liten södertjej. Jag älskade och älskar mitt söder. Vi vandrade vidare, förbi bastuparken och mot medborgarplatsen och fatburgs brunnsgatan, där bodde jag inte länge och sedan gick vi till Wolmar Yxkullsgatan, där bodde jag hus i hus med både fritis och dagis, och hade någon minut till södermalmsskolan där jag gick från 6 års verksamhet till 4an. Vi bodde en minut från tunnelbana och bageri så färskt bröd är jag uppvuxen med, och bageriet finns kvar än i dag, likaså konditoriet vid Mariatorget. Jag har inte vågat tänka på min tid på söder så mycket, för min tid på söder var min uppväxt med min mamma. Jag ville även visa vackra Mariaberget som har en otroligt fin utsikt. Synd bara att det berget är så förstört av glas, även tablettförpackningar m.m. 

 

Söder är charmigt, det känns lite som att tiden har stannat där, samma butiker finns kvar än i dag. Något som inte fanns kvar var Tantogården som förstördes av en brand 2009 och låg i anslutning till Tantolunden. Där har jag kollat på koncerter, tror att det var bl.a Eldkvarn. Har inte tänkt på det tidigare att den var borta. 

 

Hur som helst så var det supermysigt att gå igenom mina gamla hemkvarter, se bageriet där vi alltid köpte bröd, se min skola och fritis och dagis, se affärerna vi handlade i, gå förbi zinkensdamms ip där jag lärde mig att åka skridskor, se Bastuparken där jag lekte som liten. 

 

På äldre dagar har jag jobbat en sommar på Zinkensdamms hotell vilket vi också gick förbi. 

Hej mina läsare!

 

Jag tänkte berätta om vår lilla resa till Kebnekaise, ni vet, Sveriges högsta berg. Den började i söndags för en vecka sedan, då vi satte oss i bilen och begav oss upp i Sverige, första stoppet blev i Pite Havsbads hotell där vi sov en natt. Vi var helt slut efter körningen så vi somnade nästan på en gång. På morgonen var det bara att käka frukost och åka fyra timmar till med bil, detta stopp blev i Kiruna där vi bodde på Scandic och hade utsikt över gruvan. På kvällen samlades vi på våning fem där vi hade en jättefin utsikt innan vi begav oss till en restaurang för middag, för min del blev det röding. Det blev en tidig kväll och nästa dag begav vi oss mot Nikkaloukta som ligger en timmes bilfärd från Kiruna och vår vandring skulle börja mot Kebnekaise. En vandring som var 1,9 mil lång. På vägen korsade vi rangliga broar över forsar, massor av sten, magiska utsikter, drack vatten från bäckar, passerade massor av tält. Det var riktigt varmt den här dagen, till vår nackdel och när det var tre km kvar kände jag att jag inte skulle klara mer, benen var som spagetti, tårarna rann för kinderna men det var bara att vandra vidare. Lyckan var när man såg Kebnekaises fjällhotell och var i mål för dagens vandring. Fötterna värkte lite, likaså benen. Vi samlades i en sal och fick höra om hur toppsbestigningen skulle gå till, min höjdrädsla hindrade mig från det, men bara att ta mig till fjällstationen var jag riktigt stolt över. Efter genomgången så vankades det trerätters middag. Och den var riktigt god, jag åt hur mycket som helst, jag älskar ju lax och potatis och till min lycka serverades det det till förrätt, röding till varmrätt och sedan någon kaka med grädde till efterätt. 

 

När vi skulle gå till rummen blev jag först lite förvånad då jag var beredd på att det var hotellrum, men det var som ett hus med tre sovrum, och ett kök, vi delade rum med någon norrlänning som också skulle bestiga Kebnekaise. 

 

Tidigt på morgonen pussade min pojkvän mig på kinden och sa dom tre små orden och lämnade mig kvar där medan hans resa till toppen började. Vi var ett gäng på 15 personer som åkte till Kebnekaise tillsammans. Jag och en till skulle inte ta oss till toppen. 

 

Vi satte oss på ett berg och pratade och njöt av den otroligt vackra utsikten, helt magisk, där satt vi i någon timme. Det blev lite småpromenader runt om och jag rekommenderar starkt att åka hit, det är en lång vandring, men man kan även ta både en båt (5 km så slipper man lite av vandringen) eller så kan man ta helikopter som har skyttetrafik där :) 

 

Det var några som inte klarade toppsbestigningen så vi satte oss och väntade på dom andra och gjorde vågen när dom kom tillbaka sedan, vilka bilder dom hade att visa. Åh vad jag önskar att min höjdrädsla inte stoppade mig. 

 

De firade med segeröl och sedan åt vi trerättersmiddag igen.Vi sov i Kebnekaise i två nätter så på morgonen var det bara att gå tillbaka till Nikkaloukta, denna gång var vädret på topp, svala vindar, inte mycket sol och vi tog även båten en bit, det var riktigt skönt att komma i mål sedan. Vi skjutsade några till Kiruna innan vi begav oss hem till Stockholm igen. Denna gång utan stopp, Vi turades om att sova och köra.

 

Glömde nämna att jag har sett renar med för första gången, och vilka namn ställerna heter, nästan så att man glömmer bort att man faktiskt är i Sverige.det var lite häftigt. Vi kom hem halv sju på morgonen och däckade direkt. 

 

Njut av dessa bilder, och jag tipsar verkligen er att åka hit. Wohoooo!