Nicci

God morgon, fina ni 🪻

När jag klev ut tidigt i morse slog den där speciella höstluften emot mig, krispig, klar och nästan lite mjuk på samma gång. Luften som får kinderna att rodna och som fyller lungorna med något nytt, nästan som om varje andetag ger en liten nystart. Solen låg lågt och dansade mellan träden, och jag kände direkt: det här är min årstid. Hösten, med sin stillhet och sitt lugn, som bäddar in världen i ett gyllene filter.

I dag ska jag ge mig själv en riktig Nicci-dag. En sån där dag som bara är min, där jag får stanna upp och andas. Sushi till lunch, en ansiktsmask, kanske en lång dusch och sedan timmar i sängen med mjuka filtar och en bra bok eller en serie i bakgrunden. Jag försöker alltid ge mig själv åtminstone två såna dagar i månaden. Små fickor av återhämtning.

I går fick jag däremot ett ryck här hemma. Ni vet, när man plötsligt vill förändra allt på en gång. Jag längtar efter att min lägenhet ska kännas lättare, luftigare, men också lite mer romantisk. Så jag tog bort köksbordet och stolarna, de stod mest och tog plats ändå, och rummet öppnade sig direkt. Nu drömmer jag om de där fyra meter långa gardinerna som får hela rummet att kännas som ett mjukt omslag. Men de är svåra att hitta. Det blir nästa projekt. Och sen vill jag ha en ny matta. Stor, mjuk och inbjudande. Jag tror faktiskt att en avlång skulle passa bättre nu när soffan fått flytta ut lite. Vad säger ni, visst skulle det bli mer harmoniskt? Mycket kvar men ett steg närmare. 

Som kontrast till allt fixande fick jag igår en av de där stunderna som påminner om varför man behöver bromsa ibland. En av mina närmaste vänner kom över, och vi rensade båda våra scheman helt och hållet. Elva timmar av samtal. Djupa, bubbliga, ärliga. Vi pratade om allt och inget, skrattade tills magen värkte och delade tankar vi inte hunnit sätta ord på på länge. Tänk att tiden kan flyga så fort när man verkligen möts på riktigt. När man får vara både stark och sårbar på samma gång.

Så här sitter jag nu, i början av en ny dag, med hösten utanför fönstret och värmen från gårdagen kvar i hjärtat. I dag blir det vila. Bara vara. Och det känns precis som det ska vara. Härliga underbara torsdag. 

Kram.