Ett misstag? Men det kändes inte bra...

Kommentera

Jag kanske gör världens misstag nu men nä jag måste göra det, det kändes inte bra. Jag fick chansen till ett förstahandskontrakt i stockholm men avståndet till jobb och vänner avgjorde. Jag kan inte ta den. Det känns rent ut sagt förjävligt just nu, med mycket i livet. En kollega på jobbet sa att när det är som mörkast så blir det lite mörkare till innan det vänder. Så nu vänder det va? förlåt mig mamma att jag inte tog den här chansen, men jag känner inte till den delen av Stockholm och det är jäkligt långt borta. Det kommer att bli bra, någon gång! Jag vet det, jag kommer aldrig att tappa hoppet även om jag känner att det är nära och just nu vill jag bara vara i din famn mamma och gråta. Tårarna värker i ögonen. Sitter på jobbet och snart får jag ta hand om mina underbara kunder, så att dom har det bra och det värmer i mitt hjärta och så. 


Jag är så van att ha det så här så jag kan hantera det, jag kan sortera tankarna, jag kan vara glad på riktigt och jag är det för det mesta, jag är så tacksam för styrkan jag fick av dig mamma. Du är min skyddsängel ! 

Texten har blivit mitt sätt att bearbeta sorg och saknad så att jag kan fokusera på att vara den glada Nikki som jag är annars. Det var en kund som sa till mig i går på jobbet att jag är en solstråle och har ett hjärta av guld och är så snäll i både utseende och i personlighet och hennes ord grep tag för jag kände då att jag finns inom mig, att jag fortfarande är solstrålen jac alltid varit. Tack! Jag är kvar :-) bakom just nu sorgsna ögon så finns min själ kvar. Jag blev ledsen för några dagar sedan när jag såg bilder på mig själv och mina ögon som jag annars kan le med såg så döda ut....