Nicki

I förra veckan drogs det i gång rejält med tomten, lastbilar och grävmaskiner och så plockade vi lite skräp som skulle till återvinningen på kvällen, eller ja min sambo och svärfar plockade och jag lös med ficklampan då det var mörkt, så lite bidrag jag också med, på ett hörn. Jag är inte så duktig när det kommer till det utvändiga så jag kommer att ansvara för det som jag tycker är kul, nämligen färgval, tapet, möblering och allt som har med det invändiga att göra. 

Ibland ställer jag mig frågan om detta bara är en dröm? Eller om det är verkligt och om jag vågar nypa mig i armen. Är jag värd detta? Så många frågor. 

Både i dag och i går har sprängning pågått där, det är ett litet berg som vi ska ta bort där utfyllnaden ska bli och så småningom vårt slott, eller jag menar såklart vårt hus men för mig känns det som ett slott då vi bor på 20 kvm just nu och vårt hus kommer att vara på 150 kvm boyta, eller om det är 160 kvm boyta. Stort kommer det att vara iaf. 

Allt kommer att vara så som vi vill ha det, vi kommer att bestämma så mycket och allt är nytt. Som jag har nämnt tidigare har vi redan lagt första beställningen då det var typ om man ville ha köksö som vi absolut vill ha, handduksvärmare i badrummet, spottar, vilka typer av fönster och vitvaror men allt det kan ni läsa om i kategorin Drömhuset.  Det man ska välja när det är tre månader kvar innan huset kommer är färgval, golv och allt sånt. Och nej, jag har inte bestämt mig där än, velar fram och tillbaka mellan mörkt och ljust golv och vilka färger på tapet. Det jag vet är att vi kör enhetligt, samma färg på golvet i rummen, sedan samma färgtema och allt i badrummen, och tvättstugan blir för sig.

Jag gillar att ha allt i nytt, när jag köpte min bostadsrätt så var det en nyproduktion och allt var verkligen sprillans nytt, det var så himla fräscht. Och nu kommer jag att få uppleva den känslan en gång till. Jag känner mig lite bortskämd där men samtidigt, resan hit har inte varit gratis. 

Men hur kom det sig att vi hamnade här, hur kom det sig att det blev en tomt och inget redan färdigt hus? Och varför just här av alla ställena?

Nu minns jag inte datum eller så men i slutet av förra året så var vi på visningar varje helg, varje söndag var vi på ca tre visningar och jag kände mig inte hemma riktigt någonstans där, jag var fast besluten över att inte ha ett tvåvåningshus utan det var ett enplanshus som gällde, inga trappor, varför vet ni nog redan. Och sedan var läget det viktiga nummer två, centralt, nära till allt, ett bra område och natur. Inget som vi kollade på passade in på just det. Och om jag ska ha handen på hjärtat så fanns det bara ett enda område jag kunde tänka mig om vi var ute efter att köpa hus och det är där vi köpte vår tomt. Tomten hade legat ute ett bra tag men när vi la ett bud var det plötsligt fler som var intresserade och det blev en kamp, budgivningen var igång, vi budade över deras bud hela tiden och till slut la dom sig och vi vann, vi fick möjligheten att köpa tomten och såklart gjorde vi det, läget är guld värt. Jag älskar detta område och det är området jag är uppväxt i, här bor de flesta grannar kvar sedan jag var liten och bara det säger mycket. Vi bor nära allt, tar fem minuter till bådas jobb, vi har havet inom en minuts promenad och det är min drömtomt. Min sambo älskar den såklart minst lika mycket, han var den drivande i att faktiskt köpa denna tomt så ja det är verkligen ett gemensamt beslut, detta är Vår gemensamma dröm. 

Jag hör just nu hur dom håller på och gräver där borta. På vår tomt. Känns så overkligt, därför vågar jag inte nypa mig i armen..

Här kommer lite bilder i från i dag (bilderna med stenarna) och i från slutet av förra veckan.