Nicci

Hej fina ni. 💜

Det finns dagar då tankarna bara tar över. Dagar då man stannar upp mitt i allt och börjar fundera på livet, människorna omkring sig och hur vi egentligen behandlar varandra.

Jag tror att vi människor tar alldeles för mycket för givet.

Vi vaknar, går till jobbet, handlar, lagar mat, svarar på några meddelanden och tänker att vi gör resten sen. Vi lever som om tiden alltid kommer att finnas där. Som om morgondagen är en självklarhet. Som om människorna vi älskar alltid kommer att finnas kvar.

"Jag ringer imorgon."
"Vi ses någon gång."
"Jag svarar senare."
"Jag ska bara..."
"Sen."

Det där ordet. Sen.

Vi använder det hela tiden utan att egentligen tänka på vad det betyder. För vi utgår från att vi får ett nytt tillfälle. Att det alltid kommer en ny dag. Men livet har aldrig lovat oss det.

En dag finns inte längre det där "sen".

Telefonnumret finns kvar, men personen svarar aldrig igen.

Meddelandet blir aldrig skickat.

Orden man tänkt säga stannar kvar inom en.

Och då spelar det ingen roll hur mycket man önskar att man hade gjort annorlunda.

Jag tror också att vi har blivit alldeles för dåliga på att verkligen se varandra. Vi tittar, men vi ser inte. Vi hör, men vi lyssnar inte. Vi frågar "Hur mår du?" men hinner ofta inte ens vänta på ett ärligt svar.

Bakom ett leende kan det finnas en människa som håller på att gå sönder. Bakom ett "det är bra" kan det finnas en kamp som ingen annan känner till.

Ändå dömer vi så lätt.

Vi pratar om människor istället för med dem.

Vi antar saker.

Vi sårar med ord som vi själva glömmer bort fem minuter senare, medan den som fick höra dem kanske bär med sig dem i flera år.

Ibland är det inte ens de hårda orden som gör mest ont.

Det är tystnaden.

När någon väljer att inte höra av sig.

När någon slutar bry sig.

När någon ser att du mår dåligt men väljer att titta åt ett annat håll.

Det gör ont.

Och ändå fortsätter vi ofta som om ingenting hänt.

Jag har också funderat mycket på hur svårt vissa människor verkar ha att säga ett enda ord.

Förlåt.

Det är bara sju bokstäver.

Men de kan bära så mycket kärlek, respekt och ödmjukhet.

Att säga förlåt gör dig inte svag.

Det gör dig mänsklig.

Det betyder inte att allt blir bra direkt eller att allt går att laga. Men det visar att du förstår att dina handlingar har påverkat någon annan. Att du ser den personens känslor och tar ansvar för det du gjort.

Ibland är ett ärligt förlåt det finaste någon kan få höra.

Och ibland kommer det aldrig.

Då får människor bära sin sorg, sin besvikelse och sina frågor helt ensamma.

Jag önskar att vi blev lite modigare.

Modiga nog att erkänna när vi haft fel.

Modiga nog att säga "Jag saknar dig."

"Jag älskar dig."

"Jag tänker på dig."

"Hur mår du, egentligen?"

"Förlåt."

För de orden kan förändra mer än vi tror.

Livet handlar inte om vem som hade rätt.

Det handlar inte om stolthet.

Det handlar inte om vem som hörde av sig sist.

När allt kommer omkring är det inte sådant vi kommer att minnas.

Vi kommer att minnas människorna.

Skratten.

Kramarna.

Samtalen.

Stunderna då någon fanns där när livet gjorde ont.

Och vi kommer också att minnas de gånger någon inte gjorde det.

Livet är så ofattbart skört.

På bara några sekunder kan allting förändras.

En vanlig dag kan bli den dag som delar livet i ett före och ett efter.

Ingen av oss vet när vi ger någon den sista kramen.

När vi säger "vi hörs" för sista gången.

När ett vanligt hejdå faktiskt blir ett farväl.

Det är en tung tanke.

Men kanske också en viktig påminnelse.

Att älska lite mer.

Att döma lite mindre.

Att vara lite snällare.

Att visa uppskattning medan människor fortfarande kan höra den.

Att inte vänta på rätt tillfälle.

För det rätta tillfället är kanske just idag.

Om du tänker på någon – hör av dig.

Om du saknar någon – säg det.

Om du älskar någon – visa det.

Om du gjort fel – be om ursäkt.

Om någon betyder något för dig – låt dem få veta det innan det är för sent.

För vi får aldrig tillbaka den tid som redan gått.

Vi får aldrig tillbaka de ord som aldrig blev sagda.

Och vi får aldrig veta hur annorlunda allt hade kunnat bli om vi bara hade valt kärlek framför stolthet, omtanke framför likgiltighet och närvaro framför "sen".

Livet är för kort för kalla hjärtan, osagda ord och människor som tas för givna.

Ta hand om varandra. Ring det där samtalet. Skicka det där meddelandet. Håll om dem du älskar lite längre. Säg förlåt när du behöver och tack lite oftare.

För en dag är det kanske det enda vi önskar att vi hade gjort💜

kram.