FĂ€rgfest đŸ„ł

God morgon mina fina đŸȘ»

Det finns kvĂ€llar som bara liksom sĂ€tter sig fast i kroppen. Som smĂ„ glimrande pĂ€rlor man vill hĂ€nga upp pĂ„ en osynlig trĂ„d och bĂ€ra runt halsen. IgĂ„r hade jag en sĂ„dan kvĂ€ll – och jag mĂ„ste fĂ„ dela med mig, för jag sitter hĂ€r nu med en glas iste, lite trötta ögon och ett hjĂ€rta som Ă€r alldeles varmt av gĂ„rdagens skratt.

Jag trĂ€ffade tre av mina nĂ€rmaste tjejkompisar för en av vĂ„ra klassiska tjejmiddagar. Vi brukar försöka styra ihop det flera gĂ„nger om Ă„ret, och varje gĂ„ng kör vi pĂ„ ett nytt tema, igĂ„r var temat fĂ€rg. Ett sĂ„nt dĂ€r barnsligt, kreativt och samtidigt helt genialt tema.

Reglerna var enkla, varje person fick en fĂ€rg. Man skulle bĂ„de ha pĂ„ sig nĂ„got i den fĂ€rgen och dessutom köpa snacks i samma ton. Det Ă€r ju nĂ€stan omöjligt att inte bli peppad av en sĂ„n utmaning. Jag valde fĂ€rgen gul/beige.

Jag gick in för uppgiften som om det vore en Olympisk gren. Jag smög omkring pĂ„ hemköp med en blick som sa "mission possible". Snart var korgen fylld med choklad, chips, fanta lemon, kina snacks, mango doppad i choklad m.m. 

NĂ€r vi samlades var det som att gĂ„ in i en levande regnbĂ„ge. En av tjejerna hade blĂ„tt,  och hade lyckats köpa allt frĂ„n blĂ„ godis till blĂ„ fanta. Vi skrattade redan innan vi ens hade satt oss ner. Och det bĂ€sta, allt blev som ett enda stort fĂ€rgfyrverkeri pĂ„ bordet.

Till middag blev det tacos, och jag mĂ„ste bara sĂ€ga det, tacos Ă€r alltid rĂ€tt. Tacos Ă€r det dĂ€r trygghetskortet man kan lĂ€gga upp pĂ„ bordet nĂ€r allt annat i livet kĂ€nns rörigt. NĂ€r man fĂ„r bygga ihop sin egen lilla smakexplosion och varje tugga smakar fest. Jag Ă€r övertygad om att tacos Ă€r Sveriges inofficiella nationalsrĂ€tt.

Efter maten spelade vi Pekleken. Man fĂ„r olika pĂ„stĂ„enden, och sĂ„ ska alla peka pĂ„ den person i rummet man tycker det stĂ€mmer bĂ€st pĂ„. Ni kan ju tĂ€nka er, kaos. PĂ„stĂ„enden som "Vem Ă€r mest benĂ€gen att komma för sent till sitt eget bröllop?" eller "Vem skulle troligtvis överleva en zombie-apokalyps?". Fingrarna flög Ă„t alla hĂ„ll, ibland samstĂ€mmigt, ibland i ren chock över att alla pekade pĂ„ en sjĂ€lv. Jag skrattade sĂ„ mycket att jag hade ont i magen. Och jag vann. Jag vet inte riktigt hur man vinner i Pekleken, men jag tar det som ett hederspris. Haha. 

KvĂ€llen drog ut, timmarna bara flög ivĂ€g. Ni vet nĂ€r man tittar pĂ„ klockan och inser att det redan Ă€r mitt i natten, men man har ingen lust att gĂ„ hem för man vill bara stanna i den dĂ€r lilla bubblan av vĂ€nskap lite lĂ€ngre. Precis sĂ„ var det. Till slut gick jag och Albert hem genom natten, nöjda, mĂ€tta och trötta.

Och imorse, trots lite trötthet, tog vi en blĂ„sig promenad. Det var en sĂ„n dĂ€r vind som nĂ€stan kĂ€kar upp halsduken och gör hĂ„ret till en helt egen frisyr. Men det kĂ€ndes friskt och hĂ€rligt, som att kroppen fick andas ut gĂ„rdagens skratt. Sen gick vi hem, kröp ner i soffan under en filt och satte pĂ„ Svenska fall. Perfekt kontrast,  frĂ„n fĂ€rgsprakande, taco-fylld vĂ€nskap till en lugn, grĂ„mysig lördagsmorgon i soffan.

Och jag tĂ€nker, det Ă€r just de hĂ€r stunderna som gör livet. KvĂ€llar med vĂ€nner som fĂ„r en att kĂ€nna sig precis som man Ă€r, lekar som framkallar skratt som inte gĂ„r att stoppa, och smĂ„ traditioner som blir stora minnen.

SĂ„ tack livet, tack tacos, tack fĂ€rgerna, och framför allt tack till mina fantastiska tjejer som gör vardagen sĂ„ mycket mer fĂ€rgstark 💜

Kram. 



AllmÀnt | |
Upp