Nicci

Hej fina ni 💕

 

Jag har varit iväg och firat min fina guddotter som snart fyller fem år. Alltså, FEM!  Hur kan tiden gå så otroligt fort? Jag tycker verkligen att det var alldeles nyss hon var mycket mindre, och nu är hon plötsligt en liten person med sin alldeles egna personlighet, sina tankar, sitt bus och sina bestämda åsikter. Det är något väldigt speciellt med att få följa ett barn från det att de är små och se hur de växer upp.

Och platsen där de bor... alltså jag blir alltid lika förälskad i den.

 

Det är verkligen en sådan idyll. Som tagen ur en magisk saga.

Jag finner ett sådant otroligt lugn där.

Varje gång jag är där tänker jag lite samma sak... tänk om vi ändå bodde typ grannar. Haha!  Det hade varit så mysigt. Tänk att bara kunna gå över på en spontan fika i trädgården, slänga iväg ett meddelande och säga "ska vi ses en stund?" och sedan vara där på fem minuter.

 

Jag älskar verkligen sådana miljöer. Trädgården, människorna, barnens skratt, fikat och den där känslan av att tiden får gå lite långsammare.

 

Det blev ett mysigt kalas tillsammans med min bästa väns familj och vi var ett stort härligt gäng som samlades i trädgården.

 

Det är något särskilt med kalas när man får sitta utomhus. Man dukar upp, någon häller upp kaffe, någon annan hämtar mer saft, barnen springer omkring och plötsligt sitter man där och pratar om allt och ingenting.

Och fika på det.

Finns det egentligen något bättre?

 

Jag tycker så mycket om sådana här stunder. 

 

Samtalen.

Skratten.

 

Och så blev det förstås lite extra mysigt när en av familjerna hade med sig sin hund. 

 

Då saknade jag Albert lite extra mycket.

Det är nästan lite lustigt hur tomt det kan kännas när man är van vid att ha hunden omkring sig. Jag ser en annan hund springa omkring och direkt tänker jag på honom. Hur han hade sprungit runt där. Vad han hade hittat för pinne. Vem han hade velat hälsa på. Om han hade försökt charma alla till sig lite extra.

 

Jag hade verkligen önskat att han kunde varit med och busat.

Men snart är väntan över.

 

På måndag får jag hem honom igen!  Då börjar min vecka med Albert och jag längtar faktiskt lite extra just nu.

 

Det är något speciellt med att komma hem med honom efter att ha varit utan honom. Det blir liksom lite mer liv i hemmet. Någon som tassar omkring, någon som vill ut, någon som vill ha uppmärksamhet och någon som alltid verkar tycka att det är världens bästa idé att gå ut på promenad, oavsett väder.

Och ja, jag kommer förmodligen säga "ska vi gå ut en sväng?" direkt när vi ses.

 

Och så var det det här med soffor...

När jag kom hem satte jag mig i min drömsoffa.

Min älskade Rossi.

En stor, bred och djup fyrsitsig soffa i beige sammet. Och jag kan verkligen säga att jag älskar den.

Den är mjuk, stor och framför allt så himla skön.

Det är verkligen en sådan soffa där man bara sjunker ner och känner:

"Här tänker jag stanna."

 

Och egentligen borde jag kanske vara fullständigt nöjd. Jag sitter i min drömsoffa. Jag har haft den ett tag och tycker fortfarande att den är otroligt fin.

MEN...

Det finns ett problem.

Jag har gått och blivit tokförälskad i en annan soffa.

Och det är inte ens en ny förälskelse.

Det här började för något år sedan när jag sov över hos min kusin och hennes familj. Jag skulle sova i deras bäddsoffa och hade verkligen inga större förväntningar. En bäddsoffa är väl en bäddsoffa, tänkte jag.

Men herregud.

DET VAR DEN SKÖNASTE BÄDDSOFFAN EVER.

Jag skojar inte.

Jag låg där och tänkte att någon måste ha lyckats kombinera en vanlig soffa med en hotellsäng och sedan lagt till en dos magi. 

Och sedan dess har jag inte riktigt kunnat släppa den.

Soffan heter Björnen från Sweef.

Och nu har jag dessutom börjat fantisera om den i brunt.

Alltså... hur fin skulle inte en stor, mjuk, brun Björnen-soffa vara hemma hos mig?!

Jag ser det framför mig.

Brunt.

Mjukt.

Lite varmt och ombonat.

Och så en massa kuddar och filtar.

Jag tror att det skulle kunna bli så himla mysigt.

 

Problemet är bara att jag redan har min Rossi.

Så nu sitter jag alltså här i min drömsoffa och drömmer om en annan soffa.

Det här är verkligen ett I-landsproblem av rang. 😂

Men jag tänker ändå att jag kan slänga ut en liten fråga här.

Om någon är sugen på att köpa en Rossi 4-sitsig i beige sammet, hojta till! 

 

Man vet ju aldrig. Kanske sitter det någon där ute och letar efter exakt en sådan soffa, samtidigt som jag sitter här och drömmer om min bruna Björnen.

 

Tänk om det kunde bli soffans nästa kapitel?

Jag är ändå lite sådan när det kommer till hemmet. Jag kan vara otroligt nöjd med något och samtidigt få en ny idé som jag sedan inte kan släppa. Jag älskar verkligen känslan av att förändra hemma, flytta runt, fundera, drömma och hitta den där perfekta känslan.

 

Det ska vara en plats där man kan landa efter en lång dag. Där man kan tända några ljus, krypa upp i soffan, sätta på en film och bara vara.

Och just nu sitter jag alltså i Rossi och funderar på Björnen.

Vi får väl se hur det här slutar. 

Men en sak vet jag i alla fall.

Efter en fin eftermiddag med kalas, trädgård, fika, skratt och människor jag tycker om känns det väldigt skönt att vara hemma igen.

 

Nu ska jag nog bara njuta av kvällen, sjunka ner lite djupare i min älskade Rossi och kanske låtsas att jag inte alls googlar bruna Björnen-soffor senare i kväll...

Vi får väl se hur länge jag kan hålla mig. 

Och på måndag kommer min älskade Albert hem igen.

Det ser jag faktiskt allra mest fram emot. 

 

Kram på er fina ni och hoppas ni har en riktigt mysig lördagskväll!