Nicci

Hej fina ni! 🩷

Hoppas att ni mår bra och att ni har fått en fin start på denna fredag. Tänk att vi redan är inne i oktober. Det är verkligen något speciellt med den här tiden på året. Luften blir krispigare, träden skiftar färg och man börjar längta efter sådant som hör hösten till. Tända ljus, stora mysiga tröjor, långa promenader, goda frukostar och framför allt något varmt att dricka när man kommer in från kylan. 

Jag startade min fredag på allra mysigaste sätt genom att gå ner till ett café i närheten av mig och köpa med mig frukost hem. Ibland behöver man faktiskt inte göra så mycket mer än att unna sig en liten stund av vardagslyx för att dagen ska kännas lite extra fin. Att få komma hem med en god frukost, krypa upp i soffan och njuta av morgonen i lugn och ro är verkligen något jag uppskattar.

Och vet ni vad som gör hösten ännu lite bättre? Varm choklad! Alltså, finns det något mysigare? För mig är varm choklad verkligen höst i en kopp. Det är något med den där lena, chokladiga smaken, värmen som sprider sig i kroppen. 

Förra året vid den här tiden förälskade jag mig i ett litet café i Gamla stan, nämligen Bellmans café, som ägs av min brors kompis. Jag minns hur mysigt det var att hitta dit och hur snabbt det blev ett sådant där ställe som man gärna återvänder till. Deras varma choklad är utan tvekan den godaste jag har druckit! Jag vet inte riktigt vad det är som gör den så speciell, men den har verkligen fastnat i mitt hjärta.

Jag älskar små, personliga ställen. Ni vet sådana där caféer och restauranger som har en egen själ, där man känner att någon har lagt ner tid och kärlek på det de gör. Där det inte bara handlar om att servera choklad eller mat, utan också om att skapa en upplevelse. Jag tycker om när det finns en historia bakom ett ställe, när man känner igen sig och när det finns en människa bakom alltihop.

Det är nog därför jag tycker så mycket om att upptäcka små guldkorn. Platser som kanske inte är de största eller mest omtalade, men som ändå betyder något alldeles extra.

Och det är väl lite så jag vill leva mitt liv också. Att hitta det där lilla extra i vardagen, uppskatta människorna omkring mig och samla på mig upplevelser som blir till fina minnen. För i slutändan är det ju faktiskt inte alltid de stora händelserna som gör oss lyckligast. Ibland är det en kopp varm choklad, ett fint samtal, ett skratt som kommer från magen eller en människa som får en att känna sig alldeles varm inombords. 

Men vet ni vad? Det var länge sedan jag körde en tio saker om mig! Jag tycker att sådana inlägg är roliga eftersom ni får lära känna mig lite bättre, samtidigt som jag själv får stanna upp och fundera över vad jag har varit med om, vad jag tycker om och vad som faktiskt betyder mycket för mig.

Så jag tänker att vi börjar denna fredags blogginlägg med just tio saker om mig. Det blir en blandning av resor, drömmar, kärlek, vardagslyx och lite personliga tankar. Häng med! 🫶

1. Tre resor jag tycker att alla borde uppleva minst en gång i livet 

Om jag fick rekommendera tre olika typer av resor som jag tycker att man ska försöka uppleva någon gång i livet, så skulle det vara en safariresa, en öluff i Grekland och en ensamresa.

Tre helt olika upplevelser, men alla har gett mig minnen som jag bär med mig än i dag. Och det fina är att de har gett mig olika saker.

Först har vi safariresan till Tanzania. 

Alltså, vilken upplevelse! Det är nästan svårt att beskriva med ord hur det känns att få se vilda djur i deras naturliga miljö. Att sitta där och blicka ut över savannen, se landskapet breda ut sig och plötsligt upptäcka djur som man tidigare bara har sett på bilder eller i dokumentärer. Det är något alldeles speciellt med det.

Det var en sådan resa som verkligen skapade otroliga minnen i hjärtat. Naturen, djuren och alla intryck gjorde att man fick ett helt annat perspektiv på världen. Man blir påmind om hur stor och fantastisk vår planet är, och hur mycket det faktiskt finns att upptäcka utanför den vardag man är van vid.

Jag tror att vissa resor stannar kvar hos en på ett särskilt sätt. Inte bara för att man har sett vackra platser, utan för att man har känt så mycket under tiden. Förundran, tacksamhet och den där känslan av att få uppleva någonting som är större än en själv.

Tanzania är verkligen en sådan plats för mig. Älskar den resan 🫶

Sedan har vi öluffen i Grekland. 

Vi valde att besöka sju öar i Kykladerna och var borta i tre veckor. TRE VECKOR! Bara tanken gör mig alldeles varm. Att få resa mellan öar, upptäcka nya platser, bada i det klarblå vattnet, promenera längs små gränder och äta god mat medan solen går ner över havet.

Det är något särskilt med att öluffa. Man behöver inte ha varje minut planerad, utan får låta resan ta sin egen form. En ö kanske överraskar mer än man trodde, en annan blir en favorit och någonstans längs vägen hittar man sina egna små smultronställen.

Jag älskar den grekiska känslan. De vita husen, de blå detaljerna, de små restaurangerna och den där avslappnade atmosfären som gör att man vill stanna lite längre. Det är som att tempot i kroppen sakta går ner och man börjar uppskatta stunden man befinner sig i.

Tre veckor fyllda av nya intryck, vackra miljöer och minnen att bära med sig länge efter att resväskan har packats upp.

Och så min tredje rekommendation: att resa ensam. 🩷

Jag åkte ensam till Santorini och Mykonos, och det är en upplevelse jag verkligen tycker att fler borde våga prova.

Jag vet att tanken på att resa ensam kan kännas främmande för många. Kanske tänker man att det blir ensamt att äta middag själv, att man kommer känna sig obekväm eller att man måste ha någon att dela alla upplevelser med. Men jag tror att en ensamresa också kan lära en otroligt mycket om sig själv.

När man reser ensam får man fatta sina egna beslut. Man går dit man vill, äter när man är hungrig, stannar när man vill och ändrar sina planer utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Man får lära känna sina egna behov och upptäcka vad man faktiskt tycker om när ingen annan påverkar ens val.

Och framför allt lär man sig att man faktiskt kan mer än man tror.

Man behöver inte vänta på att någon annan ska ha tid, pengar eller lust att följa med för att få uppleva livet. Man får lov att göra saker själv. Man får lov att vara sin egen reskamrat.

Jag tror att vi ibland väntar alldeles för länge på att någon annan ska följa med oss genom livet. Vi väntar på rätt sällskap, rätt tidpunkt eller rätt förutsättningar. Men tänk om vi i stället kunde börja göra fler av de saker vi drömmer om redan nu?

Det betyder inte att man inte uppskattar att resa tillsammans med andra. Tvärtom! Men en ensamresa ger något helt annat.

Så mitt tips är att ni någon gång packar en väska och åker i väg på egen hand. Börja med några dagar om det känns tryggare. Ni kanske upptäcker en sida hos er själva som ni inte riktigt har lärt känna tidigare. 🫶

2. Ställ er i bostadskö, även om ni redan har ett hem.

Det här är ett tips som jag verkligen vill skicka med till er.

Ställ er i bostadskö!

Jag har själv stått i bostadskö i många år, trots att jag har en bostadsrätt. Varför? Jo, för att jag tycker att det är viktigt att ha alternativ och tänka långsiktigt.

Livet förändras. Det som passar en i dag kanske inte är det man behöver om fem eller tio år. Man kanske vill flytta till en annan stadsdel, byta till en mindre lägenhet, hitta något större eller helt enkelt få andra förutsättningar i livet.

Och då kan det vara väldigt värdefullt att redan ha samlat på sig kötid.

Hos Stockholms bostadsförmedling är årsavgiften 200 kronor.

Jag tycker att ett hem är så mycket mer än bara fyra väggar och ett tak. Ett hem är trygghet. Det är platsen där man får landa efter en lång arbetsdag, där man kan vara sig själv och där man får skapa sin egen lilla värld.

Det är där vi tänder våra ljus, dukar fram frukosten, skrattar, gråter, drömmer och återhämtar oss. Det är där vardagen pågår, och därför betyder det så mycket att ha en plats där man känner sig hemma.

Och vet ni? Man behöver inte äga sitt boende för att skapa ett fint hem. Det handlar inte om upplåtelseformen eller hur mycket pengar man har lagt på inredning. Det handlar om känslan. tryggheten av att ha ett hem.

Ett hem kan vara en liten hyreslägenhet med begagnade möbler, mjuka filtar och levande ljus. Det kan vara en stor bostadsrätt eller ett litet hus på landet. Det viktigaste är att man får känna sig trygg där.

Så mitt råd är att tänka framåt, även när livet känns stabilt. Man vet aldrig vilka möjligheter som dyker upp längre fram. 🩷

3. Lev livet så som DU själv vill leva det 🩷

Det här är nog en av de viktigaste punkterna i hela inlägget.

Lev ditt liv så som du själv vill leva det. Inte så som andra tycker att du borde leva det. Inte så som samhället förväntar sig att du ska leva det. Och inte utifrån någon annans tidsplan.

Skapa ditt absoluta drömliv, utifrån dina egna förutsättningar. 🩷 det som gör just dig lycklig och mår bra av. 

Jag tror att vi människor ibland fastnar alldeles för mycket i tankar om hur livet borde se ut. Vid en viss ålder ska man ha gjort vissa saker, vid en annan ålder ska man ha kommit vidare och vid en tredje ska man helst ha uppnått en hel lista med mål.

Men vem har egentligen bestämt det?

Vem har bestämt att alla måste vilja samma saker, följa samma väg eller drömma om samma framtid?

Vi är olika människor med olika drömmar, behov och önskningar. Det som gör en person lycklig kanske inte alls passar en annan. Och det måste få vara okej.

För mig handlar ett drömliv inte nödvändigtvis om att ha allt. Det handlar om att skapa en vardag som jag trivs med. Att få ha ett hem där jag tycker om att vara, kunna gå långa promenader, resa och upptäcka världen, umgås med människor jag tycker om och fylla dagarna med sådant som faktiskt betyder något för mig.

Det handlar om friheten att få bestämma över mitt eget liv.

Att våga stå för mina värderingar även när de skiljer sig från andras. 

Och framför allt handlar det om att inte skjuta upp allting roligt till framtiden.

Vi säger så ofta att vi ska göra saker sedan. Vi ska resa sedan, börja leva lite mer sedan, ta tag i drömmarna sedan. Men livet pågår ju faktiskt här och nu.

Självklart finns det perioder när man behöver prioritera annorlunda. Ekonomi, arbete, hälsa och andra omständigheter påverkar vad vi kan göra. Alla har inte samma förutsättningar. Men jag tror ändå att vi kan försöka skapa små stunder av det liv vi längtar efter, även innan allt är precis som vi vill ha det.

Det behöver inte vara stort för att vara betydelsefullt.

Och en sak till. Jämför inte ditt liv med någon annans.

Vi ser ofta bara utsidan av andra människors liv. Bilderna från resorna, de fina hemmen, middagarna och de lyckliga stunderna. Men vi vet inte alltid vad som pågår bakom kulisserna.

Ditt liv behöver inte se ut som någon annans för att vara ett fint liv.

Så fina ni, våga drömma. Våga förändra. Våga välja annorlunda. Och våga skapa ett liv som känns rätt för just dig. Det är trots allt du som ska leva det. 🫶

4. Jag är uppväxt på 80- och 90-talets Södermalm – och jag älskar Söder! ❤️

Det finns platser som alltid kommer att ha en särskild plats i ens hjärta, oavsett var i livet man befinner sig. För mig är Södermalm en sådan plats.

Jag är uppväxt på Söder under 80- och 90-talet, och det är en del av min historia som jag alltid kommer att bära med mig. Det är något speciellt med att ha vuxit upp i en stadsdel och sedan få se hur den förändras genom åren. Fast det häftiga med söder är, att tiden står still.

När man tänker tillbaka på sin barndom är det sällan bara själva platserna man minns. Det är känslorna som sitter kvar. Gatorna man gick på, miljöerna man rörde sig i, människorna man mötte och alla de där små detaljerna som kanske inte betydde så mycket just då, men som senare blir en del av ens minnen.

Det finns en särskild känsla i att återvända till platser man känner igen. Att gå längs en gata och plötsligt komma ihåg något från när man var yngre. Att se en miljö och tänka på hur livet såg ut då, vilka människor som fanns omkring en och hur annorlunda allting kändes.

Söder har en alldeles egen karaktär. Jag älskar blandningen av stadsliv, små caféer, restauranger, gamla hus, parker och promenadstråk. Det finns alltid något att upptäcka, men samtidigt finns det en historia och en själ som jag tycker så mycket om.

Jag kan verkligen uppskatta att bara promenera runt utan något särskilt mål. Stanna till för en choklad, gå in i en liten butik eller slå mig ner någonstans och titta på människor som passerar.

Det behöver inte alltid finnas en plan.

Kanske är det också därför jag tycker så mycket om små caféer. De får mig att tänka på hur mycket en plats kan betyda, inte bara för vad den erbjuder utan för alla känslor och minnen som hör ihop med den.

Söder är en del av mig, och det kommer det alltid att vara. ❤️

Har ni någon plats som ni alltid känner er lite extra hemma på? En plats som väcker minnen och får er att känna att ni på något sätt har kommit tillbaka till era rötter?

Berätta gärna! Jag tycker att det är så fint att läsa om sådant. 🩷

5. Vet ni vad jag tycker är riktigt attraktivt hos en man? 🫶

Nu kommer vi till en lite annan punkt, nämligen kärlek och relationer. Ni som har följt mig länge vet nog att jag är en romantiker i grunden. Jag tycker om tanken på kärlek, närhet, två människor som väljer varandra och den där speciella känslan av att ha hittat någon som verkligen vill vara med just en själv.

Men ju äldre jag blir, desto tydligare känner jag vad som faktiskt är viktigt för mig.

Det finns så många egenskaper som jag tycker är attraktiva hos en man, men om jag ska välja några av de viktigaste så är det lojalitet, ärlighet, kommunikation, humor och godhet.

Lojalitet. Ärlighet. Kommunikation. Skratt. Godhet.

Det är sådant som får mig att känna mig trygg med en annan människa.

Jag tycker att det är otroligt attraktivt med en man som står för den han är, som behandlar människor väl och som inte behöver spela några spel för att känna sig betydelsefull. En man som kan vara tydlig med vad han vill och som vågar visa känslor utan att tycka att det gör honom mindre manlig.

En man som kan kommunicera även när något är svårt. Som kan lyssna, försöka förstå och prata om sådant som inte alltid är enkelt.

För mig är det också viktigt att kunna skratta tillsammans. Jag vill kunna vara tramsig, skämta om småsaker och ha de där stunderna när man skrattar så mycket att man nästan får ont i magen. Jag vill kunna prata om livet, men också om absolut ingenting.

Jag vill ha både djupet och lättsamheten.

Och vet ni vad jag tycker är bland det finaste?

En man som bara vill ha en tjej. En man som inte hela tiden behöver bekräftelse från andra kvinnor, som inte håller dörrar öppna åt flera håll och som inte får en att behöva undra var man står.

Jag vill att två människor ska kunna välja varandra helhjärtat.

Inte för att de måste, utan för att de vill.

För mig är lojalitet så mycket mer än att inte vara otrogen. Det handlar också om hur man pratar om varandra när den andra inte är där. Hur man behandlar varandras känslor. Att man inte medvetet gör saker som skapar osäkerhet och att man visar genom sina handlingar att relationen betyder något.

Jag tycker att det är vackert när två människor kan känna sig trygga tillsammans. När man inte behöver analysera varje meddelande, fundera över varför någon plötsligt har förändrats eller gå runt med en klump i magen för att man inte vet vad den andra vill.

Kärlek ska förstås inte vara perfekt. Alla relationer har sina utmaningar, och man kommer inte alltid att tycka lika. Men det måste finnas en grund av respekt, trygghet och en vilja att försöka förstå varandra.

Jag vill ha en kärlek där man får vara både stark och sårbar. Där man kan komma hem efter en lång dag, krypa nära varandra i soffan och känna att man inte behöver prestera någonting alls.

En kärlek där små handlingar betyder lika mycket som stora ord.

Någon som frågar hur dagen har varit och faktiskt lyssnar på svaret. Någon som kommer ihåg sådant man berättat. Någon som märker när man inte riktigt är sig själv och som vågar fråga hur man mår.

Det är sådant jag tycker är sexigt på riktigt.

Och snälla, underskatta aldrig hur attraktivt det är med en genuint god människa. 🩷

6. En kopp varm choklad utomhus på hösten är vardagslyx när den är som bäst.

Jag måste få prata lite mer om varm choklad, för det hör verkligen hösten till för mig!

Det är något med att ta med sig en varm dryck ut, känna den kyliga luften mot ansiktet och hålla händerna runt en varm kopp. Kanske sitter man på en uteservering med en filt över benen, kanske står man vid vattnet eller så tar man med sig drycken på en promenad.

Jag tycker att det är en sådan enkel men samtidigt lyxig känsla.

Vi pratar ofta om lyx som om det måste vara förknippat med dyra hotell, exklusiva restauranger eller resor till andra sidan jordklotet. Och visst kan sådant vara fantastiskt! Men jag tycker att det finns en annan sorts lyx som är minst lika värdefull.

Den där vardagslyxen som inte behöver kosta särskilt mycket, men som får en att må bra.

Att köpa en god frukost på ett café. Att unna sig en riktigt god kopp choklad. Att gå en lång promenad utan att stressa. Att komma hem till ett nystädat hem och tända några ljus. Att ta på sig mjuka kläder och bara få vara.

Det är sådant jag försöker uppskatta mer och mer.

Livet består ju till största delen av vanliga dagar. Det är inte semester varje vecka, det händer inte alltid något spännande och man kan inte hela tiden vara på väg mot nästa stora upplevelse.

Därför tror jag att det är viktigt att skapa små stunder som gör vardagen fin.

Och hösten är verkligen perfekt för det!

Jag tycker om att göra det mysigt omkring mig när kvällarna blir mörkare. Tända ljus, fixa något gott att äta, bädda ner mig i soffan. Det finns något rogivande i att inte alltid behöva vara på väg någonstans.

Ibland behöver man bara en stund där man får landa i sig själv.

Så mitt tips till er i helgen är att köpa eller göra en riktigt god varm choklad och ta med er ut. Hitta en fin plats, lägg undan mobilen en stund och njut av det ni har omkring er.

Och om ni har något favoritcafé som serverar riktigt god varm choklad får ni gärna tipsa mig! Jag är alltid på jakt efter nya små guldkorn. 

7. Min favoritblomma är solros.

Min favoritblomma är solros, och det har den varit länge.

Jag tycker att solrosor är så otroligt vackra. De är stora, gula och fulla av liv. De för tankarna till soliga dagar, sommar, värme. 

Det finns något så glatt med en solros. Den tar plats utan att kännas komplicerad och har en alldeles egen karaktär.

Jag tycker om blommor överlag, men solrosor har något speciellt. Kanske är det färgen, kanske formen eller kanske är det bara känslan de ger mig.

Blommor kan faktiskt påverka ett helt rum. En bukett på köksbordet eller en ensam blomma i en vas kan göra att det känns lite mer levande hemma. Det är en så liten detalj, men den kan ändå göra stor skillnad..

8. Jag har snart inte dejtat på fyra år 💗

Ja, ni läste rätt! Jag har snart inte dejtat på fyra år.

Det är ganska lång tid när man tänker efter, särskilt i ett samhälle där det ibland känns som att alla träffar någon genom olika dejtingappar och där det nästan förväntas att man hela tiden ska vara aktiv på dejtingmarknaden.

Men jag har aldrig riktigt känt att dejtingappar är min grej.

Jag vet att de fungerar för många, och jag har ingenting emot att andra träffar kärleken där. Det finns ju fantastiska människor överallt, och ibland hittar man varandra på de mest oväntade sätt.

Men för mig känns det inte självklart att sitta och svipa bland bilder, läsa korta presentationer och försöka avgöra om någon är rätt för mig utifrån några fotografier och ett par meningar.

Jag längtar efter att möta någon på ett mer naturligt sätt. Att kanske börja prata någonstans, upptäcka att man har roligt tillsammans och känna att det finns något där som man vill utforska vidare.

Jag vill att det ska finnas en nyfikenhet. En känsla av att man faktiskt vill lära känna varandra, inte bara se om man kan passa in i varandras liv för stunden.

Och jag vill framför allt träffa någon som är ute efter samma sak som jag.

Någon som vill ha en seriös relation, som värdesätter lojalitet och som inte är rädd för att visa vad han känner. Någon som vill bygga någonting tillsammans, även om man självklart inte behöver veta allt om framtiden redan från första dejten.

Jag tror inte på att stressa fram kärlek bara för att det har gått en viss tid.

Bara för att jag snart har varit utan dejting i fyra år betyder det inte att jag har gett upp tanken på kärleken. Det betyder inte heller att jag tycker att livet står stilla i väntan på någon annan.

Tvärtom. Jag har mitt liv, mina intressen, mitt arbete, mina vänner och allt det där som gör vardagen till min egen.

Jag vill kunna vara lycklig i mitt eget liv och samtidigt vara öppen för att dela det med någon.

Jag vill inte träffa någon bara för att slippa vara singel. Jag vill träffa någon för att just den människan tillför något fint till mitt liv och för att jag kan göra detsamma för honom.

Jag vill kunna längta efter någon, skratta tillsammans, ha någon att berätta små saker för och känna att man är ett team. Jag vill ha närhet, omtanke och de där vardagliga stunderna som kanske ser obetydliga ut utifrån men som betyder allt när man själv befinner sig mitt i dem.

Så ja, jag drömmer fortfarande om att träffa han med stort H. 🩷

Samtidigt försöker jag påminna mig själv om att livet inte går att planera in i minsta detalj. Man kan ha en bild av hur man vill att framtiden ska se ut, men man vet aldrig riktigt när eller hur saker kommer att hända.

Kanske möter man någon när man minst anar det. Kanske börjar det med ett samtal på ett café, genom vänner eller på en plats där man inte alls hade tänkt träffa någon.

Det enda jag vet är att jag vill att det ska kännas rätt.

Och fram till dess tänker jag fortsätta leva mitt liv, göra sådant jag tycker om och försöka vara öppen för de möjligheter som dyker upp.

Kärleken får gärna hitta mig, men jag tänker inte sluta leva medan jag väntar. 🫶

Är det fler av er som har varit singlar länge och känner att ni hellre väntar på något genuint än lägger tid på dejting som inte känns rätt? Jag är nyfiken på hur ni tänker!

9. Jag har haft körkort i 19 år och snöskoterkort i 13 år! 

Här har ni en liten sak om mig som kanske inte alla känner till.

Jag har haft körkort i 19 år och snöskoterkort i 13 år!

Det är faktiskt lite roligt att tänka på hur många år som har gått sedan man tog körkort. Det känns nästan som i går, samtidigt som man inser att det har hunnit hända en hel del sedan dess.

Att ha körkort innebär för mig en känsla av frihet. Att kunna sätta sig i bilen och åka dit man vill, göra små utflykter eller bara komma iväg en stund när man känner för det.

Jag tycker om den friheten. Att inte alltid behöva vara beroende av någon annan för att kunna ta sig någonstans, utan att själv kunna bestämma vart dagen ska ta vägen.

Ibland kan en biltur faktiskt vara en liten upplevelse i sig. Att åka genom ett vackert landskap, lyssna på musik och låta tankarna vandra. Man kanske stannar till vid något fint ställe, köper en kaffe eller upptäcker en plats som man aldrig tidigare har besökt.

Och så har vi snöskoterkortet! Det känns kanske som en lite oväntad kombination, men jag tycker att det är roligt att ha den erfarenheten också.

Det är något speciellt med att vara ute i naturen under vintern, omgiven av snö och med helt andra landskap än dem man möter under resten av året. Vintermiljöer kan vara otroligt vackra, särskilt när snön ligger orörd.

Jag tycker att det är fint att ha provat olika saker genom livet och att inte begränsa sig själv till sådant som man alltid har gjort.

Man måste inte vara expert på allt. Ibland räcker det att vara nyfiken, våga testa och se vart det leder.

Och vem vet vilka nya saker man kommer att hinna lära sig under de kommande 19 åren? Livet är ju fullt av möjligheter, även när man tror att man har hittat sina rutiner.

Det kanske är ytterligare en sak jag vill påminna både mig själv och er om, man blir aldrig för gammal för att upptäcka något nytt. 🩷

10. Jag älskar genuint snälla människor, de är bland de vackraste som finns 🫶

Den sista punkten får faktiskt bli en av de saker som betyder allra mest för mig.

Jag älskar genuint snälla människor.

Och då menar jag inte bara människor som är trevliga när det passar dem, eller som är vänliga när de vet att någon tittar. Jag menar människor som har godhet i sig på riktigt.

Människor som ser andra. Som bryr sig. Som kan göra något fint för någon utan att förvänta sig någonting tillbaka.

Jag tycker att det är en av de vackraste egenskaper en människa kan ha.

Vi pratar så mycket om utseende, framgång, prestationer och allt det där som går att visa upp för omvärlden. Men jag tror att det som verkligen gör en människa vacker ofta är sådant som inte syns på ett fotografi.

Hur man behandlar andra människor.

Hur man beter sig mot någon som inte kan ge en någonting tillbaka.

Om man kan glädjas åt andras framgångar utan att känna avundsjuka. Om man kan säga något vänlig. Om man kan erkänna när man har gjort fel och försöka göra bättre nästa gång. Människor som vågar visa sårbarhet. 

Det är sådant jag lägger märke till.

Jag tycker också att det finns något väldigt fint i människor som får andra att känna sig inkluderade. Ni vet de där personerna som märker om någon står lite vid sidan av och som gör plats för en till i samtalet. De som ställer frågor, lyssnar på svaren och får en att känna att man faktiskt betyder något.

Ibland räcker det med ett vänligt ord, ett meddelande vid rätt tillfälle eller att någon kommer ihåg något man har berättat. Små handlingar kan betyda så mycket mer än vi ibland förstår.

Vi vet aldrig riktigt vad en annan människa går igenom. Någon som ser glad ut kanske bär på en sorg. Någon som skämtar och får alla andra att skratta kanske själv har haft en tung dag. Någon som verkar ha allt kanske bara längtar efter att någon ska fråga hur det egentligen är.

Därför tror jag på att försöka möta människor med värme.

Det betyder självklart inte att man ska acceptera att bli illa behandlad. Att vara snäll innebär inte att man måste säga ja till allt eller låta andra kliva över ens gränser. Man kan vara både omtänksam och tydlig, både varm och stark.

Men man kan försöka välja vänlighet när man har möjligheten.

Jag har alltid tyckt att det är viktigt hur människor får andra att känna sig. Jag glömmer sällan när någon har varit genuint fin mot mig, precis som jag tror att många av oss minns när någon har fått oss att känna oss små eller oviktiga.

Och om jag kan få någon annan att känna sig lite gladare, lite tryggare eller lite mindre ensam, då känns det fint för mig.

Det behöver inte handla om att förändra hela någons värld. Ibland räcker det med att göra en liten skillnad i någons dag.

Så om det är något jag verkligen uppskattar hos människor, så är det just det där genuina. När vänligheten inte är en fasad utan en del av vem man är.

För mig är det bland det vackraste som finns. 🩷🫶