Många känslor på en gång.
Jag vill bara stå på en bergsklippa långt långt bort och bara skrika, skrika ut smärtan och sorgen efter mammas olycka. Skrika ut hur besviken jag är på vissa människor... Jag känner mig så ledsen, arg!
Det har varit mycket jobb på sistonde. Här om dagen var jag ledig och då besökte jag en otroligt fin plats, kaknästornet för första gången. Vilken fin utsikt det var.
