Nicci

Hej mina fina läsare 🪻

Helgen är här igen och utanför fönstret faller regnet sådär dystert som bara november och decemberregn kan göra. Perfekt väder för en dag då man egentligen inte vill kliva ur pyjamas. Jag har bestämt mig för att inte ens försöka, jag kommer vara i myskläder från morgon till kväll, och med stor sannolikhet bosätta mig i sängen för att strecktitta på Absentia. Hela dagen. Ingen produktiv agenda, ingen stress. Bara ren, kravlös vila.

Resten av helgen däremot ser lite mer social ut. Imorgon ska jag på ett julmingel, och jag känner bara en person där. Det gör mig faktiskt mer nyfiken än nervös. Jag är en sån som gillar att prata med människor, ställer tusen frågor och hamnar i samtal som tar oväntade riktningar. Det ska bli roligt att se vilka jag stöter på och lär känna.

På söndag väntar jobb, vilket känns som en mjuk landning efter mingel och vila. Och idag… absolut ingenting. En tom dag utan plan, som nästan känns lyxigare än alla aktiviteter i världen. Och på måndag kommer Albert, något jag längtar extra mycket efter.

Ibland får jag en sån otroligt stark längtan efter att skriva. Det hände igår efter jobbet. Jag ville bara hem, duscha av dagen och sätta mig vid datorn för att få ur mig tankar och känslor. Det blev ett blogginlägg, spontant, ärligt och nästan terapeutiskt. Har ni hunnit läsa det?

Apropå frågor, jag har fått många om den blå (eller kanske blå-lila?) jackan jag visat på bilder. Den är från MAX&Co, en butik i Rom. Jag såg den genom skyltfönstret och blev förälskad på direkten. Det blev ett sådant där köp som man inte överanalyserar, utan bara gör. Jag passade dessutom på att köpa en jacka från Max Mara när jag ändå var där. Små minipresenter till mig själv, från en resa jag verkligen saknar.

Rom känns fortfarande som ett eko i kroppen, ljudet, ljuset, dofterna och känslan av att allt var lite vackrare än hemma. jag älskade romantiken där. Så mycket. 

Kram och ha en jättemysig fredag så hörs vi efter mitt mingel i morgon.