Nicci

Hej fina ni!

Alltså, vet ni vad? I går hade jag faktiskt en HELT ledig söndag! Bara en sådan sak är ju nästan värd att fira i sig, haha. Jag kan knappt minnas när jag senast var ledig en hel söndag utan att ha jobbet inplanerat. Söndagar brukar ju annars vara en sådan där dag då jag passar på att jobba, just eftersom många andra är lediga och har fullt upp med familjemys, barnens aktiviteter och allt vad det innebär.

De flesta av mina vänner har ju barn som börjar komma upp i åldrarna där det är aktiviteter varenda helg. Det är innebandymatcher, fotbollsmatcher, träningar, kalas och allt möjligt som ska hinnas med. Helgerna blir liksom en enda stor logistisk utmaning för många småbarnsföräldrar, och jag förstår verkligen att det kan vara fullt ös från morgon till kväll. Själv har jag ju en lite annan vardag, där jag inte har några barn att skjutsa runt på, så jag har ofta valt att jobba på helgerna i stället.

Och ärligt talat har jag ingenting emot det. Jag tycker om mitt jobb, mina kollegor och den där härliga känslan av gemenskap som kan uppstå när man jobbar tillsammans. Men ibland är det faktiskt väldigt skönt att få känna på hur det är att ha en helt ledig dag mitt i allt det vanliga. Att inte behöva passa en arbetstid, att kunna vara spontan och att bara få umgås med människor man tycker om.

Och gårdagen blev verkligen precis en sådan dag som jag behövde!

Jag vaknade upp med en ledig söndag framför mig och började dagen på bästa tänkbara sätt, nämligen ute i naturen tillsammans med min kusin och hennes hund. Det finns ju faktiskt få saker som slår en promenad i gott sällskap, frisk luft i lungorna och hundar som får vara hundar och upptäcka världen med alla sina sinnen.

Vi begav oss till ett motionsspår där vi promenerade i ungefär en timme. Och hörni, det var inte direkt någon helt platt och stillsam liten promenad vi gav oss ut på, haha! Backarna fick verkligen kroppen att jobba, och vissa backar kändes minsann lite mer än andra. Men det är ju samtidigt det som är så härligt med att komma ut i naturen. Man får röra på sig, få upp pulsen och känna att kroppen faktiskt får arbeta lite.

Det är ju så mysigt att få kombinera umgänge med människor man tycker om med det där härliga hundlivet. De är så nöjda med att få komma ut, nosa runt och upptäcka nya saker, medan vi människor får vår motion och vårt pratstundsmys på köpet.

Efter en timme i spåret kände jag mig både nöjd och härligt trött. En riktigt bra start på söndagen, helt enkelt. 🥰

Men dagen var långt ifrån slut där!

Efter promenaden var det nämligen dags för nästa lilla äventyr. Mitt kusinbarn skulle spela innebandymatch, så vi gick dit för att heja och titta. Och vet ni vad? Det var faktiskt jättespännande!

Jag tycker att det är så roligt att få komma iväg och titta på när barnen i familjen eller bland vännerna gör sina saker. Det är något fint med att få vara där, följa med i det som händer och se hur engagerade alla är. Och innebandy är ju verkligen en sport där det händer saker precis hela tiden! Det går undan, spelarna springer fram och tillbaka, klubborna jobbar för fullt och man sitter där och försöker hänga med i allt som händer på planen.

Plötsligt är man själv engagerad i matchen och sitter och följer spelet med spänning.  Det blir nästan omöjligt att bara sitta där helt oberörd när det är full fart på planen!

Det var verkligen mysigt att få vara med och heja, och jag är så glad att jag följde med. Det blev en sådan där aktivitet som man kanske inte planerar in varje helg, men som faktiskt ger väldigt mycket när man väl är där. Att få dela någon annans glädje, vara en del av stunden och visa att man bryr sig behöver ju inte vara svårare än så.

Och det fick mig faktiskt att fundera lite på mina egna söndagar framöver.

För jag har ju, som sagt, ganska ofta valt att jobba på söndagar. Det har varit ett enkelt sätt att lägga upp min tid, särskilt eftersom jag inte har egna barn och inte behöver anpassa helgerna efter en massa aktiviteter. Men efter gårdagen slog det mig att det kanske finns andra sätt att fylla mina lediga söndagar på också.

Varför inte passa på att följa med och titta på mina vänners barns aktiviteter när jag ändå är ledig?

Många av mina vänner har ju barn som spelar olika sporter eller har andra roliga aktiviteter på helgerna. Och även om jag själv inte har barn så betyder det ju inte att jag inte kan vara en del av den världen på mitt eget sätt. Tvärtom! Jag kan ju faktiskt följa med, heja från läktaren, fika tillsammans efteråt och umgås med mina vänner under tiden.

Det behöver inte alltid handla om att boka in en middag, planera en helkväll eller försöka hitta en dag då alla har flera timmar över. Ibland kanske det räcker med att ses kring något som redan finns inplanerat i livet.

Och det är ju faktiskt en väldigt fin tanke.

Livet ser olika ut för oss alla, och det är lätt att fastna i sina egna rutiner. Man jobbar, kommer hem, tar hand om allt som ska göras och försöker få ihop vardagen. Plötsligt har veckorna sprungit iväg och man inser att man inte har träffat vissa människor så mycket som man egentligen skulle vilja.

Jag tycker att det är viktigt att vårda sina relationer, även när livet ser olika ut och man befinner sig i olika faser. Bara för att mina vänner har barn och jag inte har det betyder det ju inte att vi inte kan hitta saker att göra tillsammans. Det gäller bara att vara lite flexibel och kanske tänka utanför de vanliga ramarna.

Och vem vet, kanske blir jag snart den där personen som sitter på läktaren och hejar för fullt på innebandymatcher, fotbollsmatcher eller vad det nu kan vara för aktivitet som står på schemat. Haha! Jag kanske till och med börjar lära mig reglerna ordentligt och blir riktigt engagerad.

Det vore väl ändå något?

Jag gillar ju att hitta på saker, komma ut och träffa människor. Och även om jag ibland kan tycka att det är skönt att bara vara hemma, mysa i soffan och ta det lugnt, så mår jag också väldigt bra av att komma iväg och göra saker tillsammans med vänner.

Sedan finns det ju något väldigt fint i att få vara den där extra vuxna personen i barnens liv som kommer och tittar, hejar och visar sitt stöd. Man behöver inte vara förälder för att kunna bry sig, vara engagerad eller tycka att det är roligt att följa barnens utveckling. Och jag tror att sådana små saker kan betyda mer än man kanske tänker på.

Gårdagen påminde mig verkligen om att det ibland är bra att bryta sina vanliga mönster. Jag hade kunnat jobba som jag brukar, men i stället fick jag en dag fylld av frisk luft, rörelse, familjetid, hundmys och spännande innebandy.

Precis sådana dagar som man vill ha fler av!

Och det bästa av allt är att det inte behöver vara antingen eller. Jag tycker fortfarande om att jobba mina helger ibland, men kanske kan jag framöver se till att ha någon söndag ledig då och då och använda den till att umgås med familj och vänner.

Kanske börjar en ny liten söndagstradition ta form? Först en promenad i naturen, sedan en match på läktaren och kanske en mysig fika efteråt. Och någon annan helg kanske det blir en långpromenad med en vän, en lunch eller bara några timmars kvalitetstid tillsammans. Och jag jobbar ju faktiskt kvällar, så jag hinner lätt med båda.

Jag tror också att vi ibland behöver påminna oss själva om att livet inte bara består av arbete och alla måsten. Visst är jobbet en stor del av vardagen, och jag trivs med att ha saker att göra, men det är ju de där små stunderna tillsammans med människor man tycker om som också fyller på energin. De där stunderna som gör att man går och lägger sig på kvällen och känner att man har haft en riktigt fin dag.

Och det gjorde jag verkligen i går.

Balans är väl ändå det bästa?

Kram.