Varför jag gick om en klass!
Än i dag när jag ser henne vrider sig magen ut och in, jag är inte rädd i dag men min kropp minns ärren hon satte i mitt hjärta.
Jag vet inte vem hon är i dag men min kropp minns misshandeln, det spelar ingen roll för min del om hon har ändrats till det bättre idag (bara glad om andra slapp utsättas för samma sak) för vissa saker är oförlåterliga och vissa beteenden kommer alltid att finnas där.
Den skräck, det slag, den mobbing, den våldtäkt, den psykiska misshandeln, den tortyr m.m som människor utsätts för dagligen måste få ett stopp. Vad fan det räcker nu. Ingen ska utsättas för skit av en annan människa... Jag är så jävla trött på vissa människors beteende. Så jävla trött på att barn ska känna rädsla över att gå till skolan eller känna rädsla hemma, även vuxna som utsätts för skit, jag är så jävla trött på män som våldtar och förstör en människa för resten av deras liv för en jävla 5 sekunders utlösning, jag är så jävla trött på sjuka människor som slår andra människor. Vart är andra människors spärrar? Jag är så trött på att "man ska känna förståelse" för människor som har ett elakt beteende mot andra.. "det är egentligen dom det är mest synd om" M.M
Vad fan ska man göra åt allt detta?