Nått som inte går att ersätta!
I går hade jag en fantastiskt bra dag på jobbet, sen åkte jag och käkade lunch och shoppade med en kompis, hittade massa saker, mjukiskläder, träningströja, mössa och vinterhårband.
Sov hos familjen och somnade redan vid sjutiden, kan bero på att jag hamnade i en kris i går, det kändes som ett dödsfall, smärtan var total. Förra sommaren så byggde min mamma upp ett N (mitt namn börjar på N) och ett hjärta i stenar utanför min egen stuga hos mina föräldrar, det var det sista jag fick av henne innan olyckan, det var bara någon vecka innan olyckan som hon gjorde den åt mig, det var min heliga plats, varje gång jag åkte hem till mina föräldrar gav det mig så mycket att se dom där stenarna på mitt berg, vid mitt lilla hus, där jag alltid bodde när jag sov över hos dom. Mitt N var borta i går, någon har tagit bort mitt N, någon har rört hjärtat. Det gjorde så jävla ont. Och när jag insåg att jag aldrig någonsin kommer att få tillbaka det brast mitt hjärta i förtvivlan. Det kändes lika tungt att förlora mamma en gång till. Uppleva allt från olyckan en gång till. Flashbacks. Jag tror alltid att mamma ska komma tillbaka en dag, i går insåg jag att det inte går, hon kan inte skriva tillbaka N:et på berget. Förtvivlan, sorg, smärta och ilska. Känner en hopplöshet! Det går inte att ersätta... Jag hatar ju att gå till graven och jag hade en annan plats som jag kände trygghet från mamma men nu är den förstörd.
Nu blir det jobb med bästa kollegorna och kunderna!
Välkommen nya familjemedlemmen Mon som ska vakta sovrumsdörren (dörrstopp) så otroligt söt!
