Nicci

Hej mina fina läsare !

Hur mysigt är det inte att vakna till ett soligt väder och dessutom inse att det är fredag? Det är något speciellt med just fredagar.

Jag började faktiskt min dag på bästa möjliga sätt, med en promenad i solen. Det var sådär krispigt och friskt i luften, men ändå med en hint av vår. Jag älskar de där stunderna när man bara får vara i sina egna tankar, samtidigt som man lyssnar på något i lurarna. Idag blev det en rättegång, jag har verkligen fastnat för den typen av poddar på senaste tiden. Det är något med att få följa verkliga berättelser som gör promenaderna ännu mer engagerande.

När jag kom hem fick jag ett ryck och började rensa. Ni vet ett sånt där spontant “nu räcker det” moment när man bara vill få ordning på allt. Undervåningen börjar faktiskt kännas riktigt fin nu, ren, lugn och harmonisk. Precis så som jag vill ha det. Men… övervåningen? Total kaos...Där finns det definitivt mer att ta tag i, men jag försöker att inte stressa upp mig över det. Allt får ta sin tid.

Och vet ni vad? Imorgon börjar äntligen min renovering i hallen! Jag är så pirrig inför det här. Mina garderober ska hämtas, jag har klickat hem lite nytt till väggarna och jag ser verkligen framför mig hur hela rummet kommer att förändras. Hallen är ju det första man möts av när man kommer hem  och när den känns luftig, fräsch och genomtänkt så påverkar det verkligen hela känslan i bostaden.

Det som gör det ännu roligare är att jag ska fixa mycket själv. Jag älskar verkligen den processen att få skapa, förändra och sätta sin egen prägel. För mig handlar det inte bara om resultatet, utan också om vägen dit. Att få stå där med färg på händerna, flytta runt saker, testa mig fram… det är nästan terapi. Det hade jag inte sagt för några år sedan...

Jag har märkt att jag trivs som allra bäst när mitt hem känns sådär “visningsklart”. Ni vet när allt är rent, avskalat och harmoniskt, som när man ser bilder i en bostadsannons eller inför en fotografering. Det är något med den känslan som ger mig lugn. Samtidigt vill jag att det fortfarande ska kännas personligt och levande, inte sterilt. Den balansen försöker jag verkligen hitta just nu.

Jag känner mig så förväntansfull över att få göra ett riktigt lyft här hemma och låta min stil växa fram ännu mer. Det har fått ta tid, och det är kanske just därför det känns så äkta. Jag stressar inte längre fram beslut, utan låter varje detalj få landa.

Det är faktiskt lite speciellt att tänka på att jag har ägt min lägenhet i nio år nu. På dagen, till och med, eller ja, dagen då jag kunde flytta in. Min lilla pärla stod klar som nyproduktion och jag fick nycklarna, en sån där dag man aldrig glömmer. Men trots det har jag inte bott här kontinuerligt hela tiden. Under perioder har jag hyrt ut den, min bror har bott här, och under en period delade jag den på ett ganska speciellt sätt med en tjejkompis, vi bodde här varannan vecka. Ena veckan hon, andra veckan jag. Lite annorlunda, men det fungerade faktiskt alldeles utmärkt.

Jag har också haft några andra hyresgäster genom åren, jag har även bott här med ett ex, så på något sätt känns det som att lägenheten har levt flera olika liv. Men det är först de senaste tre åren som jag verkligen har bott här själv, på riktigt. Och det är nu jag känner att jag bygger mitt eget hem. Sakta, men säkert. Bit för bit.

En liten utmaning just nu är att jag har lite för stora möbler... Min drömsoffa, som jag tog med mig från huset, är… enorm. Den tar verkligen plats. Men jag älskar den så mycket att den får stanna ändå. Ibland handlar det inte om att allt ska vara perfekt proportionerligt, utan om att omge sig med saker man verkligen tycker om.

Jag ser så mycket fram emot att ta med er på den här resan och visa både före- och efterbilder längre fram. Det är något visst med att kunna blicka tillbaka och se hur mycket som har förändrats. Från kaos till harmoni,  steg för steg.

Nu ska jag fortsätta njuta av den här fredagen och kanske ta itu med lite mer småfix här hemma. Hoppas ni också får en riktigt fin dag, oavsett vad ni har planerat.

Kram.