Nicci

Att se dimman röra sig på vattenytan ser näst intill ut som en scen tagen ur en disneyfilm, att världen faktiskt är så vacker om man bara tittar med de rätta ögonen. Jag minns den overkliga känslan så väl efter min mammas tragiska bortgång i en olycka, det var som att man satte på sig ett par riktigt bra glasögon och såg världen med helt nya klara ögon, allt blev så klart, varenda liten sten på marken, varenda blomma, vartenda blad. Färgerna var så starka och fyllde kroppen med ett otroligt lugn. Man njöt av vartenda andetag, varenda vind, varenda solstråle och varenda regndroppe. Kanske gav min kropp mig det jag behövde för att klara av att bearbeta en sorg djupare än någon sorg jag upplevt tidigare, minnen från olyckan och sjukhuset, allt jag kände inombords följt av den ensamhet man känner efteråt. Jag ser världen med helt nya ögon och jag har långt ifrån behovet av att ha massor av kompisar utan värdesätter de få men äkta vänner jag har väldigt mycket. Jag kan bli så tagen av stunder att jag bara sitter tyst och ler, bara njuter av "här och nu" och det är en fantastisk känsla som gör att jag hittar ett inre lugn. Jag hittar mig på en djupare nivå och som gör att jag hela tiden utvecklas som människa i tankar, handling, ord och personlighet. 

Mycket likt denna känsla kan man uppnå med rätt andningsteknik, yoga och meditation. Eller jag skulle nog säga att du uppnår den.