Alltså kramar.... 🤗
Hej fina ni ❤️
Dagarna går verkligen i ett. Ibland känns det som att jag knappt hinner landa mellan allt som händer, men samtidigt är det precis sådana där dagar och veckor som fyller på med så mycket fint. Jag har haft hur mysiga kvällar som helst på jobbet, sådana där kvällar när tiden bara springer iväg och man nästan inte märker hur många timmar som passerar. Ni vet när samtalen flyter på, skratten kommer naturligt och man känner att man är på helt rätt plats.
Det har blivit många fina samtal, både på jobbet och på vägen hem. Jag tycker verkligen om de där stunderna när man får prata om allt och ingenting. De där samtalen som börjar med något ganska vardagligt men som plötsligt blir långa och djupa. Samtal där man hinner prata om livet, relationer, drömmar, framtiden, kärlek och allt det där som faktiskt betyder något. Det räcker så fint att få prata, lyssna och känna att någon faktiskt tar sig tid.
Jag har också hunnit med en AW med fina vänner. Det blev skratt, prat, kramar och så god mat. Har jag nämnt att jag ÄLSKAR mat?
Och vet ni vad jag har tänkt på lite extra den senaste tiden?...
Kramar.
Jag älskar kramar. Det är faktiskt något alldeles speciellt med dem. En vanlig kram brukar väl vara ungefär tre sekunder, och missförstå mig inte, jag älskar de där spontana kramarna också. En snabb kram när man ses, en hejdåkram, en kram när någon är glad att se en.
Men det finns en helt annan sorts kram som jag saknar. Den där långa kramen. Den som inte riktigt har någon bestämd sluttid. Den där man liksom inte vill släppa taget..
Den där kramen när man får luta huvudet mot någons axel, känna närheten och bara stanna kvar en liten stund. När man inte behöver säga någonting alls, för själva kramen säger mer än tusen ord.
Jag saknar den mer och mer.
Att få vara nära en annan människa utan att det behöver finnas någon förklaring eller något särskilt syfte med det.
Ibland behöver man faktiskt inte så mycket. En lång kram kan räcka långt. Kanske ännu längre än man tror.
Jag är en person som tycker om närhet, men det ska vara rätt sorts närhet. Jag vill att den ska kännas äkta. Jag vill inte ha något halvhjärtat eller något som bara finns där för stunden. Jag tycker om det där lilla extra, när någon visar att de faktiskt vill vara nära. När en kram inte bara är en artighetsgest utan något man verkligen menar.
Och kanske är det just därför jag tänker lite extra på det här. För visst är det fint att ha människor omkring sig, men det är också något särskilt med att ha den där personen. Den man längtar efter att få krama lite längre. Den man gärna dröjer sig kvar hos när man egentligen borde säga hej då. Den där personen som får en att känna att man är precis där man vill vara.
Jag tror fortfarande på sådant. På pirr i magen, på omtanke, på små vardagliga gester och på den där känslan när man verkligen tycker om någon. På att längta efter någon, på att sakna någon och på att få känna sig saknad tillbaka.
Ta hand om er, fina ni. Och glöm inte att ge någon en riktigt lång kram nästa gång ni ses. Inte bara de där tre sekunderna. Stanna kvar lite till. Ibland är det precis vad både man själv och någon annan behöver.
Massa kramar till er!
