Nicci - Den där drömmen och även boken jag vill ge ut

Den där drömmen och även boken jag vill ge ut

Lördagen började rätt tidigt här hemma, redan vid åtta gjorde vi frukost och kollade på Wallander innan vi åkte över till svägerskan och sambons bror för att äta våfflor och mysa. Där var vi i några timmar innan jag skjutsade dom vidare för julbord med deras jobb. Jag funderade lite på vad jag skulle hitta på och har i princip pratat med syster i några timmar till och från under kvällen. Hon bor i Malmö så det är en bit ifrån men känns ändå så nära när man pratar i telefonen.

Åkte även och mötte upp en annan del av familjen, hängde med mina andra syskon ett tag innan dom skulle vidare och jag åkte hem och fick ett ryck och satte på en podd och började att städa och fixa. Sambon är hemma, hämtade dom på Tyrol, vackert julpynt inne i stan och våra grannar i området har julpyntat så fint på deras hus, det är verkligen så vackert. Och jag sa det till sambon när vi åkte hem att jag längtar så sjukt mycket till att kunna bjuda över våra vänner på middagar, spelkvällar och sånt. Jag älskar sånt.

Och jag längtar så himla mycket till nästa års julpynt både på in och utsidan, och framförallt att ha ett riktigt hem. Det känns så långt borta när man inte vet exakta datumet, men på måndag är tomten klart och nu väntar vi bara på att huset ska komma.

Mer om tomten på måndag.

Vet ni vad jag drömmer om att få jobba med i framtiden, nämligen krishantering och ångest, att kunna dela med mig av hanteringen av det genom mina egna erfarenheter. Jag har alltid velat jobba med det men jag orkade verkligen inte att plugga i fem års tid, ibland ångrar jag det. Att jobba inom vård har faktiskt alltid funnits med mig, sedan jag var fem år och min farmor dog i cancer har jag alltid velat bli forskare inom det och det vill jag fortfarande, där är jag inte än, får se om jag når dit någon gång. Men i dag är jag undersköterska jag jobbar inom vården och det är ett sånt givande jobb som jag verkligen älskar. Hur tungt det än må vara ibland så brinner jag verkligen för det.

Jag har hjälpt ett krigsdrabbat barn i ren panikångestattack och fick eloge av socialen för det och jag insåg att jag faktiskt besitter en förmåga till att hjälpa andra människor i kris och som mår dåligt och jag använder den kunskapen mycket på jobbet där jag får hantera olika människor med olika sjukdomar och bakgrunder.

Om jag inte blir forskare inom cancer så vill jag verkligen ge ut en bok som handlar om ångest och krishantering och hur man faktiskt kan övervinna allt möjligt. Kanske en självbiografi? Mmhm. Min blogg är ju lite som en självbiografi i sig.