Varför?
Hej fina ni! 🩷
Jag vill börja det här blogginlägget med att få skriva av mig lite. Ibland behöver man bara stanna upp, andas djupt och fundera över vad det egentligen är för värld vi lever i. För vet ni vad? Jag är så otroligt less på människor som medvetet väljer att göra elaka, vidriga och sårande handlingar mot andra människor. Jag förstår verkligen inte hur man kan vilja såra någon annan med flit. Hur kan man vakna på morgonen, gå igenom sin dag och aktivt välja att göra någon annan illa? Hur fungerar egentligen tankarna hos en människa som vet att den sårar en annan person, men ändå väljer att göra det?
Jag försöker verkligen förstå. Jag försöker se saker ur olika perspektiv, fundera över varför människor agerar som de gör och påminna mig själv om att vi alla bär på våra egna erfarenheter, sorger, besvikelser och kamper. Alla människor har sin historia, och ibland finns det förklaringar bakom beteenden som vi utifrån inte kan se. Men vet ni? Att det finns en förklaring till varför någon beter sig illa betyder inte att det är okej att behandla andra hur som helst. Det finns faktiskt en gräns mellan att må dåligt själv och att medvetet låta sitt eget mående gå ut över andra människor.
Jag undrar ibland hur det känns inuti hos människor som medvetet gör andra illa. Hur känns det i hjärtat när man vet att man har sårat någon? Tänker man någonsin på konsekvenserna av sina handlingar? På orden man har sagt, på tilliten man har förstört eller på tårarna som kanske har runnit längs någons kinder efteråt? Tänker man på att den där människan man behandlade illa också är någons älskade vän, någons familjemedlem eller någon som kämpar med saker som ingen annan känner till?
Eller tänker man inte alls?
Det är nog just det som gör mig så ledsen. Att vi ibland verkar glömma bort att det faktiskt finns en riktig människa bakom varje ansikte. En människa med känslor, drömmar, rädslor, förhoppningar och ett hjärta som kan gå sönder. En människa som kanske redan har kämpat sig igenom en tuff period och som absolut inte behöver ytterligare en anledning att känna sig ledsen, liten eller otillräcklig.
Vi vet aldrig vad någon annan går igenom bakom stängda dörrar. Vi vet inte hur många gånger någon har gråtit sig till sömns, hur mycket någon har kämpat för att orka gå upp ur sängen eller hur lång tid det har tagit för någon att bygga upp sin självkänsla igen efter att ha blivit sårad.
Tänk om vi kunde lägga lika mycket energi på att göra varandra glada som vissa människor lägger på att göra varandra illa?
Tänk vilken fantastisk värld vi skulle kunna skapa då.
Vi har faktiskt bara det här livet. Ett enda liv som vi vet att vi får leva här och nu. Vi vet inte hur lång tid vi har tillsammans, hur många födelsedagar vi kommer att få fira eller hur många gånger vi kommer att få krama människorna vi älskar. Vi vet inte vad morgondagen bär med sig, och ändå lägger vi ibland så mycket tid på konflikter, elakheter, avundsjuka, lögner och handlingar som skapar sorg.
Varför?
Varför inte försöka göra det bästa av den tid vi faktiskt har? Varför inte fylla livet med fina handlingar, fina ord, omtanke, kärlek, glädje, skratt och pirr i magen? Varför inte vara den där människan som sprider lite extra värme när någon annan har en dålig dag? Varför inte skicka det där meddelandet, ge den där komplimangen eller fråga en vän hur den egentligen mår och faktiskt stanna kvar för att lyssna på svaret?
Varför inte ge fler kramar? Massvis med kramar, om ni frågar mig.. Göra människor glada, istället för att göra någon ledsen.
Aja. Ta hand om er, och varandra.
Kram.
