Nicci

Hej fina ni.

Om jag ska sammanfatta veckan hittills med ett enda ord så skulle det nog vara magisk. Det har varit en sådan där vecka som fått mig att stanna upp flera gånger och verkligen känna tacksamhet över de små stunderna i livet. Ni vet de där ögonblicken som kanske inte ser så märkvärdiga ut utifrån, men som fyller hjärtat med så mycket glädje.

I lördags bestämde jag mig för att låta Albert vara den som fick styra vår promenad helt och hållet. Jag älskar att göra så ibland, för det är fascinerande hur tydligt han visar vart han vill gå. Han har sina egna idéer, sina egna favoritplatser och sitt eget sätt att upptäcka världen. Så jag följde bara efter honom och lät honom vara guide.

Efter en stund hamnade vi vid en sjö. Det var en sådan där lugn och vacker plats där tiden nästan känns som att den stannar upp. Albert gick omkring och undersökte allt med sin vanliga nyfikenhet. Han plockade upp pinnar ur vattnet och bar dem till ett berg där han sedan la dem på rad, som om han hade ett viktigt projekt att utföra. Jag kunde inte låta bli att le när jag såg honom. Det är något så fint med hur hundar kan hitta glädje i de allra enklaste sakerna.

Vi blev kvar där länge. Ingen stress, inga måsten, inga tider att passa. Vi bara var. Jag satt och tittade ut över vattnet medan Albert fortsatte sina små äventyr runt omkring mig. Och just där och då slog det mig återigen hur mycket jag lär mig av honom. Att få se livet genom en hunds ögon är faktiskt helt otroligt. De lever verkligen här och nu. De oroar sig inte för morgondagen eller grubblar över gårdagen. De njuter av solen som värmer pälsen, dofterna i luften, ljudet av vinden och lyckan i att hitta en perfekt pinne.

Det är något jag tror att vi människor behöver bli bättre på. Att stanna upp ibland och bara uppskatta stunden precis som den är. Albert påminner mig om det varje dag.

Veckan har också bjudit på flera fantastiska kvällar på jobbet. Jag är så tacksam över människorna jag har omkring mig där. En kväll har jag och en kollega, som också blivit en vän, fastnat i flera timmar av tjejsnack efter jobbet. Ni vet när man egentligen ska gå hem men samtalen bara fortsätter eftersom man har så mycket att prata om. Vi har pratat om allt mellan himmel och jord, livet, framtiden, relationer, drömmar, jobb, roliga minnen och sådant som ligger lite tyngre på hjärtat.

Plötsligt tittar man på klockan och inser att tiden sprungit iväg, jag var inte hemma förrän halv tolv, men det gjorde absolut ingenting. Tvärtom. Jag älskar sådana sommarkvällar när luften fortfarande är ljummen sent på kvällen och man känner att man inte riktigt vill att dagen ska ta slut.

Det finns något speciellt med vänskap som växer fram naturligt. Att börja som kollegor och sedan upptäcka att man faktiskt tycker om varandra på riktigt, att man vill fortsätta umgås även utanför jobbet. Det känns extra fint när det händer lite senare i livet. Många tänker att de närmaste vännerna hittar man när man är barn eller ungdom, men den här tiden i livet har verkligen visat mig att det går att skapa fantastiska vänskaper även som vuxen.

Igår blev det dessutom en långlunch med en väninna innan jag skulle börja jobba. Vi hamnade på Brödernas, och alltså... en riktigt god hamburgare är nästan aldrig fel. Det blev flera timmar av skratt, prat och uppdateringar om allt som hänt sedan sist. Jag gick därifrån med en varm känsla i magen, inte bara från maten utan också från sällskapet.

Jag tror verkligen att vänskap är en av livets allra största gåvor. Att ha människor omkring sig som man kan dela både glädje och sorg med betyder så mycket. Att kunna ringa någon när något fantastiskt har hänt, men också när livet känns tungt. De vänskaperna blir ofta de starkaste, eftersom man får vara hela sig själv. Inte bara de glada stunderna, utan även de jobbiga.

Och när jag tänker efter känner jag mig faktiskt väldigt lyckligt lottad. Jag har fått lära känna så många fantastiska kvinnor som stöttar, lyssnar, skrattar och finns där. Otroliga tjejer som jag tycker om så himla mycket och som gör livet både roligare och lättare.

Nu väntar några dagars semester, vilket känns helt underbart. Jag ska försöka njuta av ledigheten utan några större planer eller krav. Bara göra sådant som får mig att må bra, ta dagarna lite som de kommer och fylla på med energi.

Och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att starta semestern på än med en sushilunch tillsammans med min bästa vän. Det är något jag verkligen ser fram emot. God mat, många skratt och flera timmar av prat om allt och ingenting. Precis så som jag vill börja mina lediga dagar.

Om resten av semestern blir ens hälften så fin som den här veckan har varit så kommer den att bli helt fantastisk.

Kram.