Nicci

God morgon fina ni 🤎

Jag och Albert startade dagen tidigt även i dag. Det känns nästan som en repris från i går,  samma lugna tempo, samma stillhet. Just nu sitter vi hopkurade i soffan under filten, morgonljuset letar sig försiktigt in genom fönstret. Albert somnade om efter sin frukost, trygg och nöjd, och jag sitter här med en kopp julmust i handen och låter tankarna vandra tillbaka till gårdagen. 

För i går var ingen vanlig dag. I går var jag nämligen på bröllop. Ett borgerligt bröllop i Stadshuset, och det var precis så där mysigt och stämningsfullt som man kan föreställa sig. När de stod där framför varandra, sa ja och kysstes, då kom tårarna direkt. Jag blev helt tagen och kunde knappt få fram ett ord. Det var så otroligt fint, så äkta, så fullt av kärlek.

Albert kunde tyvärr inte vara med under själva vigseln eftersom Stadshuset inte tillåter hundar, så han fick snällt vänta i bilen en stund. Det kändes lite tomt utan honom, men han var så duktig som vanligt. Innan vigseln möttes jag och mina fyra syskon upp på ett italienskt ställe i närheten. Vi tog något att dricka, skrattade, pratade och bara njöt av att få vara tillsammans en stund innan det var dags att möta upp paret som snart skulle få säga sitt JA till varandra. De där små stunderna med syskonen betyder mer än vad man ibland hinner tänka på.

Själva Stadshuset… alltså wow. Så vackert. Bildspelet, ljudet, hela atmosfären, det kändes nästan högtidligt på ett mjukt och varmt sätt. Jag har varit på många bröllop genom åren, både här hemma och sett bröllop utomlands.

Efter ceremonin gick vi vidare till Vasagatan 10, till en italiensk restaurang som heter Enoteca & Cucina Italiana. Där blev det middag och mer firande. För min del blev det en carbonara utan bacon, jag vet, haha, men jag tog extra parmesan istället, och herregud vad gott det var. Ibland är det de enkla smakerna som är allra bäst.

Albert var såklart välkommen dit också. Jag hade mejlat i förväg och frågat, och det gick hur bra som helst. Han var så himla duktig, mitt lilla troll. Han satt där nykammad med sin slips, och tog in miljön som ett proffs. Människor stannade upp, log och fotade honom där han satt. Hundtricket kanske fungerar… Någon gång.

Till efterrätt beställde jag tryffelchoklad, och alltså, 10 av 10. Den var så himmelskt god att jag på riktigt var nära på att beställa in en till. Sån där dessert som man tänker på långt efteråt. Herregud.

När kvällen började lida mot sitt slut skjutsade jag hem mina syskon, och sedan gick jag och Albert hem tillsammans. Trötta men fyllda av intryck. Jag kan inte sluta tänka på hur värdefulla de där stunderna med familjen är. De betyder allt.

Jag har som sagt sett många bröllop, och mitt eget drömbröllop har alltid sett likadant ut i mitt huvud, på en strand, barfota i sanden, under en stjärnklar himmel med massor av ljus runt omkring oss. En vit klänning, havsbrus i bakgrunden och bara kärlek. Tänk den dagen då det är min tur att säga JA till någon. Kanske händer det, kanske inte. Men det är en av mina absolut största drömmar.

I går fick jag i alla fall uppleva två andra människors dröm, och det var magiskt. Att få se så mycket kärlek, så många lyckotårar och så mycket värme på samma plats, det gör något med en.

Nu ska jag mysa lite till här i soffan, titta på en film och samla energi innan det är dags att gå till jobbet. Jag börjar tidigare i dag. 

Ha en jättefin tredje advent.

Och ja, så klart skulle det regna i går, så mina lockar höll sig inte ute. Men hemma var de fina, och det räcker gott.

Kram på er .