Nicci

I dag har jag haft en sån där riktig stor saknad efter mamma. Att en människa bara kan försvinna helt plötsligt var för mig en ny våg av känslor jag aldrig tidigare fått uppleva. Dessa känslor fick mig att förstå vikten med tiden vi har med varandra. Att aldrig någonsin ta den för givet. Aldrig ta någon man älskar för givet. Hon dog inte där och då direkt efter olyckan, men hon vaknade aldrig mer upp. Hon fick kämpa för sitt liv i fyra dagar innan vi stängde av hennes respirator. Hon fick kämpa sig tillbaka till livet helt på egen hand, hon fick fyra hjärtstopp som hon fick ta hand om själv på slutet, som hon klarade. Hon ville verkligen leva och komma tillbaka till oss. Men det var så kört. Ett felsteg som kostade henne livet. Bokstavligen. Ett enda felsteg i en trappa, hon föll, så illa att hon blev hjärndöd. Så enkelt. Men så jävla svårt att släppa taget. Desperationen i att försöka väcka henne från koman. Som aldrig gick. Hon jag tog för givet mest av alla, för att hon alltid fanns där, från den dagen då jag föddes. Vet ni hur jäkla tacksam jag är så här i efterhand att timmen innan olyckan pussade hon mig på kinden och kramade om mig. Jag hade ju absolut ingen aning om att en timme senare skulle jag aldrig mer kunna få den där kramen, kunna ringa henne, få pussen på kinden, höra hennes röst igen, hennes skratt som är det absolut sista jag hör från henne. Det där skrattet lever kvar i mitt hjärta och jag glömmer aldrig hur hennes skratt låter. 

Man vet inte när det sista ögonblicket är med någon man tycker om. Så jag säger som min mamma alltid sa -somna aldrig osams ❤️

Tiden är här och nu. Var tacksam för människorna i ditt liv och varenda ögonblick tillsammans. Bemöt alla människor med förståelse och godhet, även om det finns människor som inte bemöter dig med det. Det säger mycket om dom. Men även om dig, dom är dom, du är du och hur vill Du vara?. Kärlek, fina ord, fina handlingar. Godhet. Ta hand om människor istället för att göra någon illa. Se människor som människor, och inte som saker. Kärlek, massor av kärlek. Såra ingen medvetet. 

Och ja, vi alla gör fel. Vi är mänskliga, vi kan inte veta allt. Men såra ingen medvetet. Gör verkligen inte det 🙏

Åh, nu blev det lite blandade känslor i detta inlägg. Men jag blir så jäkla ledsen över hur människor väljer att medvetet såra andra. Jag förstår verkligen inte hur man vill göra det... Jag gör verkligen inte det. 

Ta vara på livet, ta vara på människorna du vill ha i ditt liv. Ta inget och ingen för givet och fortsätt ge kärlek. Massor av kärlek ❤️

Tack mamma för din kärlek ända in i slutet. Jag är så tacksam för det minnet och givetvis många många andra minnen. Men det är just det sista minnet man minns först. Vid sjukdom har man möjlighet att säga saker, krama om en sista gång m.m. men vid en olycka tex, så är det just det sista man sa och gjorde som blir så extremt starkt. Förstår ni vad jag menar? Vikten i att alltid skiljas som vänner med någon man älskar ❤️ inte något fult. Utan något kärleksfullt. För man vet verkligen inte när det är sista gången man ses eller hörs alltid ❤️🙏 Ett sen finns inte alltid. 

Och tack för era otroligt fina kommentarer om hur lik jag är min mamma här. Mamma håller i barnvagnen och jag är till vänster i famnen på min gudmor på min dopdag. Jag och mamma hade samma färgtema ser jag nu. Min vackra mamma ❤️🕊