När din väg är lång, du är trött men du måste ändå gå

I går hade jag en riktig vilardag, eller ja, jag tvättade i fem timmar men utöver det så ville jag bara ta det lugnt, delvis kände jag att jag har ansträngt mitt ärr som inte har läkt än ( berättar mer om vad jag gjort för op senare) så ärret gjorde riktigt ont i går kväll och i natt, sen hade jag mycket jobbiga tankar på min mamma som gick bort för två månader sedan, som var min förebild, bästa vän och min närmaste och jag vill bara kunna ringa henne och berätta saker, få råd, vägledning, mammas kram, våra stunder, allt. Jag behöver henne...

Jag pratade med en arbetskompis i förrgår när jag var på jobbet och hur viktigt det är att ha den personen, en kärlek från en person som står en så nära, som ger den vägledningen , som man alltid kan ringa.

Jag har otroligt fina människor i mitt liv men jag har en fruktansvärd saknad av att ha just en som är en mammaroll. Ingen kan ersätta min mamma men jag behöver verkligen den rollen i mitt liv. Jag behöver min mamma tillbaka.

Det får gå ändå, det måste det bara göra, vägen är lång, jag är trött men jag måste ändå gå.

I går pratade jag med min studievägledare och vi kom överens om min utbildning jag ska börja, hur vi ska lägga upp den och lite sånt. Jag kombinerar den med jobbet, jag ska läsa psykiatri och sedan vill jag även läsa medicin.

I dag ska jag möta upp en vän och vandra genom gamla stan. Mysigt !

Allmänt | |
Upp