Nicci

Hej fina ni 🩷

 

Jag sitter just nu i ett shoppingcentrum och väntar på att butikerna ska öppna. Jag är redo för lite shopping och en mysig förmiddag alldeles för mig själv. 

 

I dag har jag nämligen en elektriker hemma som fixar och grejar, och då kände jag att det kunde vara skönt att lämna honom lite ifred. Jag tycker faktiskt att det är ganska mysigt att bara ge mig ut, strosa runt i min egen takt, titta i butiker och bara ha lite egentid. Ibland behöver man verkligen det.

 

Och tänk att något så enkelt som att gå in genom dörren till ett shoppingcentrum skulle ge mig världens flashback.

 

Precis när jag kom in mötte jag nämligen en kvinna som frågade mig om vägen till Addera Kompetens, min gamla skola där jag utbildade mig till undersköterska. Jag blev nästan lite nostalgisk när jag hörde namnet.

 

Jag utbildade mig där och blev färdig undersköterska 2019. Hon som frågade mig om vägen skulle däremot utbilda sig till lärare. Och helt plötsligt stod jag där och tänkte tillbaka på min egen tid som student.

Alltså… vilka minnen! 

 

Jag minns verkligen hur mycket jag älskade att plugga till undersköterska. Det var så mycket nytt att lära sig, både teoretiskt och praktiskt, och jag älskade framför allt de praktiska momenten. Att få lära mig saker som faktiskt skulle användas ute i arbetslivet var så himla roligt.

 

Att ta blodprover var exempelvis något jag verkligen älskade. Jag tyckte att det var så fascinerande att lära mig hur kroppen fungerar, hur man tar hand om människor och hur alla små detaljer faktiskt kan vara viktiga.

 

Och tänk att det nu har gått flera år sedan jag satt där och pluggade.

 

I dag arbetar jag som undersköterska inom demenssjukvården, och jag älskar fortfarande mitt yrke. 

Det är ett arbete som verkligen kan vara tufft. Det kan vara känslomässigt krävande, det kan vara stressigt och vissa dagar är betydligt tyngre än andra. Men samtidigt är det så otroligt givande.

 

Att få finnas där för en annan människa. Att hjälpa någon som behöver det. Att skapa trygghet, lugn och värme. Att få vara den där personen som gör någons dag lite bättre.

Det betyder så mycket för mig.

 

Jag har nog alltid haft ett väldigt starkt behov av att ta hand om människor. Det är verkligen ett av mina största intressen här i livet. Jag tycker om att hjälpa, lösa problem, finnas där och känna att det jag gör faktiskt betyder någonting för någon annan.

 

Det är också därför jag genom åren har utbildat mig inom flera olika områden.

 

Jag utbildade mig bland annat till ställföreträdare och har även gått extra utbildningar inom det området, så i dag är jag certifierad ställföreträdare. Det kanske inte är den mest självklara kombinationen  undersköterska, ställföreträdare och dessutom programmerare inom webbdesign men det är faktiskt precis jag.

 

För vet ni vad?

 

Jag är även utbildad programmerare inom webbdesign!

Haha, hur många hade gissat det om mig? 

 

Jag kunde faktiskt programmeringsspråk en gång i tiden. Jag kunde koda upp introt till Star Wars hur lätt som helst. Ni vet den där klassiska texten som rullar iväg över skärmen? Jag kunde göra det. Med kod. 

 

I dag ska jag väl erkänna att väldigt mycket av det programmeringsspråket har försvunnit ur huvudet. Jag har inte hållit på med det på samma sätt på väldigt länge och det är fascinerande hur snabbt sådant kan försvinna när man inte använder det.

 

Men examen har jag!

 

Och jag tycker faktiskt att det är ganska roligt att tänka på hur många olika sidor jag har haft genom livet. Jag har alltid tyckt om att lära mig nya saker och jag tror att jag behöver känna att jag utvecklas på något sätt.

 

Men trots alla mina olika utbildningar och intressen så är det människorna som alltid har varit det som verkligen fångat mig.

 

Jag var faktiskt inne på ambulanssjukvård ett tag. Jag har också funderat på att arbeta på akuten.

Och det kanske inte är så konstigt egentligen.

 

Jag gillar tempo. Jag gillar när det händer saker. Jag tycker om att behöva tänka snabbt, prioritera och ha många bollar i luften samtidigt. Konstigt nog kan jag nästan tänka klarare när det är mycket omkring mig. 

 

När allt händer samtidigt går hjärnan liksom in i något slags fokusläge.

 

Sedan blev det demenssjukvården och där har jag verkligen hittat något som passar mig. Det är en helt annan typ av arbete än akutsjukvård, men samtidigt kräver det otroligt mycket av en som person.

 

Det handlar inte bara om medicin och vård.

Det handlar om människor.

 

Om personlighet. Om livshistorier. Om trygghet. Om kommunikation. Om tålamod. Om att förstå vad någon försöker säga även när orden inte riktigt räcker till.

Och kanske framför allt om att se människan bakom sjukdomen.

 

Det tycker jag är så viktigt.

 

Jag tror verkligen att det är viktigt att försöka hitta något i livet som man kan lägga både hjärta och själ i. Ett intresse. Något man brinner för. Något som känns mer än bara som ett jobb man går till för att få sin lön.

 

För mig har arbetet med människor blivit just det.

Ett jobb, absolut, men också något jag genuint tycker om.

 

Och det är faktiskt ganska häftigt att tänka på att en helt okänd kvinna kan dyka upp framför mig en helt vanlig morgon och på bara några sekunder väcka så många gamla minnen.

Hon frågade egentligen bara efter vägen.

 

Men för mig blev det nästan som en liten tidsresa tillbaka till 2019. Till skolan, utbildningen, alla praktiska moment, alla nya kunskaper och känslan av att börja på något nytt.

 

Och nu står jag här flera år senare och har faktiskt byggt vidare på allt det där.

 

Det fick mig också att tänka på hur mycket som kan hända i livet på bara några år. Man står där mitt i någonting och tror kanske inte att man kommer att komma ihåg alla detaljer senare, men så plötsligt räcker det med ett namn på en gammal skola för att allt ska komma tillbaka.

 

Så fint ändå. 🩷

 

Och vilket otroligt möte med en helt okänd människa jag fick.

Tänk vilka människor man möter hela tiden utan att ens veta vilken betydelse ett litet samtal kan få.

Det blev verkligen en oväntat fin start på min egentid den här morgonen och förmiddagen.

Nu ska jag fortsätta njuta av att bara vara jag. Gå runt och kika i butiker, kanske hitta något fint som får följa med hem och bara njuta av mitt eget sällskap.

 

För vet ni?

 

Jag älskar faktiskt att umgås med mig själv.

 

Det är något jag blivit bättre på med åren. Att kunna gå ut själv, äta själv, shoppa själv och bara känna att det är mysigt inte ensamt.

Det är en ganska härlig känsla.

 

Och ikväll har jag dessutom planer som jag ser sååå mycket fram emot! 🩷

 

En väldigt fin tisdag helt enkelt. 

Hoppas ni får en alldeles underbar dag, fina ni. 

 

Kram 🩷