Hund i vården

Jag älskar mitt jobb. Jag älskar att se hur mycket Albert påverkar människor till det positiva. Mina ögon fylls med så mycket kärlekstårar. Så fint att se. Jag önskar att jag kunde lägga upp bilder och videor på detta men det kan jag ju inte. Albert är så himla trygg i sig själv, och med mig så han är för det mesta lös. Kollar läget ibland vart jag är.

I går var jag på en ny avdelning än den jag brukar vara på. Vi har fyra avdelningar totalt på demensboendet. Chefen hade honom i någon timme inne på sitt rum medan jag ville ”lära känna” de boende och kolla läget lite. Jag kände mig lite som ”ny på jobbet” och observerade de boende. Emellanåt kände jag mig lite tafatt. Efter någon timme hämtade jag Albert. Och de älskade honom direkt. Han hälsade fint på alla, vissa ville ge något gott till honom vilket dom fick. Han var med sommarungdomarna ute på innergården och tittade på när de förberedde för lite aktivitet och gofika.

Jag råkade säga ”nu går jag hem” till personalen och då var det en boende som hörde det och blev så ledsen så det blev massor av kramar och hålla handen innan vi gick. Hon grät från hjärtat vilket berörde mig. Jag var så nära på att stanna kvar hela dagen.

Efter jobbet gick vi förbi ett glasstånd som även har hundglass som jag köpte med hem till Albert. Han älskade smaken ”disco duck”.

 

25 juli, 2023Nikys Lämna en kommentar

Vad är kärlek?

De senaste dagarna har jag ställt mig själv en fråga om och om igen. Vad är kärlek? Då menar jag riktig djup kärlek. En kärlek som varar en livstid. Den här tiden på jorden som två själar har.

Jag pratar inte om tillfälliga förbindelser, eller att byta partner lika ofta som man byter underkläder. Eller som man är otrogen mot. Jag pratar om kärlek lik den kärleken i filmen ”The notebook. Dagboken på svenska. Sån kärlek. En livslång kärlek. Som inte är perfekt men där två själar vill vara med varandra. Och vill inte vara utan varandra. Händer det i dag? Det händer absolut, men inte ofta. Jag vet inte riktigt vad som har hänt med dagens samhälle. Det där ständiga bekräftelsesökandet från ytliga kontakter vars bekräftelse mättar för en liten stund innan man söker bekräftelse från nästa. Visst finns det förhållanden där kärlek mellan två människor också kan vara mellan fler. Ett mer öppet förhållande. Man bestämmer tillsammans med sin partner era egna ”kärleksregler” ,vart era gränser för otrohet går osv. Det ska man aldrig jämföra med någon annans förhållande eller döma. Det är mellan två personer. Inte dom. Mellan er. Man bygger upp sin egen kärlekshistoria med sin partner. Inte låta andra bestämma vad som är okej och inte okej.

Kärlek är att träffa någon som man inte kan släppa tankarna från. Som man vill vara med, som säkert många gånger gör en galen, som man säkert bråkar med, kanske massor. Men som man trots det inte vill vara utan. Som man vill ge upp varenda kille/tjej här på jorden för bara för att göra sig tillgänglig för en enda person. Den personen. Som man vill bygga just eran kärlekshistoria med.

Vattna gräset där det redan är grönt. Inte vattna lite här och lite där, det räcker inte. Och förfan kämpa för det ni har när ni har det. Kasta inte bort det. Kasta inte bort en människa. I dag är det då jäkla svårt att hitta djup kärlek. Och så enkelt att hitta ytlig kärlek. Vad är mest värt för just dig? Ha tålamod, kämpa för det du vill ha. Glöm aldrig att vattna det du redan har. För annars vissnar det. Ta i te en person för givet eller använd som en leksak. Värdera personen och öppna ögonen. Förlora inte en livskamrat för tillfälliga förbindelser.

Vad är kärlek? Det är något som kommer inifrån. En känsla. En kemi. Något magnetiskt. Någon man inte kan sluta tänka på. Någon vars exist man inte vill vara utan. Någon man vill stänga sina andra dörrar för bara för att få vara med den här personen.

Släng inte bort riktig kärlek för det kan vara något man får vara med om en enda gång här i livet. När man träffar sin livskamrat. När två själar möts och det bara säger klick från dag ett. Och för resten av livet ❤️ vart du än är, vad du än gör, vilka du än möter finns en längtan. En längtan efter henne/honom. En saknad i hjärtat, i själen.

 

24 juli, 2023Nikys 1 kommentar

Sista stunden i livet

Jag hade en riktigt bra dag på jobbet i går. Att få se en människa så glad bara genom att ta ett ansvar med att hålla en hund i kopplet på en promenad är helt otroligt. Så lite som gör så otroligt mycket. Det är tufft att jobba med demenssjuka, jävligt tufft. Men istället för att se det ”negativa och jobbiga” i det, så ta vara på kvaliteter, inkludera i uppgifter och se det dom faktiskt kan och även göra deras sista tid här i livet så bra som möjligt. Jag tänkte på det mycket i går, att en dag tar dom deras sista andetag, med oss. Och jag vill veta så mycket som möjligt inför en vaka. Vad personen gillar för musik, intressen. Någon favoritfilm, dofter. Så den sista stunden i livet blir så trygg som möjlig. Jag har suttit vaka förr. Och då använde jag just dessa medel, spelade personens favoritmusik, pratade väldigt mycket även om man inte fick svar. Kanske läsa en saga. Massage. För mig är det otroligt viktigt att det ska bli så tryggt som möjligt. Jag älskar att trygga människor i alla dess olika situationer. Jag är väldigt lugn i de jobbigaste situationer och är mer skärpt då. Det kanske är därför jag tar mig an de svåraste utmaningarna som ställföreträdare också. De som är längst ner, de som har det tuffare. De som blir en stor utmaning.

Efter jobbet träffade jag en vän. Vi satt ute och snackade i 3,5 timme. Jag älskar att snacka om djupa saker och kan göra det hur länge som helst. Jag är mer för det djupa än för det ytliga.

Den här sommaren har gått fort, lite är det kvar. Det har varit den mest händelselösa sommaren ever. Men det kanske behövs det med. Jag har jobbat väldigt mycket med mig själv vilket iof har varit helt fantastiskt. Jag älskar att utvecklas framåt. Sen har jag haft min älskade vovve hos mig hela juli. Men på fredag är det dags för gamla rutiner igen. Då åker han till husse och sedan är det varannan vecka som gäller. Det har varit två tuffa månader med en sjuk hund. Massa behandlingar m.m. Och nu äntligen börjar det vända. Två behandlingar återstår ett tag till men infektionen är äntligen borta. Men jäklar vad tufft det har varit, och en jäkla lång tid. Så på det sättet ska det bli skönt att han åker till sin andra familj, han saknar dom massor också. Men självklart är det alltid en saknad efter mitt bustroll. Men han har sina personer som han älskar och ska ha i sitt liv. Jag är så glad över att den allvarliga infektionen är borta, som vi har kämpat.

Jag undrar vad nästa sommar har att erbjuda?

 

24 juli, 2023Nikys Lämna en kommentar

Ett långt inlägg

Från elaka kommentarer till helt fantastiska kommentarer som jag får för det mesta, till 99%. Men självklart påverkas man av båda. De elaka blir man ledsen över, och av de fina blir man otroligt glad över och det sätter sig som en härlig känsla i hjärtat. Jag läser alla era kommentarer, jag är inte den bästa på att svara, om jag ens har lyckats med det? Svaren kanske bara kommer på de inlägg som ni kommenterar på? Men jag vill att ni ska veta att jag läser varenda ord och ni berör mig lika mycket som jag kanske berör er. Så jag vill bara säga tack, så himla mycket tack till er. Tänk vad lätt det är att göra någon glad, ett ord. Och tänk också på hur lätt det är att göra någon ledsen. Ett ord.

Jag tänkte att det kan vara kul med en presentation av mig så ni lär känna mig lite mer i vem jag är, sånt tycker jag personligen är väldigt kul när man följer någon. Personen bakom text och bild.

Mitt namn är Nicki. En 37 årig tjej som bodde mina tio första år på Södermalm. Först vid Mariatorget och sedan vid Sköldgatan mittemot Tantolunden. Där växte jag upp, kläddesxmycket i färg och stora tofsar i håret, gick på södermalmsskolan innan jag flyttade med familjen till Stockholms skärgård. Jag har hållit på mycket med ridning, bandy, showdance, modellande och pianospelande under min uppväxt. Även att skriva som alltid har varit en stor del i vem jag är. Jag pendlade först till skolan på Södermalm från skärgården men det blev lite långt. Jag kände mig vilsen till en början, en annan stil, ett annat sätt att vara så det tog ett tag att passa in. Jag var ändå van med pulsen, stilen och hur man levde på söder på 80-90 talet. Men lite av söderbönan i mig finns givetvis kvar.

På gymnasiet läste jag bild och form. Efter det fick jag jobb på Wallmans nöjen innan jag kom in på linjen interaktionsdesign på nackademin där kodning, uppbyggnad av hemsidor, 3d, php m.m. Var mitt liv under två år. Ja ni hörde rätt, den tekniska okunniga jag har läst kodning m.m. Tog min examen 2008. 2012 flyttade jag till den lilla ”byn” Bollnäs. Jsg lämnade Stockholm och provade på småstadslivet med gamla bilar, roadtrips på kvällar, träffar, marknader, brännbollsyror, björnar i det fria (jag såg min första och enda björn i det fria i Hälsingland) skoteråkning (tog mitt skoterkort där) älskar att köra och åka skoter, speciellt under en bar himmel när det är kolsvart och småkyligt, bland det mest romantiska som finns. Blev en del motorcykelåkning med. Kontraster från mitt liv i Stockholm. Jag startade ett företag (mössor med insydd reflex) och pluggade även kreativt skrivande här.

Jag kom tillbaka till Stockholm i slutet av 2014 och bara en månad senare började jag inom vården. Jobbade på hemtjänsten i flera år. Utbildade mig till undersköterska och blev klar med det 2019. Nu jobbar jag som både ställföreträdare och även som undersköterska på ett demensboende där jag har med min hund med mig i arbetet.

Jag har sett mycket av världens hörn men den absolut mest speciella resa måste ändå varit när vi bilade runt i hela Tanzania på safari, förutom att bo på enkla hotell där så blev det två nätter i tält på savannen med lejon och zebror som klampade precis utanför tältet. Det var så jäkla häftigt att ligga där och lyssna på dom mitt i natten. Jag var inte ett dugg rädd då vi hade beväpnade vakter 24/7. Vi skulle bara blåsa i visselpipan så skulle dom komma och rädda oss. Haha.

Jag fick kissa i hål i marken när det inte fanns vanliga toaletter. Jag fick kolla i skorna varje morgon efter skorpioner. Jag fick knapra malariatabletter i nästan 30 dagar. Jag blev attackerad av farliga tse tse flugor i ett tse tse område (man kan dö av ett bett från dom, få afrikanska sömnsjukan). Jag har stått vid en flod fullt med krokodiler och flodhästar. Jag har varit i en masajby, besökt en skola, ätit afrikansk mat. Fått mina trumhinnor sprängda i ett tiomannarplan. Jag har sett alla vilda djur i det fria. The big five. Suttit i en het bil i åtta timmar per dag utan fungerande ac. Varit så skitig att jag inte kunnat tvätta håret på en vecka då det inte fanns tryck alls i duschen. Upplevt Afrikas röda damm och torka. Druckit vatten från kilimanjaro. Flugit upp och ner ca tio gånger för att komma dit och sedan hem, dansat som en tok med masajerna i byn med en filt på mig, jag höll på att kokas men det var så kul att få uppleva deras kultur. Åkt på helt sjuka vägar, ner till kratern var det värst. Alltså det var helt sjukt brant. Jag fattar inte att bilen inte välte varken ner eller upp. Där hade jag lite dödsångest. Känt saknaden av att åka på asfalt och inte bara skumpigt grus. Åh herregud vad jag längtade till normal väg. Kort och gott, det här är helt klart en av de bästa resor jag gjort i mitt liv och jag rekommenderar verkligen er att åka på safari. Omg vad häftigt det var. Så mycket intryck, så mycket kontraster. Wow.

Lite kort fakta om mig. Jag har fyra tatueringar, alla är texter, ord. Vill ha fler. Jag piercade näsan när jag gick i högstadiet, tog bort den innan gymnasiet. Jag har en grå slinga i mitt hår och fick den när jag var 25. Älskar min naturliga hårfärg som skiftar så mycket i brunt. Jag är 174 cm lång, en lång tjej med andra ord. Med små fötter. Gjort ett skönhetsingrepp, brösten. Blå ögon, har ungerska gener. Aldrig druckit, aldrig tagit droger eller rökt. Eller jo jag har smakat en cigg när jag var 14. Sen höll jag bara i den för att få vara med i coola gänget. Skulle aldrig dejta en som röker. Eller som håller på med droger och skit, eller har skulder. Jag är en tjej med hög moral. Umgås med vettiga människor. Skulle aldrig förlåta otrohet. Skulle aldrig själv kunna vara otrogen. Jag vill inte ha barn. Jag älskar barn, jag är gudmor till två barn. Jag har en storpudel varannan vecka tillsammans med mitt ex. Fungerar hur bra som helst. Jag har fått uppleva drömmen att bygga mitt drömhus. Bor numera i min lägenhet som jag köpte 2017. Jag är ingen partybrud och har aldrig varit. En väldigt lugn tjej som älskar att skriva, älskar havet, älskar kärlek, båda att få uppleva det själv och se andras kärlek. Jag älskar att arbeta med samhällets mest utsatta människor (brås på min mamma) Jag har riktigt svårt för att bli kär. Men samtidigt när man träffar en livskamrat, då klickar det fort men det händer extremt sällan. Det var min barndomskärlek som jag var tillsammans med när jag var tio till tolv år som jag sedan träffade på äldre dagar och flyttade till Bollnäs med, han var därifrån. I mellan där hade jag ett förhållande i sju år. Sedan en på fyra år. Och ett annat som betyder mycket för mig. 2015 var året då jag dejtade massor. Hua. Då behövde jag söka det jag verkligen ville ha. Så jag dejtade några stycken (typ tre) aldrig samtidigt. Jag kan verkligen inte dejta fler samtidigt, även om man inte har förbindelser så känns det ändå fel, som att jag är otrogen. Jag dejtade en dokusåpakändis, musiker och skådis så det var mycket klubbar runt Stureplan, kändisar, event m.m.. Jag avslutade det efter någon månad då det inte alls var något för mig. Men jag har testat. Och det för mig bara närmare det liv jag vill ha. Hur går klubbar och icke drickande ihop då? Ja måste man dricka alkohol för att ha kul? Inte jag iaf. Jag har varit med i tidningen fem gånger. Jag har varit med i en Icareklam, jag har varit modell åt stadium. Jag avslutade min modellkarriär när jag precis skulle bli signad med Stockholmsgruppen. Jag är volontär för Djurens Ö och har bland annat hand om vår Instagramsida, med på räddningsuppdrag ibland. Jsg har varit tillsammans med en elva år äldre man och har varit bonusmamma åt då en elvaåring tjej och en sextonåring tjej ❤️

Under min uppväxt och även mitt vuxna liv har jag levt ett annorlunda liv än de flesta. Min mamma arbetade först på Stockholms brandförsvar innan hon övergick till att bedriva jourhem och familjehem. Det var väldigt speciellt, samhällets mest utsatta och trasigaste barn som hon öppnade sitt hem till och vi var givetvis en del av det. Några är i dag som mina syskon då vi har växt upp tillsammans sedan jag var liten. Det var jämt fullt vid köksbordet. Vilket var så mysigt. Så när min mamma tragiskt dog genom ett fall i en trappa för några år sedan. Och fyra dagar senare var vi tvungna att stänga av respiratorn och låta henne somna in lämnade hon både samhället, och oss med ett stort tomhål. Mitt liv är långt i från det jag levde bara för några år sedan. Hon var ung. Det var en tragisk jävla olycka som i mina ögon aldrig borde ha hänt eller ha gått så illa men olyckor är tyvärr sådana. De kommer plötsligt, utan förvarning och kan hända precis när som helst. Ett felsteg kan kosta ett liv. Så ta vara på livet, arbeta mycket med dig själv som människa, välj rätt vägar, va snäll, va empatisk, följ ditt hjärta och ta ingen eller inget för givet, va medveten om döden för det gör att du lever livet mer levande och tar vara mer på din tid.

Det är extremt svårt att få mig på fall. Att ens få en dejt med mig. Eller min närhet. Jag skulle aldrig kunna falla för en kille som är i en relation då jag har sån respekt för den andra personen. Jag är en godtrogen och lojal tjej som aldrig skulle vilja utsätta någon människa för otrohet. Jag tryggar hellre än svinar mig.. Jag är en tjej som tror på godhet, är ibland för blåögd , försöker hitta svar och ursäkter på människors dåliga beteenden, som älskar romantik och kärlek. Som älskar kriminaldokumentärer, Beck, mat, choklad, apelsinjuice, sällskapsspel, roadtrips, snacka i timmar, få människor att må bra, hjälpa. Jag som person är en snäll tearerapa som skrattar mycket, har nära till sina känslor men inte till ilska. Jag bjuder mycket på mig själv. En lugn tjej som kan se människors själar. Jag läser människor otroligt lätt. Som är rädd för att bli sårad, en person man lätt tar för givet, som man inte behöver kämpa för så mycket utan man vet vart man har henne. Som ibland önskar att man skulle kämpa lite för henne ibland. Jag är även en otroligt busig och lekfull tjej.

 

 

22 juli, 2023Nikys Lämna en kommentar

Underbart med olika

Vad man än gör, hur man än ser ut, hur man än låter så finns det folk bakom sina skärmar som ska trycka ner en. För att må bättre själva? Få någon annan att må dåligt? Och det värsta är att det oftast är mammor som skriver elaka saker till mig. De få elaka kommentarer jag fått är just från andra mammor. Och då undrar man över deras uppfostring av sina egna barn när de kan hoppa på andra med elaka ord och handlingar när det kommer till utseende vilket gör mig ledsen.

Människor får göra vad dom vill med sitt utseende. Man ska ALDRIG kommentera någons utseende negativt. Aldrig.

Det enda jag har gjort med mitt utseende är mina bröst. Och det gjorde jag för att jag ville det. Dels för att få mer ”former” och faktiskt se ”kurvigare” ut då jag har extremt svårt för att gå upp i vikt. Jag skulle aldrig våga göra något med mitt ansikte med botox, fillers m.m. Jag vågar inte ens ha lösfransar eller lösnaglar för jag vill inte förstöra mina naturliga. Mina övertänder är fina medan mina nedertänder är huller om buller och det får dom helt enkelt vara. Ibland sminkar jag mig, som på bilden här, ibland är jag osminkad. Här på bilden ser man min ljusa gråa slinga som jag älskar och som jag fick när jag var 25 år. Ibland syns den, ibland inte beroende på frisyr. Jag tänker inte försvara mitt utseende för varför ska jag? Jag får se ut precis som jag vill och gör. Med perfekta tänder eller inte med de rakaste, med lösfransar, eller inte, med små bröst eller större, med botox, eller inte, med färgat hår eller mitt naturliga, med lösnaglar eller inte, med smink eller utan, med rakt hår eller mitt krulliga, med gäddhäng på armarna, eller inte, med kärlekshanddtag eller inte. Jag är bara jag. Och jag duger och jag ska absolut inte behöva höra någonting negativt om mitt utseende, hur jag ser ut. Det gör mig ledsen samtidigt som jag tittar mig själv i spegeln och känner mig mer och mer lik min mamma och att jag till och med har börjat att le med tänderna vilket jag inte kunnat göra förut för att man just har fått höra någon negativ kommentar förut. Kommentera precis hur mycket ni vill. Jag behöver inte höra det. För jag är jag och du är du och borde lägga tiden på dig själv istället. Har man inget snällt att säga eller skriva till någon så kan man faktiskt vara tyst, man kan faktiskt välja att inte skriva eller tänka en gång till och skriva något fint, eller säga något fint.

Hur skulle världen se ut om alla lät exakt likadant, såg exakt likadana ut 🤣 är det inte helt fantastiskt istället att vi är så olika, låter så olika, ser så olika ut 🙏 Varför lägga ner tid på att döma andras utseende för? Om du har det behovet, döm på men måste man säga det till personen? Vad vinner man på det? 🤔 Varför?

Jag tycker att det är helt fantastiskt att vi just är så olika som människor. Ingen är som du, och Du är inte som dom. Alla är vi unika på vårt sätt. Skönhet för mig är insidan. Godhet, kärlek och omtanke. En fin själ som kommer av fina ord och fina handlingar.

Ordet hej kan göra så mycket för en annan människa. Tänk då hur fina ord gör mot en människa ❤️. Och tänk också på hur elaka ord kan göra mot någon… Tänk vad det gör mot dig själv när du klankar ner på dig själv.

Är jag och min mamma lika? Som jag saknar denna vackra människa 🕊️

 

21 juli, 2023Nikys 1 kommentar

Uppdatering !

Jag är så jäkla slut som människa och just nu vill jag bara ligga ner, bli omhållen och storböla i en famn. Jag måste gråta. Nu. Nästa vecka när husse tar honom, då, så sen. Nu ska jag ge all energi till Albert.

Jag pratade nyss med veterinären som var förvånad över hans allmäntillstånd då han var sjukare än vad dom först trodde. De fick tillbaka odlingen i dag från såret och det hade en aggressiv bakterie. Värmen har gjort att bakterierna har legat där inne och grott ett bra tag. Men han visade sig stark, har visat sig stark hela tiden när han egentligen krigade mot ett helvete. Han log till och med hos veterinären sist och visade sig friskare än vad han var, ”vilken glad hund han är, vilket leende” . Nu fortsätta med behandlingen och hoppas på det bästa för honom. Ett sår. Som gick så fel, ett litet ingångshål var allt som behövdes. I snart två månader. Allt för honom 🙏

Han sprang runt som en glad busig valp i går på jobbet. Gav så mycket kärlek till de boende. De älskar honom. Och han älskar dom. Det är så himla fint att se vad han betyder för dom. Vad han betyder för mig. Han och jag är gjorda för att ta hand om människor. Det är liksom vårt kall här i livet. Min mamma tog hand om samhällets mest utsatta och trasigaste barn och jag tar hand om de vuxna.

Just nu vill jag bara få min hund frisk. Två veckor behandling kvar. Sen får vi se.

 

18 juli, 2023Nikys 1 kommentar

Dom är inte Du!

They are not You darling! I slutändan ska man vara lycklig med den man är och förstå sitt eget värde som människa. Att man är unik och ingen är som du. Dom är inte Du, och Du är inte dom. Så sluta att jämföra dig med andra. Jag vet att det är svårt. Tro mig, det var många gånger jag önskade att jag inte var etikett ”tönt” i skolan. Men jag är så glad över att vara det i dag. Jag är en tönt, en nörd som tror på episk kärlek och godhet.

Att våga tro på dig själv. Att våga blomma ut till den blomma du är. Det är riktigt läskigt. Att våga släppa sina murar helt. Stå naken inför en annan människa, fyfan vad läskigt det är. Våga tro på att du är älskad, att du är värdefull, att du betyder för någon. Så mycket att person en dag släpper allt bara för att vara med just dig. Inga back up planer, ingen bekräftelse från andra. Bara din bekräftelse räcker. Dina ord, din kärlek. Du.

Det finns inget sexigare hos en man som håller sig till en enda person. Som vet vad han vill och tar för sig. Bekräftar dig. Kämpar för dig. Inga ytliga kontakter, inget flörtande med andra. Ögon som bara ser dig och din skönhet. Tro mig, då slår det gnistor. Där och då börjar en episk kärlekshistoria som man bara vill läsa om och om igen. Som man lyssnar på med drömmande blick.

I dagens samhälle är det så lätt att träffa någon. Men svårare att träffa din person. Din livs kärlek. Dejtingapp efter Dejtingapp. Letande, sökande, bekräftelse, flörtande med någon ny varje dag. Bläddra vidare. Söka vidare. Man ägnar mer tid framför en telefon än med sin partner om man är i ett förhållande. Det är så enkelt i dag att tröttna. Att tro att gräset är grönare på andra sidan. Att söka nytt. Något tillfälligt. Trösta sig. Med vem som helst. Sluta dejta sin partner. Tar varandra för givet. Att det är mer intressant med det man inte har, än det man faktiskt har.

Finns den där episka kärlekshistorian där ute? Två själar, två personer, två halvor av ett hjärta som blir helt tillsammans. Två som blir ett med varandra. Jag tror det. Även om jag ibland känner att jag är född på fel tid så tror jag det. Jag tror verkligen det. Jag söker inte efter kärleken. Kärleken kommer att hitta mig 💕

 

16 juli, 2023Nikys Lämna en kommentar

Ett enda ord

Varför har vissa lättare att säga elaka saker, än snälla? Varför är det lättare att säga fula ord än fina? Varför är det så himla svårt att säga ett enda ord. Förlåt. Ett ord som betyder så mycket. Ett ord som kan ta bort så mycket lidande för en människa. Men som kan ta evigheter att säga. Om man ens säger det. Varför gör människor dumma handlingar istället för snälla handlingar? Varför mobbar människor ut någon, istället för att använda ett ord. Hej. Ett hej som kan göra så himla mycket för någon. Ett enda ord. Ett enda. Att bli bekräftad. Att bli sedd. Att inte bli ignorerad. Att vara ärlig istället för att få någon att känna sig som ett stort skämt. Ett enda ord som kan få någon att orka. Ett enda ord som kan få någon att le igen. Ett leende som kan betyda så mycket. Ett enda ord. Ett enda hej till någon. Ett förlåt. En av de absolut värsta känslorna som finns är just att bli ignorerad. Att tappa sitt värde helt. Att känna sig osynlig. Att inte ens vara värd en blick. Eller ens ett hej. Fula ord och handlingar gör en människa ful. Fina ord och fina handlingar gör en människa fin.

Hur du är som människa speglar verklig skönhet. Så låt den spegelbilden du tittar på vara fin 🙏 har du någon du vill säga förlåt till? Som du har sårat? Ett enda ord. Förlåt.

 

14 juli, 2023Nikys 1 kommentar

Ett måste utomlands 🌴

Har ni ett sånt där ”jag bara måste ha” när ni är utomlands? Något som ni blir extra sugna på eller bara måste göra? Vad föredrar ni för resor och har ni någon drömresa?

Jag måste ha kylskåpet fylld med maltesers, kitkat och lipton peach ice tea. Det går inte med någon annan iste utan det ska bara vara den. Sen är banan och nutellapannkakor och även banansmoothie ett måste när jag är i Thailand. Bland det godaste som finns. Självklart nypressad apelsinjuice med, det är det jag dricker utomlands förutom iste. En kall lipton ice tea. Omg 🤤

Sen kommer jag alltid hem med en kylskåpsmagnet, ibland även en kortlek.

Gelaton i Italien var bland det sjukaste jag upplevt, herregud vad god den var. Eller paellan i Spanien, även tapas. Ungerns Langos ska vi inte tala om eller bananerna i Tanzania. Herreguuuuud vad gott. Om jag älskar mat, ja!

Nästa drömresa? Mer av Italien. Åka campervan runt om i Sverige och även i Norge. Norges natur verkar helt magisk. Förlova mig i Verona under en stjärnklar himmel. Dröm.

Jag minns varenda resa jag gjort och har så fina minnen från varje. Här kommer mina livs resor genom åren 😅

5 år. Min första resa blev till torreveja i Spanien med min mamma. Minns så väl en docka som jag ville ha och som jag sedan fick när jag fyllde fem år där. Den lyckan.

10 år. Galna minnen i från Turkiet med min kusin när vi badade med kläderna på i en pool med massa turkiska barn.

11 år. När busschauffören åkte från mina föräldrar med mig och mina syskon på 5 och 3 år gamla när vi var på Cypern.

15 år. Första resan till Thailand (Ao nang) där alla thailändare ville ta på mitt blonda hår. Där jag blev intervjuad i en thailändsk tidning.

18 år. Upplevde en brutal flygtur över Bermuda triangeln när vå åkte hem från Dominikanska Republiken. Där samma låt ”dragostea din tei” gick på repeat i två veckor på stranden 🤣🤯

20. Min första utomlands resa utan föräldrar bar av till zakynthos i Grekland där jag fick uppleva ett stort gammalt vrak ”shipwreck beach” det var mäktigt.

20 år. Jag, mamma och mina bröder åkte till sunny beach i Bulgarien. Jag lärde min 5 åriga lillebror att simma där, jag blev utskälld av en bulgarisk tiggartjej för att jag gav pengar till en annan tiggartjej , trodde att hon skulle slå ihjäl mig. Maten i Bulgarien var det vidrigaste jag upplevt men vi hade sjukt kul på den resan. Jag och min femåriga lillebror hade eget hotellrum, en kväll när jag precis fått honom att somna sprang en kackerlacka över hans ansikte 🤣😱 fyfan..

26 år. Thailand med ett ex och massa kompisar. Backpacking på olika öar och platser. Fick uppleva maya beach som är med i filmen The beach. Wow.

28 år. Thailand igen. Första gången på Koh längta. Älskar den ön. En strand för oss själva, klar stjärnhimmel och reaggemusik.

27 år. Thailand igen. Denna gång kao lak och kata. Här ska gångerna byta plats som ni ser på året.

(jag har varit i Thailand en gång till men minns inte vart eller när 😅)

29. Santorini för första gången. Den mest romantiska plats jag någonsin varit på

30. Santorini igen. Bodde ensam och läste massor av böcker vid poolen om dagarna. Så mysigt.

30. Mykonos. Ensam här med. Sånt mysigt hotell på höjden över ”little Venedig”.

30. Santorini med min grekiska vän. Fick uppleva ön på ”grekiskt sätt”

32. Skulle blivit min drömresa här till Rom men blev strejk åtta timmar innan flyget skulle gå. Hamnade i Barcelona i fem dagar istället 🤣

32. Överraskar mitt ex med en resa till Budapest i Ungern. Mitt andra blodsland.

33. Efter att ha skrivit upp en massa drömresor slutade det med en resa runt om i hela Tanzania på safari vilket var GALET, bland det bästa jag någonsin gjort i hela mitt liv, rekommenderar starkt. Så värt allt knapra de av malariatabletter i nästa 30 dagar.

33. Lyxresa till Zanzibar. Wow säger jag bara.

33. Öluff i tre veckor med ex, och bästa vänner. Sju öar och helt magiska platser. Också bland det bästa jag gjort. Så många roliga minnen 🤣 (Aten, naxos, Paros, Antiparos, Ios, Santorini, kreta )

33. Överaskningsresa till Gdansk i Polen. Så fin stad. Ett besök till ett koncentrationsläger. Sjukt god mat.

33. 30 årsfest resa till Warszawa i Polen. Galen resa hem på en båt i 18 timmar med vågor höga som höghus och folk som spydde under hela resan 🤣🤣🤣🤣🤣🤣 jag dör av skratt för den resan.

37. Upplever min drömresa. Flyger själv till Rom. Möter upp min syster och får uppleva mitt absoluta drömland. Magiskt. Helt magiskt ❤️

Kanske åker ni på en resa jag varmt rekommenderar. Santorini är en storfavorit, rekommenderas till alla kärlekspar där ute 💕

Jag föredrar mysiga resor. Med fina upplevelser, mycket kärlek. En och annan apelsinjuice, äventyr , magiska platser, god mat.

 

13 juli, 2023Nikys Lämna en kommentar

Veterinärsbesök och en lång behandling som väntar

I går var jag och Albert till veterinären. Prover togs och första provet visade på bakterier i såret, en kraftig infektion. Han har även fått en inflammation i benet. Vi har redan hållit på med en behandling i veckor men nu blir det en antibiotikabehandling i fem dagar varav tre tabletter dagligen. Sen kortisonbehandling i 19 dagar totalt. Samtidigt som vi ska fortsätta med bakteriedödande behandling 1-2 gånger per dag. Ett hundbett, fukteksem på det, och värmen som orsakar allt detta. Värmen är en stor bov i varför det inte läker som det ska. Nu hoppas jag innerligt på det bästa. Det har rent ut sagt varit en mardröm. Och jag hoppas innerligt att antibiotikan hjälper. Tar en vecka att få svar på det provet så den antibiotikan han fick nu kanske inte ens hjälper. Jobbigt att det ska ta så lång tid att få ett sånt provsvar som ändå är rätt akut.. Känner mig som en martyr här hemma. Han kommer inte vilja komma tillbaka till mig sen efter att han varit hos husse lagom till att han blir frisk. Ursh. Jag hoppas att han förstår att allt jag gjort och gör är för att han ska bli frisk 🙏😅

Så till slut kom tårarna hos veterinären. Jag kunde inte hålla dom borta längre. Sen i väg till jobbet, hålla skenet uppe men efter jobbet ringde jag min familj och grät hela vägen hem. Tårarna behövde komma ut, sen var det bara att sätta i gång med behandlingen 🙏

 

13 juli, 2023Nikys Lämna en kommentar

Jag hittade mig

Att blogga utan att lägga upp det på en gång är något nytt för mig. Just nu sitter jag och Albert på en filt på en äng och väntar på min väninna och hennes hund för lite picknick. Hundben till hundarna, kakor till oss. Det ska bli mysigt att bara sitta här och snacka. Saknar sånt. Det känns som att jag just nu behöver en famn att gråta ut i och hon är det bästa då. Två dagar utan att blogga känns konstigt och väldigt tråkigt. Jag älskar ju att skriva till er men framför allt älskar jag att skriva till och för mig. Tänk om fyrtio år, hur kul att läsa om mitt liv, ja iaf delar av det.

Jag är min mamma upp i dagen. Hon skrev dagböcker från den dagen då jag föddes, och varje dag tills hon försvann. När jag läste dom dagböckerna, efter att hon försvann var det som att hon läste dom för mig, hon kändes så närvarande, som när jag var liten och hon läste sagor för mig innan jag skulle sova.

Nu sitter jag här på filten, ett stenkast från mamma och funderar på saker man aldrig glömmer med någon som stod en nära. Det sista man sa till personen, det sista man gjorde med personen. I det ögonblicket, precis innan man förlorar någon, så är dom så levande, så närvarande. Iaf i mitt fall som förlorade min mamma på ett ögonblick. Sen minns man allt som var typiskt för personen, någon speciell fräs som var så typiskt för henne (jag älskar dig, alltid), hur personen var, skrattet, det knäppa. Egentligen minns man nog allt. Det sägs att ens liv spelas upp framför en när man är nära att dö. En del av mig dog när mamma var med om sin olycka. Men för mig var det att jag bara kom i håg samma dag som olyckan och framåt. Jag stängde av allt annat. Det var liksom helt svart. Det var för tungt att minnas henne för då skulle jag gå sönder av saknad. Och tro mig, jag har gått sönder om och om igen, den smärtan är obeskrivlig. Men jag har lärt mig så himla mycket av sorgen. Och jag har lärt mig så mycket om mig själv. Herregud vad man måste lita på sig själv. Och göra val, hela tiden. Varenda dag.

 

Nu har jag inte bloggat på några dagar, igen. I onsdags åt jag middag med mina bästa vänner och gudbarn. Det blev halloumiburgare. Till efteråt åt vi tre sorters glass och rabarberpaj. Jag satt med deras treåriga son i knät, tittade upp mot himlen och pratade om saker som var magiska för mig när jag var barn. När jag tappade min första tand och la det i ett glas på kvällen och på morgonen låg det en guldpengar i glaset. Det var så stort för mig. Snart får han uppleva det. Om några år. Att se in i hans glada ögon när vi pratade om det var helt underbart. Barn bryr sig egentligen inte om att få presenter. Det är dom här stunderna, av absolut närvaro som betyder så mycket mer för ett litet barn. Att vara i stunden. Då får man den där conectionen, kärleken. Älskade älskade barn.

Både på torsdagen och fredagen jobbade jag. Och varje kväll när jag gick hem fick jag se helt magiska solnedgångar så jag tog extra långa promenader. Att världen är så vacker om man öppnar ögonen och ser, på riktigt. Och hur tragiskt det är att det finns idioter som vill förstöra allt det vackra. Krossa hjärtan, svika, göra någon illa.

Varje kväll när jag jobbade gick jag förbi festande människor och tänkte, varför är inte jag en av dom? Varför dricker inte jag alkohol så att jag ens blir bjuden ut på sånt. Oavsett om man vill eller inte så blir man på något sätt rätt ensam när man inte följer strömmen. Där de flesta är, istället gick jag förbi, ensam. Följer många strömmen för att inte bli ensamma? Jag förstår dom, till en viss del. Lyckan för stunden är ju som att man befinner sig här och nu. Som jag alltid tjatar om att man ska. Är det jag som inte lever i stunden? Men det är skillnad på en djup lycka, och en ytlig. Jag som sticker ut… Fast. Att leva i stunden är väl att göra det man själv tycker är roligt? Jag tycker ju inte att alkohol och festande är kul. Visst träffar man massor av människor. Men. Det ger inte mig något. Men för korta ögonblick önskar jag att jag bara var som alla andra, gillar det alla andra gör. Men dom kanske inte heller tycker att det är speciellt kul? De kanske bara gör det för att slippa vara ensamma? Jag kan tänka mig att det är mycket sånt tyvärr. Folk gör det andra gör för att slippa ensamheten. Ibland förstår jag. Men. Att istället göra något man älskar. Det är så himla mycket bättre.

Så i slutändan vill jag inte vara en av dom. Jag vill vara jag. Jag vill verkligen bara vara Nicki. Jag går inte mot strömmen bara för att gå mot strömmen. Utan jag vill göra det jag älskar, skapa det liv jag vill ha, vara den jag är. Och jag inser mer och mer vem den personen är. Jag var vilsen ett tag, men ju mer jag letade, destu mer fann jag mig. Och det har jag verkligen gjort dessa dagar av sökandet. Sökandet efter mig.

 

 

17 juni, 2023Nikys Lämna en kommentar

Vi hörs !

 

11 juni, 2023Nikys Lämna en kommentar