Nicci

Vad är svårast, att förlåta någon eller att lita på någon igen?
Vi människor bär alla på erfarenheter av att bli sårade. Ibland handlar det om små besvikelser som snabbt går över, men ibland handlar det om svek som förändrar hur vi ser på en annan människa. När någon vi litat på bryter ett löfte, ljuger för oss eller på annat sätt skadar oss, uppstår ofta två stora frågor,

Kan jag förlåta? Och kan jag någonsin lita på den här personen igen?

Det är frågor utan enkla svar. För vissa är förlåtelsen den största utmaningen. För andra är det förtroendet som känns nästan omöjligt att återuppbygga. Men om man jämför de två processerna är det många som skulle hävda att det är betydligt svårare att lita på någon igen än att förlåta dem...

Ett vanligt missförstånd är att förlåtelse automatiskt innebär att allt blir som vanligt igen. Många tror att om man verkligen har förlåtit någon måste man också släppa all misstänksamhet och återgå till relationen på samma sätt som tidigare.

Men så fungerar det sällan i verkligheten.

Förlåtelse handlar i grunden om att släppa den ilska, bitterhet eller önskan om hämnd som man bär inom sig. Det är ofta en process som sker inom den som blivit sårad. Man väljer att inte låta det som hänt styra ens liv för alltid.

Tillit däremot handlar om något helt annat. Tillit är övertygelsen om att en annan person kommer att agera på ett sätt som är tryggt, ärligt och respektfullt även i framtiden. Medan förlåtelse fokuserar på det som redan hänt, fokuserar tillit på det som ännu inte har hänt.

Det är därför man kan förlåta någon utan att någonsin lita på personen igen.

Trots att förlåtelse kan vara smärtsam finns det något befriande i den. Många människor beskriver att de förlåter för sin egen skull snarare än för den andra personens skull.

Att bära på ilska under lång tid kan vara utmattande. Det påverkar sömnen, humöret och ibland även den psykiska hälsan. När man förlåter betyder det inte att man säger att handlingen var acceptabel. Man säger snarare,

"Jag tänker inte låta det här definiera mitt liv längre."

På det sättet kan förlåtelse bli en form av frihet.

Dessutom kräver förlåtelse inte alltid att den andra personen förändras. Ibland förlåter människor någon som aldrig bett om ursäkt. Ibland förlåter man någon som inte ens inser hur mycket skada de orsakat.

Det är svårt, men det ligger ändå inom ens egen kontroll.

När det gäller tillit ser situationen annorlunda ut.
Tillit byggs upp långsamt men kan raseras på några sekunder.
Tänk på ett glas som tappas i golvet. Det går att limma ihop bitarna, men sprickorna finns fortfarande kvar. Glaset kan fungera igen, men det kommer aldrig att se exakt likadant ut.
På samma sätt fungerar många relationer efter ett svek.
När någon brutit vårt förtroende förändras något i vårt sätt att se på personen. Hjärnan börjar försöka skydda oss från att bli sårade igen. Vi analyserar ord mer noggrant. Vi letar efter varningssignaler. Vi tvekar innan vi öppnar oss.
Det handlar inte om att vara långsint. Det handlar om självbevarelsedrift.

För att tilliten ska återvända räcker det sällan med ord. Människor behöver se konsekventa handlingar över tid. En ursäkt kan ta några minuter att uttala, men att återvinna förtroende kan ta månader eller år.

Svekets djup spelar stor roll...
Alla svek är inte lika.

Om en vän glömmer att ringa tillbaka kanske förtroendet snabbt kan repareras. Om en partner varit otrogen, om en nära vän spridit privata hemligheter eller om en familjemedlem ljugit under lång tid blir situationen betydligt mer svår..

Ju djupare relationen är, desto större blir ofta skadan när tilliten bryts.

Det beror på att vi investerar mer av oss själva i människor som står oss nära. Vi delar våra rädslor, drömmar och sårbarheter med dem. När just de människorna sviker oss känns det inte bara som att en handling varit fel. Det kan kännas som att hela vår bild av relationen skakas.
Därför är det inte ovanligt att människor säger:
"Jag har förlåtit, men jag kommer aldrig att glömma."
Att glömma är inte samma sak som att förlåta
En annan vanlig missuppfattning är att förlåtelse kräver att man glömmer.
Men minnen fungerar inte så.
Om någon orsakat oss stor smärta kommer vi sannolikt att minnas det. Frågan är inte om vi minns, utan hur minnet påverkar oss.

När ett sår är färskt gör det ont varje gång vi tänker på det. Med tiden kan smärtan minska, även om minnet finns kvar.
Det är ofta där förlåtelsen visar sig.
Man kommer ihåg vad som hände, men man känner inte längre samma intensiva vrede eller sorg.

Tillit däremot påverkas direkt av minnet. Om någon tidigare brutit sitt ord är det naturligt att den erfarenheten påverkar hur vi bedömer deras trovärdighet i framtiden...

Det finns också situationer där det inte är klokt att försöka återuppbygga tilliten.

Om någon gång på gång bryter sina löften, manipulerar, ljuger eller visar att de inte respekterar gränser kan det vara bättre att acceptera att relationen inte längre är hälsosam.

Förlåtelse behöver inte innebära att man stannar kvar.
Ibland är den mest respektfulla handlingen mot sig själv att förlåta det som hänt och samtidigt välja att gå vidare utan personen i sitt liv.

Vad säger egentligen hjärtat?
När människor blir tillfrågade om vad som är svårast svarar många spontant att förlåtelse är det största hindret. Men när man lyssnar djupare märker man ofta att de egentligen redan har förlåtit på ett eller annat sätt.
Det som fortfarande skaver är osäkerheten.
Kan jag lita på den här personen?
Kommer det att hända igen?
Vågar jag öppna mig?
Vågar jag vara sårbar?
Det är frågor som inte kan besvaras ensamt. De handlar om känslor, erfarenheter och trygghet.

Tillit är ofta den svåraste delen
Om man måste välja mellan de två är det ofta svårare att lita på någon igen än att förlåta dem.
Förlåtelse är i första hand ett inre arbete. Tillit kräver däremot samarbete mellan två människor. Den kräver handlingar, konsekvens och tid. Man kan själv välja att förlåta, men man kan inte ensam skapa tillit.
Det är därför många relationer överlever ett svek på ytan men aldrig riktigt återfår samma förtroende som tidigare.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att varje människa och varje relation är unik. Vissa sår läker helt. Andra lämnar ärr. Och ibland är det just ärren som lär oss vilka människor vi vågar ge vårt hjärta till igen.
Kanske är den verkliga frågan inte om det är svårast att förlåta eller att lita på någon igen. Kanske är den verkliga utmaningen att avgöra vem som har förtjänat en andra chans.

Kram.