Så mycket tack 🙏
Först och främst vill jag av hela mitt hjärta säga tack så jättemycket för så fina ord och komplimanger jag har fått denna vecka, jag vet inte alls vad jag gjort för att förtjäna dom men jag blir så himla tacksam. Så tack snälla ni 🥹🙏
En sak jag ofta glömmer bort är att Ni mina läsare läser min blogg. Mina ord, mina känslor, delar av mitt liv. Det jag väljer att dela med mig av. Förr var det kul att tjäna pengar på min blogg, reklamen jag gjorde, inläggen jag visste drog flest läsare, jag tjänade femsiffrigt på att skriva, jag nådde en av mina absolut största drömmar. Tjäna pengar på mitt största intresse. Att skriva. Ord.
Jag tog en paus mitt i skrivandet och krigade med en geting över min solstol. Han gav sig inte. Och inte jag heller. Efter fem minuters envishet gav han upp och jag kan återgå till mitt skrivande. Det är nog ofta folk i denna kommun ser mig "dansandes och hoppandes"på takterassen här. Haha. Man är liksom, synlig här uppe om man säger så. Hur som helst. Nu fortsätter vi med blogginlägget.
I går kväll när jag skulle gå hem från jobbet så pratade jag med en person på jobbet som sa otroligt fina kommentarer om min blogg, mitt skrivande. Jag blev såklart nyfiken på vad det är i just Mitt skrivande som gör att jag var värd så fina ord. Det jag fick höra gjorde mig otroligt rörd. Och fick mig att fundera på min bok jag håller på att skriva. Jag har kommit en tredjedel på den, det behövs ett visst antal ord som förlaget vill ha innan inlämning. Sanningen är att jag har fastnat, dels förra årets trauma när jag fick en sällsynt blodsjukdom och låg inlagd tre gånger i kritiskt tillstånd som fick min värld att vändas upp och ner. Och dels tappade jag lite motivation. Men som i gårkväll väcktes till liv. Av lite fina ord. Det var så genuint, personen kunde liksom inte sluta läsa MIN blogg.. 🥹 tänk om jag ändå kan lyckas med min bok då. För det är ju ändå det djupa jag kan skriva om "bättre" än att blogga. Här gestaltar jag inte mycket, här skriver jag rätt så korta inlägg.
Jag minns så väl när en gammal klasskompis från Färnebo folkhögskola där jag studerade kreativt skrivande skrev till mig för två år sedan. Och då pluggade vi för 12 år sedan ihop, inte varit vänner på facebook eller någonting. Ingen relation alls med andra ord. Men så för två år sedan damp det ner något på messenger. Där personen tackade mig för en kommentar som jag hade skrivit på en uppgift. Den kommentaren hade förföljt honom i över tio år och blev en stor motivation till att skriva en bok. Och bara någon månad efter han skrev till mig och tackade mig så kom boken ut. 🥹 alltså va. Mina ord tio år tidigare var en av drivkrafterna för den här människan att förverkliga sin dröm. 🥹🫣
Vad vill jag säga med allt det här då. Jo, att allt vi säger till varandra, skriver till varandra, det negativa, det positiva, sätter sig på olika sätt. Det fina sätter sig otroligt fint i hjärtat, det bubblar, man blir glad, man minns, medan det negativa sätter sig som fula ärr, det gör ont, man blir ledsen, som man tyvärr också minns. Självklart ska man säga till någon om någon beter sig illa. Det är inte samma sak som att kommentera någon på ett negativt och elakt sätt. Jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Och vill få fram.
Orden vi säger och skriver har en stor betydelse. Sättet vi säger det på, handlingar vi gör. Hur vi kan påverka andra människor. Det här kan jag skriva om i evigheter för jag tycker att det är så himla viktigt att lyfta upp andra människor. Människor fokuserar så jäkla mycket på att trycka ner andra, fokusera på andra människor istället för att tänka på sig själv, hur man själv skriver, hur man själv behandlar och beter sig mot andra människor. Bitterhet.. Nej tack.
Än en gång, tack för dessa otroligt vackra ord jag får, herregud vilken härlig känsla som sätter sig i hjärtat och bubblar i kroppen, jag blir så glad. Vi vet aldrig vad människor går igenom och krigar med. Så välj att alltid vara snäll. Det är det som gör människor vackra och helt fantastiska 🙏
Kram.
