Nicci

Jag har mått väldigt dåligt denna månad och det slog mig här om dagen att det är i den här månaden det är årsdagen, ett år sedan min älskade mamma omkom i en olycka endast 55 år gammal, 55 år fick hon bara på denna jord, varför? varför dog hon så fort, så lätt? framför mina ögon, varför var jag tvungen att hjälptlös se på när ambulanspersonalen försökte rädda hennes liv, jag kan fortfarande höra mitt eget skrik när jag kände att mitt hjärta brast. att den personen jag har känt i hela mitt liv, som alltid har funnits där, som jag har hart haft mina dotter och mamma bråk med, som jag har alla mina minnen med, som var så sjukt lik mig, min andra hälft. Alla våra resor vi har gjort, allt vi har gått igenom tillsammans, vilka otroligt starka människor vi var tillsammans, hon har alltid fått mig att kämpa, hon som alltid har skyddat mig, hon som sken i ett rum, hon man såg, hon som man hörde. Hon! Varför föll den starkaste kvinna jag känner i en trappa? så illa att det kostade hennes liv. Jag kunde inte ens säga hej då. Hela mitt liv gick i spillror.

 

Jag behöver dig mamma, det är tufft att behöva tvingas att gå igenom livet utan dig, jag tvingas att aldrig mer kunna ringa dig, aldrig mer kunna säga till dig att jag älskar dig, aldrig kunna säga förlåt för alla gånger jag svek dig, ingenting, jag kan inte berätta för dig hur det går i mitt liv nu, du får inte se dina 4 barn växa upp, du missar allt. Kom hem så jag får krama om dig en sista gång, så jag får säga till dig hur mycket du betyder för mig, jag känner mig tom utan dig, ensam. Åh herregud. I bland önskar jag att jag aldrig hade dig i mitt liv, men det är bara för att smärtan att nu ha förlorat dig föralltid gör så ont, smärtan är obeskrivlig, det är ett stort hål i mitt hjärta, i hela kroppen.

 

Jag kväver smärtan så mycket som möjligt, jag är glad för det mesta, jag skrattar för det mesta, men ibland behöver jag bara få gråta, men jag tar mig upp. Jag kommer alltid att sträva efter att vara en bra god människa. Jag vet att du oroade dig över min boendesituation, jag förlorade min bostadsköplats på 14 år för att dom skickade min räkning till fel adress och tog på sig det men jag fick aldrig min plats tillbaka, så du var alltid orolig över vart jag skulle göra när jag bland annat kom tillbaka till Stockholm. Mamma, jag har min egen lägenhet nu, jag äger min lägenhet, jag har köpt en lägenhet, den är så otroligt vacker, du skulle ha varit så stolt och jag fick aldrig ta bort den oron från dig. Det är en otroligt stor lättnad att äga en lägenhet, i stockholm, där det är väldigt svårt. Jag flyttade in samma datum som din olycka var, var det ett tecken från dig att du finns någonstans? Kanske i framtiden att jag säljer denna lägenhet och köper mig en vacker lägenhet på södermalm, där jag är uppväxt, finaste södermalm. Vi får se! 

 

Vad jag saknar dig, jag vill ju dela minnena med dig. 

 

Det senaste året har varit riktigt tufft, men jag har stått med båda fötterna på jorden varje dag, och när det var som värst och jag verkligen fick stå ut med både det ena och det andra och fick känna på hur det är att knäckas, då jag verkligen trodde att nu är det kört, så vände det. Jag orkade när allt var svart, när hoppet hade lämnat mig, när jag fick tvinga mig själv att stå kvar på jorden. När allt känns meningslöst, fortsätt att kämpa, man är starkare än vad man tror, bestäm dig. Du klarar det! Och sträva alltid efter att vara en bra människa. 

 

Jag får leva med en otrolig smärta från en tragedi hela livet, jag väljer mina stunder då jag sörjer, jag väljer mina stunder då jag gör det bästa av mitt liv. Smärtan finns i mina ögon, jag har fortfarande svårt att ha ögonkontakt med människor av rädsla för att de ska se min smärta, vill inte att smärtan jag har inombords syns. Det får orden i bloggen ta istället. Att skriva har varit en stor terapi för mig för att klara av att välja mina stunder mellan tragedi, sorg, glädje och skratt. Det gör ont, varje dag, jag utvecklar mig själv med den. Jag står fortfarande med båda fötterna på jorden, och jag skulle vilja hjälpa andra att klara av det med när saker händer i livet, jag har verktygen till det. Om det finns någon som vill prata om svårigheter och hur man hjälper sig själv så släng i väg en kommentar här och er mejladress.