Vem är hon i spegeln?
Jag hoppas att ni mår bra. Nu var det alltför länge sedan vi hördes.
Det har hänt flera roliga saker i veckan. I helgen var jag på tjejmiddag där vi hade temat blomma. Jag hittade en gammal trasa i garderoben, en blommig blå klänning, den fick det bli. Det var en riktigt mysig kväll med tjejerna. Våra tjejmiddagar har alltid något roligt tema. Albert hängde på han med och var uppklädd i sin slips.
I går hängde jag hos min familj större delen av dagen, så himla mysigt. Älskar att några av mina syskon fortfarande är "små" och bor hemma så att vi kan ses ofta. De skulle passa Albert för i går var det dags för sommarfest med jobbet. Hur mysigt. Vi var hemma hos chefen som bodde i en magisk oas. Oj vad vackert det var och fridfullt, kontrast mot hur jag själv bor bland betongen, haha men jag trivs i lägenhet. Det blev massor av thaimat som var supergod, vi umgicks, hade musik quiz där det var några frågor om vård och jag blev så stolt över mig själv som svarade rätt på just dom. Jag stannade i några timmar, men ångrar att jag inte stannade längre. Såna här ögonblick betyder massor för mig och jag vill bara stanna tiden. Älskar att umgås. Och chefen var en otrolig värd. Så fint uppstyrt och vi var ett stort gäng, säkert 30 personer. Mys 🌸
När jag tittar på mig själv i spegeln känner jag inte igen mig själv. Jag får två mediciner som gör mig svullen. Dels min benmärgsmedicin, och dels en spruta för att inte blöda. Jag lider av en sällsynt blodsjukdom som jag fick förra året, jag får skov med noll i trombocyter (3 skov förra året) vilket gör att man kan börja självblöda och hamnar i ett allvarligt tillstånd. Vilket jag gjorde rejält alla gången men sista gången var brutal och där vill jag aldrig hamna igen. Jag är otroligt tacksam för att jag svarar på mediciner och behandlingar nu. Men jag är svullen. Jag är så himla svullen i kroppen. Ibland får man den där frågan som man absolut inte vill ha som kvinna. Är du gravid? Nej, jag är inte gravid. Jag har bara fått sjukt mycket behandlingar intravenöst och ätit så mycket mediciner, det är därför jag ser ut som jag gör. Fortfarande. När man tittar sig själv i spegeln och inte känner igen sig själv. Det gör mig lite ledsen. Men samtidigt är jag ju glad att jag är stabil... Men ja..
Matteveckan började idag, och dagen då jag bara ska gå i pjyamas hela dagen, ha lite telefonmöten, jaga biståndshandläggare och ringa hemtjänsten och få iväg lite mejl. Sen bara ligga i sängen och kolla på skräckfilmer.
Jag längtar så himla mycket till nästa vecka då minstingen i familjen tar studenten vilket ska firas. Så roligt, samtidigt som tiden går så fort. Nyss var hon bara ett litet barn, och nu är hon en tonåring som slutar gymnasiet. Jag tog ju studenten nyss, fast det var 100 år sedan. Nä, tiden går lite väl fort nu. Saknar den tiden då alla bodde hemma. Dock flyttade jag hemifrån 2008 när jag var 22 år. Jag är sladdisen i familjen, fast tvärtom. Mina syskon är fortfarande mellan 19-24 år. Och en efter en flyger de ur fågelboet, vilket är en liten sorg och saknad. De skapar sina kapitel här i livet och kliver in i vuxenlivet. Mina älsklingar. Fasiken vad stolt jag är över dom ❤️ deras vuxenresor har ju bara börjat. Själv är jag nästan en tantelanta. Men man minns dagen då man tog studenten, körkortet, köpte sin första lägenhet, sin andra alldeles egna lägenhet, sitt första hus, betalade sin första räkning, ta hand om sitt eget hushåll, sitt första jobb, sin första resa själv utomlands. Alla dessa kapitel genom livet.. och nu är det liksom deras tur att få uppleva allt spännande, läskiga m.m vuxenlivet har att erbjuda.
Märker att detta inlägg blir lite gott och blandat.
Nu ska jag se Robinsson innan jag sätter mig med lite jobbmejl. Ha en jättefin onsdag, ta hand om er. Kram.
