Nicci

Jag har bara förlorat min mamma på 55 år i en tragisk jävla olycka. Jag fick se henne dö flera gånger. Det var en mardröm, ett trauma jag får leva med resten av mitt liv, både från olyckan och allt som hände på traumaenheten på sjukhuset och nu leva med att hon inte kommer tillbaka. Det smittar inte, varken i telefonen eller om vi skulle ses.

Jag går igenom ett trauma och har svårt att planera. Det är när andra säger när vi ska ses eller ringer som det fungerar.

Jag hade ett snack med en vän för någon månad sedan att folk försvinner om man blir allvarligt sjuk eller när det händer en traumatisk olycka. Jag förstår nu vad hon menar. Jag känner så med. Folk backar och visst jag kan förstå det till en viss del, eller jag vet ärligt talat inte om jag förstår.

Jag går bara igenom ett helvete, mer än så är det inte.