För exakt ett år sedan så bodde vi vid den här vackra platsen, ett stenkast i från där vi faktiskt bor i dag, helt sjukt. Jag hyrde ut min lägenhet för att jag inte hade hjärta att be den som då bodde där att flytta ut utan lät personen bo där i ett års tid medan vi flyttade runt. I know men så är det. Hur som helst så bodde vi på fantastiskt vackra platser och vid alla dom platserna hade vi havet precis utanför fönstret, vi hade förstklassig havsutsikt om man säger så. Och en av mina absoluta största drömmar är ju att dra in havet till vår tomt precis såhär. Jag älskar havet så mycket och skulle aldrig kunna tänka mig att bo någon annanstans än vid kusten. Jag vill ha havet nära mig. Riktigt nära.
Så för ett år sedan befann jag mig här, brun och glad efter en tre veckor lång semester i Grekland med våra vänner och längtan till huset var total och det kändes som en evighet bort tills det att vi kunde flytta in, vi hade vid den här tiden inte ens gjort grunden utan tomten såg i princip ut så som den såg ut när vi köpte den. Den eviga längtan, den overkliga känslan och pirret i magen.
Ett år senare sitter jag äntligen här i soffan och blickar ut över vår vackra tomt och jag kan skymta det huset vi hyrde bakom buskar och träden.
